Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under de två senaste decennierna har barn och unga börjat ses mindre och mindre som enbart blivande vuxna utan allt större värde har också satts på barndomens egenvärde. Barnen ses mer och mer som kompetenta och självständiga individer som besitter en expertkunskap om den egna utemiljön. Genom FN:s konvention om barns rättigheter har barn och unga fått en allt starkare ställning och en allt starkare röst. Enligt konventionen måste barns bästa alltid beaktas i beslut som påverkar det enskilda barnet eller barnet som grupp och för att fastställa barnets bästa måste barnets egen röst göras hörd.
Målet med detta examensarbete är att med kunskap kring barns rättigheter, metoder för barns medverkan, och genom exempel på arbetsmetoder för barnkonsekvensanalyser problematisera användningen av barnkonsekvensanalyser som metod för att säkerställa barns rättigheter. Examensarbetet består av två olika nivåer; en generell och en specifik nivå. Den generella nivån består av en kunskapsinsamling kring tre stora ämnesområden; barns rättigheter, metoder för barns medverkan samt barnkonsekvensanalyser som arbetsmetod. Den specifika nivån består av en empirisk studie där Sylteskolan i Trollhättan står för platsen och där metoden har varit att testa olika metoder av medverkan för barn. De metoder som valdes ut och testades grundar sig i den kunskapsinsamling som gjordes och bestod av en enkätundersökning, en kartövning samt gåturer. Under arbetets gång har perspektivet växlat mellan de olika nivåerna och genom att dra kopplingar mellan dessa har arbetet förts framåt. Detta har varit ett försök till att se hur ett specifikt fall kan relatera till den mer generella litteraturen kring de tre ämnesområdena, och vise versa. Syftet med arbetet som helhet har varit att öka och sprida kunskapen kring ämnesområdet.
Resultatet från kunskapsinsamlingen visar på att en barnkonsekvensanalys behöver anpassas bättre till fysisk planering. Det behöver bli tydligare i vilken fas i planeringen den skall utföras, hur den skall utföras och vem som har ansvaret. Vidare behöver vikten av barns medverkan och vikten av att kombinera och utveckla alternativa metoder för medverkan stärkas och kunskapen om detta bör spridas. Resultatet visar på att det finns behov av vidare utveckling av barnkonsekvensanalyser som arbetsmetod vid fysisk planering och gestaltning. Ett första utkast till arbetsprocess för en barnkonsekvensanalys för den här skalan har utformats utifrån de slutsatser som dragits från både den generella och specifika nivån. Arbetsprocessen är ett första steg till att försöka svara på den problematik kring barns medverkan och barnkonsekvensanalyser som framkommit under kunskapsinsamlingen.

During the latest two decades the world has started seeing children and young people less and less as beings on their way to adulthood; instead a greater value is being put on childhood as a life stage with its own worth. Children are increasingly regarded as competent and individual beings with knowledge of their own outdoor environment. Through the United Nations’ Convention on the rights of the child, children and young people have reinforced their rights and claimed a stronger voice. According to the convention, the best interest of the children must be of primary consideration in all decision-making that affects both the individual child and children as a group. To confirm where the best interest of the child lies, the child’s own voice must be heard.
The purpose of our master thesis is to problematize the use of child impact assessments as a method to ensure children’s rights. We do this by considering children’s rights, methods for children’s participation, and through examples of working methods for child impact assessment. The master thesis contains two different levels; one general and one specific. The general level consists of a literature review looking at three large areas of study; children’s rights, methods for children’s participation and child impact assessment working methods. The specific level consists of a case study carried out on a school, Sylteskolan, in Trollhättan, Sweden, where we tested different methods of participation for children. The choice of methods is based on the knowledge attained during the general level and consists of the following three methods; a questionnaire, a mapping exercise and “walk n’ talk”. During the development of the thesis our perspective has shifted between the general and the specific level, and it is by drawing connections between these that we have come to our conclusions. This has been an attempt to see how a specific case can relate to the more general literature surrounding our three main study areas and vice versa.
Our results indicate that the child impact assessment needs to be better adjusted to spatial planning in order to be easier to implement. Its needs to be clearer in which phase of the spatial planning a child impact assessment is to be carried out, how it is to be executed and who has the responsibility for doing so. Further, the importance of children’s participation and the need for multiple and alternative methods for participation need to be reinforced and the knowledge need to be wider spread among practitioners. The results also indicate a need for further development on the child impact assessment as a tool and working method in relation to spatial planning and design. A first draft of a working method for child impact assessment for projects on this scale has been made, based on the conclusions drawn from the specific and general level. The working process is a first step in our attempt to address the complex problems that have arisen during our knowledge search surrounding children’s participation and child impact assessment.