Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Genom att utarbeta ett gestaltningsförslag av en nedlagd deponi har vi undersökt potentialen för användning
av växter som renar mark. Detta har vi gjort i en gestaltning av ett rekreationsområde på St Hans backar
i Lund där man har problem med läckage av tungmetaller till omgivningen. Målet var att undersöka möjligheter
och svårigheter som den här markreningsmetoden kan komma att medföra rent gestaltningsmässigt
för landskapsarkitekter i deras arbete på förorenad mark. För att undersöka vilka ramar fytoremediering
satte för gestaltningen utvecklade vi först ett formspråk för området och valde därefter ut markrenande
växter som gav en önskad karaktär och klarade de lokala förutsättningarna. Platsens begränsningar har
varit avgörande för vårt resultat. Antalet studier som gjorts inom fytoremediering för svenska växtförhållanden
är få och antalet arter som kan användas på St Hans backar är därför begränsat. På grund av att
föroreningarna i området är oorganiska så har växtutbudet avgränsats till arter som kan ta upp eller binda
tungmetaller. Ett av de största problemen som vi har stött på då vi använt fytoremediering som metod för
markrening är att växterna måste skördas med jämna mellanrum för att få bort föroreningarna från området.
Växterna tillåts aldrig att nå adult stadium och platsen kan därför uppfattas som slyig. Det är växtens textur
snarare än karaktär som har betydelse för vilket intryck planteringen ger. För att gestaltningen skulle följa
gestaltningsprinciperna, som vi utvecklade från konceptet, så kunde växterna i vissa områden inte skördas
så ofta som rekommenderat och vi använde istället arter som ackumulerar föroreningarna till rotzonen.
Föroreningarna finns då kvar i marken men läckaget av lakvatten till omgivningen minskar. Fördelarna vi
såg med att använda den här markreningsmetoden på St Hans backar var att platsen kan fortsätta att användas
som rekreationsområde även under reningsprocessen.

By developing a design proposal for a closed landfill we have studied the potential of using plants for
cleaning contaminated soil. We did this by creating a design for a recreation area at St Hans backar in Lund
where there is a problem with leakage of heavy metals to the surrounding areas. The goal was to study the
possibilities and the disadvantages this soil cleaning method can bring to the design process when working
on contaminated soil. To study what limits phytoremediation gave to the design we developed a style
for the area first. Then we chose plants for remediation that gave a desired character and which sustained
the local conditions. The limitations of the site have been a deciding factor for our result. Few studies have
been made for phytoremediation of Swedish growing conditions which makes the variation of plants, that
can be used at St Hans backar, limited. Since the contaminations in the area are inorganic the selection of
plants are limited to those whom can absorb or immobilize heavy metals. One of the biggest problems we
have encountered while using phytoremediation as a clean-up method for a contaminated site is that the
plants need to be harvested regularly to clean up the contaminations. The plants never get a chance to grow
old and can therefore be perceived as undergrowth. It is the texture rather than the character of the plant
that matters for how it is perceived. For the design to be able to align with the design principles, which we
developed from the concept, the plants in certain areas could not be harvested as often as recommended and
instead we used plants that accumulate contaminations to their root zone. The contaminations are still to
be found in the ground but the leakage of landfill leachate to surrounding areas is reduced. The benefits we
could see using this soil cleaning method was that the site could still be used as a recreation area during the
clean-up process.