Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Nutrient leaching causing surface- and groundwater pollution and eutrophication is one of the main environmental problems of modern society. Plant production is among the quantitatively most important sources of nutrient leaching, particularly of nitrogen and phosphorus, which stands in focus in remediating these problems. One of the most important measures to be taken is to apply fertilizers in a correct way to meet the needs of the plants while preventing any nutrients to leach. The rather unnoticed theory and method of the demand-driven fertilization strategy, which means to supply the plant with nutrients according to its momentary demand, was compared with representative fertilization strategies commonly used in current commercial plant production. Then the demand-driven driven strategy was compared with three other strategies in a pot experiment: (1) a linear nutrient supply on a daily basis, (2) an approximately linear nutrient supply added twice a week, and (3) a onetime application with all the fertilizers added in the beginning. Uptake and leaching of N and P was measured for all treatments. The results clearly showed that the demand-driven strategy leached the least and had the highest uptake in relation to the added amount of N and P, and that the onetime application leached the most. It was concluded that the demand-driven strategy had highest potential in amending nutrient leaching, and that further studies most likely would be fruitful.

Behovsanpassad gödsling som ger höga skördar utan att belasta miljön
Behovsanpassad gödsling
I ett kärlförsök jämförde jag en unik och förvånansvärt ouppmärksammad gödslingsmetod kallad behovsanpassad gödsling, som utvecklades vid SLU för ett antal decennier sedan, med traditionell gödsling.
Hur olika gödslingsmetoder inverkar på miljön
Jag jämförde fyra olika metoder att förse växter med växtnäring och mätte både växternas näringsupptag och näringsläckage vid flera tillfällen under tillväxtperioden. De fyra metoderna var: (1) all växtnäring tillsattes i en giva handelsgödsel när odlingen påbörjades, (2) växtnäring tillsattes med bevattningsvattnet i lika stora småportioner 2 gånger per vecka igenom hela försöket, (3) växtnäring tillsattes med bevattningsvattnet i lika stora småportioner dagligen igenom hela försöket, och (4) växtnäring tillsattes på samma sätt som i (3) med skillnaden att mängden växtnäring varierade med växtens behov, s.k. behovsanpassad gödsling. Solrosplantor i krukor odlades och mängden växtnäring i växterna och i lakvattnet som samlades upp under krukorna analyserades kontinuerligt.
Resultaten var entydiga; behovsanpassad gödsling ledde till högst upptag av tillsatt växtnäring och minimerade näringsläckage. Alla former av näringstillförsel via bevattning kan förebygga näringsläckage jämfört med gödsling i fast form. Det som visade sig vara mest optimalt var att fördela gödselgivan under hela växtsäsongen efter växtens behov tillsammans med bevattningen, och minst optimalt var att ge en stor giva handelsgödsel vid ett enda tillfälle vid påbörjat odlingstillfälle.
En mycket positiv aspekt är att behovsanpassad gödsling med bevattning dessutom ger lika höga, eller högre skördar, än de andra metoderna. För en professionell odlare måste det finnas en möjlighet att installera en bevattningsanläggning och att det är lönsamt för odlaren att investera i ett sådant system. För hobbyodlaren är det enklare. Han kan tillföra växtnäringen efter behov när han vattnar.
Olika miljöproblem till följd av att gödsling inte är optimal
Övergödning av våra vatten, såväl sjöar som hav, är ett stort problem på många platser. Detta påverkar främst floran och faunan i våra vatten på ett negativt sätt, men även samhällets dricksvattenkvalitet, giftiga algblomningar på badplatser och kan även utgöra en en större belastning av både reningsverk och vattenverk.
Övergödning och försämrad vattenkvalitet beror till stor del på näringsläckage, dvs växtnäring som inte kommer växterna till godo, utan som istället via grundvattnet hamnar i vattendrag och slutligen i sjöar och hav. För att förhindra dessa problem är det viktigt att på alla sätt optimera växttnäringstillförseln och på så sätt minimera näringsläckaget. Det innebär att använda den gödslingsmetod som möjliggör att växterna tillgodogör sig den tillförda näringen i så hög grad som möjligt är en mycket anglägen uppgift.
Behovsanpassad gödsling har stora förutsättningar att bidra med just detta. Om man i ett odlingssammanhang använder bevattning, kan behovsanpassad gödsling minska näringsläckaget påtagligt. Eftersom metoden dessutom påvisat goda skörderesultat finns det ett ekonomiskt motiv för producenter att tillämpa den. En ytterligare positiv effekt med metoden är att den kräver mindre mängd gödsel per producerad mängd skörd, vilket är en ekonomisk fördel för odlare och för hushållningen med ändliga resurser.
Slutligen, när metoden togs fram, upptäcktes det att landlevande växter har ganska likartat behov vad gäller sammansättningen av gödselmedel. Detta gör att metoden är relevant för de flesta odlare, och kan tillämpas på olika befintliga gödslingsmetoder.