Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Idag finns en allt större önskan om att samhällsutvecklingen ska präglas av ständigt höjda krav på hållbarhet. Samtidigt drivs denna utveckling i allt större utsträckning i projektform, där ett projekt är separerat från det andra. Förhållandet dessa två aspekter emellan skapar en fragmenterad syn på utveckling och nya tankar att försöka förena dem blir allt tydligare. Det är ur detta som tanken kring nätverksstyrning som ny styrform har uppstått.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om nätverksstyrda projekt leder till bättre förutsättningar för ett ökat lärande och samarbete mellan olika aktörer. Det projekt som varit studiens fallstudieobjekt heter GAIA, ett projekt som under tre år fokuserar på samverkan för att hitta nya modeller och metoder för att nå fler målgrupper och få dem att agera i en mer hållbar riktning. Vi vill genom deltagande observation undersöka vilka parametrar som påverkar det initiala skedet av lärandeprocessen och varför.
Genom vår analysmodell har vi kommit fram till att GAIA på flera punkter lyckats med att 1) föra samman aktörer från olika bakgrunder, 2) utvecklat ett lärande dem emellan samt 3) en vidare förståelse och tillit till varandra. Dessa aspekter anser vi utgöra tre av de parametrar som påverkar det initiala skedet av lärandeprocessen. Vi vill genom denna uppsats hävda att GAIA består av nätverksstyrning som skapar förutsättningar för ett ökat och bättre lärande som i sin tur bidrar till en mer hållbar utveckling. Utan detta styrsätt skulle inte ett gemensamt lärande uppstå mellan aktörerna. De enskilda organisationerna hade inte sammantaget kunnat bidra med den totala mängd information, resurser och kunskap som finns att tillgå i ett nätverk. Grundtanken med samverkan är att flera aktörer som strävar efter liknande mål tillsammans kan uppnå en mer hållbar utveckling än vad de hade kunnat göra individuellt.

Currently there is a growing desire for community development to be characterised by ever-increasing requirements on sustainability. Meanwhile, the societal development is increasingly conducted in the form of projects, where each project is separate from the other. The relationship between these two, somewhat contradictory aspects, creates a fragmented view on development and new ideas to try to join the two are getting more expressed. Due to this the idea of network governance as a new form of managing has emerged.

The purpose of this thesis is to examine if network-driven projects lead to better conditions for increased learning and cooperation between different actors. The case study project of this thesis is called GAIA, a project which during three years focuses on collaboration to find new models and methods to reach a broader target group and get them to act in a more sustainable way. Through a participant observation we want to study the parameters that affect the initial phase of the learning process.
Through our analytical tool, we have concluded that GAIA in several aspects managed to 1) bring together stakeholders from different backgrounds, 2) develop a wider learning between them, and 3) build a broader understanding and trust in each other. These three aspects we consider to be the main parameters affecting the initial phase of the learning process. We argue that GAIA consists of network governance that creates conditions for increased and better learning, which in turn contributes to a more sustainable development. Without this way of governing a shared and mutual learning would not occur between the actors. Separately the organisations could not collectively contribute to the total amount of information, resources and knowledge available in a network. The basic idea of governance is that multiple actors which pursue similar goals, together can achieve more sustainable development than what they could have done individually.