Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fornlämningars skydd regleras i Lagen om Kulturminnen (KML) m.m. (1988:950). I samband med varje skoglig åtgärd är man skyldig att ta hänsyn till värdefulla kulturmiljöer och lämningar, detta stadgas i Skogsvårdslagen (1979:429). Förutom själva fornlämningen så är även omgivande mark, det så kallade fornlämningsområdet skyddat. 2 kap 1 § i KML säger vilka fornlämningar som är skyddade enligt KML, bland annat så tas gravar och boplatser upp (KML 1988:950). År 2007 kom Skogsstyrelsen ut med en rapport som visade på att drygt hälften av alla fornlämningsområden och över 40 % av fornlämningsobjekten hade skadats i samband med avverkning På områden som även hade markberetts hade över 80 % av fornlämningsområdena påverkats och mer än 60 % av fornlämningsobjekten. Som grund för föreliggande studie har använts en skadeinventering av fornminnen inom Västernorrlands län genomförd av länsantikvarien 2008 på objekt som avverkats säsongen 2004/2005. Den visade att 19 av 38 undersökta objekt, det vill säga 50 % var skadade, varav ca 1/3 svårt skadade.
Syftet med detta arbete var dels att kategorisera i omfattning, typ och orsak till skador till skador på de av länsantikvarien inventerade skadade fasta fornlämningarna inom Västernorrlands län, dels att undersöka hur skador kan undvikas och minskas i framtida skogsbruksåtgärder. Arbetet var uppbyggt i två delar:
1) En fältdel med inventering av 21 objekt, 14 skadade och 7 oskadade, utifrån en tidigare sammanställd lista med objekt från länsstyrelsen. Både skadade och oskadade objekt har undersökts utifrån samma inventeringsprotokoll.
2) En intervjudel där planerare och entreprenörer som arbetat med de berörda skadade objekten fått svara på frågor utifrån ett tidigare sammanställt frågeformulär.
Fältinventeringen av de 14 skadade objekten visade att skadorna på de fasta fornlämningarna i sex fall utgjordes av skador från markberedning, i tio fall hittades körskador och i nio fall nedrisning och lämnande av enstaka träd med risk för stormfällning. En stor anledning till detta var ren försumlighet i hanteringen med dem. Att objekten inte alltid var markerade i terrängen med varken stubbar eller snitselband var också en bidragande orsak.
Hur ska man då kunna minska skadorna på fasta fornlämningar? Intervjustudien visade att det fanns en stor osäkerhet hos både planerare och entreprenörer om hur såväl nyfunna som skadade fornlämningar ska hanteras. Den visar även att mer utbildning behövs, även resultatet om att planerarna anser sig ha sämre kunskaper än entreprenörer stödjer detta. Det är då främst praktiskt utbildning som efterfrågas, samt en gemensam utbildning mellan skogsbolagen och skogsägarföreningarna. Fler stubbar av rätt höjd (1,3 meter) bör ställas samt i ett tätare förband för att försvåra att maskiner skadar fornlämningar. Traktdirektiven som används under arbetets gång måste vara tydliga med både karta och beskrivande text. Uppdaterade kartor med fornlämningarna väl markerade och av bra kvalité är en förutsättning för att arbetet skall fungera. Planering i fält innan avverkning/markberedning är en faktor som måste förbättras, på så vis att man finner och markerar ut fornlämningarna bättre. Hanteringen av skadade eller nyfunna fornlämningar måste förbättras, detta kan göras genom att rutiner upprättas över hur man registreras och anmäler fornlämningarna.

The protection of ancient monuments is regulated in law in Sweden. In association with a forest measure you are obligated to take ancient monuments into consideration, this is expressed in the Swedish Forestry Act. Apart from the monument itself, the surrounding nearby area is also protected. The laws describe which ancient monuments are protected, amongst others burial grounds and settlements is mentioned. In 2007 The National Board of Forestry reported that about half of all areas surrounding ancient monuments and more than 40 % of the ancient monuments had been damaged in connection with cutting. In areas that had also been site prepared more than 80 % of the area surrounding the ancient monument had been affected, and more than 60 % of the ancient monuments. The basis for this study was an inventory of ancient monuments in the county of Västernorrland in northern Sweden carried out by the antiquarian at the Västernorrlandcounty administrative board in 2008 on objects cut the seasons 2004/2005.
The purpose of this study was partly to categorize extent, type and reason to damages on those by the antiquarian inventoried damaged ancient monument, and partly to investigate how damage can be avoided and reduced in the future. The study was performed in two parts:
1) Fieldwork with an inventory of 21 objects, 14 damaged ancient monuments and 7 undamaged, on the basis of a list from Count Board Administration. Both damaged and undamaged objects have been examined on the basis of a formal protocol.
2) Interviews were made with the responsible parties, entrepreneurs and planners, based on formal questionnaire.
The inventory of the 14 damaged objects showed that the damage on the ancient monument in six cases was made in association to site preparation, in ten cases damage from wheels and in nine cases of branches and trees were left on the object with potential risk of falling down later. A reason to this is plain negligence during the handling of the objects. That the objects haven’t been marked in the terrain neither by culture stumps or strips is also a contributory cause.
So how can damages on ancient monuments be minimized? The interview study showed that there was a big uncertainty among both planners and entrepreneurs on how to handle newly found ancient monuments as well as damaged ancient monuments. It also shows that more education is needed; the result that entrepreneur’s thinks they have better knowledge than planners also supports this. It is primarily practical education that is demanded, and a joint education between the forest companies and the forest owner associations should be promoted. More “culture stumps” with the correct height (1, 3 meters) should be placed around the ancient monuments and in a more narrow formation that will not obstruct the work for machines. The harvesting area directions that are used throughout the work must be sharp in both maps and descriptive text. Updated maps with the ancient monument well marked and of good quality is also an important pre-requisite. Planning in the field before cutting/site preparation is a factor that must be improved, this implies that field personnel have to find and mark the ancient monuments more effectively. Handling of damaged or newly found ancient monuments must also be improved. This can be accomplished by establishing routines on how to register and report the ancient monuments.