Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Many governments in Africa envisage the potential to create rural employment, improve energy balances and strengthen their national economies by encouraging investment in large-scale agriculture. This trend is being intensified by global demand for alternative sources of energy and food, against a background of high oil prices and growing world population.
Bagamoyo EcoEnergy is a Swedish-owned, large-scale agriculture investment project taking place in Bagamoyo district, eastern Tanzania. The company has been allocated land for producing sugar for the domestic market and is promoting new jobs, wealth creation, power and better infrastructure. In 2013, EcoEnergy (EE) received a credit guarantee of 120 million SEK from the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida). One of the main components of the project is an outgrower scheme intended to organise farmers to produce and sell sugar cane to the company. Outgrower schemes have become a commonly used model throughout Africa for generating mutual benefits between ago-food companies and smallholders. Features characterising outgrower schemes are often use of contracts, organisation of farmers, technical support, advisory services and market access for the farmers, in exchange for their produce.
EcoEnergy has targeted smallholders in two rice growing schemes in two separate villages to potentially become the first commercial sugar cane outgrowers. This thesis examines some key organisational aspects of these smallholder groups, particularly potential risks and opportunities associated with implementation of the outgrower plans in the respective villages. In semi-structured interviews, the main method used for data collection, members of the two organisations shared their experiences of the rice schemes and their views on the planned outgrower schemes for sugar cane. The results revealed a rice production enterprise fraught with difficulties and threats, such as cooperation issues, insufficient credit for maintenance costs and purchases, poor marketability, infrastructure and quality of rice variety, and environmental calamities. Changing the crop from rice to sugar cane is a major uncertainty and further potential threat to the organisations. Smallholders have no experience of sugar cane production and no tradition of farming collectively on the land. Moreover, the huge commercial loans required are arguably disproportionate to smallholders‟ current management capacity, while their visions and objectives are being heavily influenced and determined based on the plans of EE. To avoid dependence, members should be allowed to devise an organisation that best suits their needs.

Många länder i Afrika ser en potential i att skapa nya arbetstillfällen på landsbygden och stärka den nationella ekonomin genom att öppna upp för storskaliga jordbruksinvesteringar. Den här trenden intensifieras även av en global efterfrågan av alternativa energikällor och livsmedel i relation till höga oljepriser.
Bagamoyo EcoEnergy (BEE) är ett svenskägt storskaligt jordbruksprojekt i Bagamoyo distriktet, Tanzania. Företaget har tilldelats mark med syftet att producera sockerrör för den inhemska sockermarknaden. Projektet är tänkt att skapa nya arbetstillfällen och välfärd samt uppgyggnad av elektricitet och infrastruktur. 2013 fick BEE beviljat en lånegaranti från Sida motsvarande 120 miljoner SEK. En huvudkomponent i projektet är ett outgrower scheme projekt (kontraksodlingsprojekt) i omkringliggande byar med syftet att organisera bönder att odla och sälja sockerrör till företaget. Dessa typer av kontraktsodlingar (outgrower schemes) har blivit vanliga i Afrika, då det finns ett behov av att hitta lösningar som gynnar såväl de stora jordbruksföretagen som de lokala småbrukarna. Det som ofta kännetecknar dessa modeller är upprättande av kontrakt, organisering av bönder, support med tekniska hjälpmedel, rådgivning och en marknad, i utbyte mot deras produktion.
EcoEnergys initiala målgrupp för outgrower projektet är två mindre organisationer i två olika byar som för närvarande odlar ris i bevattningssystem. Den här studien kommer att beröra och lyfta fram några huvudaspekter kring organisering av dessa två organisationer samt de risker och möjligheter som innefattas i implementeringen av sockerrörs planerna för respektive by/organisation. Medlemmar från de två ris-organisationerna har fått berätta om deras erfarenheter och syn på projektet i semi-strukturerade intervjuer, som var huvudmetoden för insamling av empiri. Resultatet påvisar om en produktion som kantas av svårigheter och hot såsom samarbetssvårigheter mellan bönder, otillräckliga medel och kapital för underhållskostnader och inköp av produktionsmedel, marknadssvågiheter, infrastrukturella problem, låg kvalité på den odlade rissorten och miljöfaktorer. Bytet av huvudgröda, från ris till sockerrör, är en stor osäkerhet och risk för de här organisationerna. Lantbrukarna i området har ingen erfarenhet av sockerrörsproduktion och ingen tradition eller kultur av att odla gemensamt på marken. De stora lånen är oproportionerliga i relation till böndernas nuvarande kapacitet och kontext. Vidare är deras visioner och mål redan influerade och styrda av EE. För att undvika ett allför stort beroende till planerna, bör de få upprätta sina organisationer på det sätt som främst överensstämmer med deras behov.