Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att gestalta med hållbarhet i åtanke är en uppgift som blivit alltmer efterfrågad inom landskapsarkitektur. Enligt kalkyler från FN beräknas andelen människor som lever i
städer att kraftigt öka under kommande årtionden, vilket med förestående miljö- och klimatproblematik gör hållbarhetsfrågan mycket aktuell. Biomimik är en ny vetenskap där naturen studeras som modell, mått och mentor och vars lösningar på hållbarhetsproblem översätts till den mänskliga kontexten. Genom 3,6 miljarder år av evolution har naturen utvecklat en i det närmaste idealbild av hur hållbarhet kan gestaltas, och bör således värderas som en viktig inspirations- och kunskapskälla för samtliga aktörer inom den samhällsbyggande kåren, inte minst bland landskapsarkitekter.

Syftet med uppsatsen är att undersöka biomimikens tillämpningsmöjligheter inom landskapsarkitektur, med målet att främja en hållbar samhällsutveckling. Målgruppen är i
första hand landskapsarkitekter, men arbetet riktar sig även till andra med ett intresse för en hållbar samhällsutveckling.

Till grund för arbetet ligger en litteratursökning, varefter ett stort antal vetenskapliga artiklar studerats. Tre fördjupningsområden av biomimik: form, material och ekosystem utgör tillsammans arbetets resultat. Då endast en bråkdel av den studerade litteraturen behandlar biomimik utifrån perspektivet av en landskapsarkitekt, följde en tillämpningsanalys som avser att ge en mer konkretiserad bild av biomimikens tillämpningsmöjligheter inom
landskapsarkitektur.

Resultatet visar att biomimik har breda tillämpningsmöjligheter inom landskapsarkitekturen som spänner från gestaltandet av sittmöbler till hela städer. Genom att fokusera på de principer och strategier naturen använder sig utav, snarare än imitationen av enskilda
organismer, har biomimiken goda möjligheter att bli kompletterande gestaltningsverktyg i landskapsarkitektens arbetsprocess.

The world’s population is increasing at a rate never before witnessed, and recently exceeded seven billion people. According to calculations made by the United Nations the proportion of people living in urban environments is estimated to significantly increase in the following
decades, which will make the urban environment home to the great majority of our planet’s inhabitants. As landscape architects play a prominent role in designing these environments, it is important to explore what sustainable design methodologies are available.

Biomimicry is representing a design method, which name combines the Greek word bios (life) and the Latin word mimesis (imitation). It is a pratice centered around learning from nature and its solutions that have been developing through the process of evolution over the
last 3, 6 billion years, and then translating these to the human context. Biological organisms showcase an impressive array of technologies and strategies, and have in many cases already solved the problems regarding sustainability that we as humans are facing today.

This thesis aims to explore biomimicry’s applicational values in landscape architecture, with the goal to promote sustainable development. The pratice of biomimicry is relatively new and in the world of landscape architecture quite unexplored, which creates an exciting basis for an exploration into it’s research.

The thesis focuses on a main question: how can biomimicry be applied by landscape architects? Three selected areas for further studies where selected: form, material and ecosystem, which correspond to the three levels of biomimicry: form, process and ecosystem.

The process of writing this thesis began with a literature survey, conducted in order to establish what research into the subject has already been made and to gather information.
The survey was carried out by using a variety of search engines such as Google, Google Books, SLU library’s own search engine Primo, Uppsala University Library search engine and also video sources such as YouTube. The keywords used were: biomimicry, biomimetics, natureinspired,
landscape architecture, architecture, biomorphism, bioinspired and biodesign.

Three areas of biomimicry were selected for more in-depth studies. They were categorized as form, material and ecosystem and together formed the results chapter. The decision to divide the results into three separate parts was made in order to show the potential applications of
biomimicry and also to make the information more accessible. Each chapter of the results was concluded with a summary, which formed the basis for the next section, the application analysis.

Since only a very limited amount of the literature discussed biomimicry from the vantage point of a landscape architect, a chapter which translated the results to be applicable by landscape architecture was needed. This chapter was named application analysis and aims to
show the reader how the results can be translated and begin to form a design methodology for landscape architects.