Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trädgårdsterapi brukar beskrivas som grön rehabilitering och har kompletterat
institutionaliserad vård långt tillbaka i tiden. Naturen har bevisats främja mental
återhämtning. Denna studie fokuserar på vinteraspekter, med utgångspunkten om att de
obefogat har lämnats i bakgrunden. En fråga är om grön verkligen är den rätta
benämningen på en rehabilitering som innefattar en natur som skiftar under årets lopp?
Med undantag för städse- och vintergröna växter är den framförallt inte grön vintertid.
Syftet med den här uppsatsen är att identifiera eventuella återhämtande faktorer som finns
vintertid. Studien syftar även till att bidra med ett större fokus på vintergestaltning av
terapiträdgårdar och få landskapsarkitekter att se vinteraspekter för sina rehabiliterande
funktioner. Litteratur inom miljöpsykologi och trädgårdsterapi studerades. Förutom
litteraturstudie som metod, tillämpades intervjuer med personer kopplade till
trädgårdsterapeutiska verksamheter. Studien visar att det finns faktorer vintertid som kan
verka återhämtande för deprimerade och sannolikt även för personer med annan psykisk
ohälsa. En av dessa faktorer är hur vinternaturen i sin kravlöshet gagnar en mental
läkning hos psykiskt svaga. Dess milda intryck hänför människan på ett sätt som främjar
rehabilitering, då det öppnar psyket för reflekterande tankar och en möjlig återhämtning.
Vidare innebär studiens resultat att den nedtonade vinternaturen är effektiv i
rehabiliterande syften och möjligen i större mån än vad en grönskande natur är. De funna
återhämtande faktorerna visar att vinteraspekter förtjänar ett ordentligt erkännande och att
det är dags för en reform av begreppet "grön rehabilitering" så att även vinteraspekter inkluderas.

Horticultural therapy is usually described as green rehabilitation and has since far back in
time supplemented institutionalised healthcare. Nature has proved to advance mental
health recovery. The focus of this study is on winter aspects, arguing that these have
received limited attention. Focus has traditionally been on the green seasons of the year,
largely ignoring all possible shades that occur during the year. As the winter is certainly
not green (besides evergreen plants) it tends to be ignored. The purpose of this paper is to
identify recovery factors that can be found in the wintertime. The aim is also to focus on
winter design of therapeutic gardens as a way to draw landscape architects’ attention to
the potential rehabilitative functions of winter aspects. Literature in environmental
psychology and horticultural therapy were studied. In addition to a literature review,
interviews were made with people connected to therapeutic gardens. The research
revealed that there are factors during the wintertime that support recovery of those
suffering from depression and probably for people with other types of mental illness as
well. One of these factors is how winter landscapes, without demands are beneficial for
mental healing. Being soft in its impressions, it supports rehabilitation through its quality
to open the psyche for reflective thoughts and people are said to become more adoptive to
therapy. Furthermore, the finding of this study showed that winter nature is effective for
rehabilitative purposes and possibly to a greater extent than green nature. The mentioned
recovery factors indicate that the winter aspects deserve proper recognition. My thesis
argues that it is time for a reform of the concept of ‘green rehabilitation’ and that it must
be adjusted to take into account winter aspects.