Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Samernas traditionella marker, Sápmi, har en lång historia av kolonialism och förtryck. I bygget av den svenska nationella identitet har fjällen ofta porträtterats som en orörd natur, vars storslagenhet symboliserade nationens storhet. Idag upprätthålls bilden av fjällen som en vildmark genom representationer från turistindustrin och sociala medier. Spåren av den samiska kulturen i fjällen är ofta diskreta och besökare kan enkelt missa dem. Detta medför en risk för oavsiktlig vandalism och att bilden av fjällen som en vildmark befästs.

Det här arbetet är ett försök att genom landskapsarkitektur belysa de kulturella aspekterna av fjällandskapet kring byn Nikkaluokta i norra Sápmi. Syftet är att bidra till att överbrygga skillnaden mellan uppfattningen av fjällen som en vildmark och som ett kulturlandskap. Frågeställningen lyder: Hur kan kulturlandskapet kring Nikkaluokta förmedlas genom en gestaltning av Nikkaluokta Sarri AB:s utemiljö? Begreppet landskapsnarrativ grundar sig i att landskap är fyllda med berättelser. Här har berättelser från Nikkaluoktas landskap - med fokus på dess kultur – sammanställts till ett landskapsnarrativ, som sedan blivit vägledande i gestaltningen.

Gestaltningsförslagets kan i stora drag sammanfattas i fem typer av strukturer: Samlingsplatser, där utrymme lämnas för konst, föreställningar och lek som knyter an till landskapet. Vägledande element, som leder besökarna till samlingsplatserna och ämnar begränsa slitaget. Narrativa element, som belyser kulturlandskapet, antingen genom att framhäva befintliga strukturer i planområdet, eller som referenser till det omgivande landskapet. Nya strukturer, i form av småskaligt boende och väderskydd med utrymme för utställningar om landskapet. Slutligen, tillägg i landskapet, som belyser kulturellt signifikanta platser utanför planområdet.

Som slutsats dras att det är inte är möjligt att effektivt förmedla hela landskapet i ett koncentrerat format, likt förslagets planområdet. Däremot finns det stor potential att väcka ett intresse för kulturlandskapet hos besökare. På så vis kan de börja lära sig läsa det samiska kulturlandskapet och låta det ta större plats i förhållande till bilden av den orörda vildmarken under deras fortsatta vandringar.

The traditional lands of the Sámi people, Sápmi, has a long history of colonialism and oppression. In the creation of the Swedish national identity, the alpine region of Sápmi has often been portrayed as a pristine natural environment. Its grandeur became a symbol for the nation’s greatness. Today, the image of the region as a wilderness is maintained by representations from the tourism industry and social media. The traces of the Sámi culture in the fells are often subtle and can be easily missed by visitors. This entails a risk for unintentional vandalism and that the image of an untouched nature is confirmed.

This thesis is an attempt to, through a landscape design, shed light on the cultural aspects of the landscape around the village of Nikkaluokta in northern Sápmi. The aim is to bridge the gap between the perception of the fells as a wilderness and that of a cultural landscape. The primary question is: How can the cultural landscape surrounding Nikkaluokta be communicated through a design of the Nikkaluokta tourist centre’s outdoor environment? The term landscape narrative is based on the fact that landscapes are filled with stories. Here, stories from Nikkaluokta's landscape - with a focus on its cultural aspects - have been compiled into a landscape narrative, which has served as guide in the design.

The design proposal can be broadly summarized in five types of structures: Gathering places, where there is space for art installations, performances and play, relating to the landscape. Guiding elements, which lead visitors to the gathering places and are intended to limit wear on the site. Narrative elements, which emphasize the cultural landscape, either by highlighting existing structures within the site, or as references to the surrounding landscape. New structures, in the form of small-scale housing and weather shelters with space for exhibitions about the landscape. Finally, additions to the landscape, which accentuate culturally significant places in the surrounding landscape.

In conclusion, it is not possible to effectively convey the entire landscape in a concentrated format, like the site of the proposal. However, there is great potential to pique the interest for the cultural landscape among visitors. In this way, they can begin to learn to read the Sámi cultural landscape and allow it to take greater emphasis in their perception of the region, in comparison to the image of a pristine wilderness.