Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vid presentation av ett gestaltningsförslag är det viktigt att ge betraktaren en tydlig och lättläst bild av förslagets intentioner och innehåll. För detta syfte finns olika illustrationstekniker att nyttja. Dessa ger bilder med olika karaktär, varför de passar för att fånga och förmedla olika delar av ett motiv. På arkitektkontoren råder dock tidsbrist, varför det kan vara svårt att utveckla en skicklighet i flera olika illustrationssätt under arbetstid. En effekt kan då bli att den teknik som man är mest bekväm med alltid väljs. I det här examensarbetet har olika illustrationstekniker undersökts närmare, med syftet att finna argument för en arkitekt att bryta slentrianmässiga mönster vid skapandet av ögonhöjdsperspektiv. Resultatet ficks fram genom en teoretisk bakgrundsundersökning (litteraturstudie samt intervjuer med yrkesverksamma arkitekter) och en praktisk huvudundersökning (tillämpning av olika tekniker på ett givet motiv). En analys av bildresultaten gjordes sedan baserat på följande aspekter: tidsåtgång, aktuellt presentationsskede, illustrationsteknikens samt bildkaraktärens (realism/vision) för- och nackdelar. Genom vald metodik fann jag att det är fördelaktigt att arbeta snabbt och mer inriktat mot förslagets abstrakta aspekter i tidiga skeden. Handbaserade tekniker samt digitala fotokollage, har då passande egenskaper. En verklighetstrogen och detaljerad avbildningsmetod, ökar risken att en betraktare finner fokus på oönskade saker. Till sena presentationer krävs ofta en högre grad av precision. Digitala 3D-modeller tillsammans med fotografier, är då effektivast: speciellt för den som inte är bekväm med att rita för hand. Denna teknik har dock en tendens att resultera i alltför fotorealistiska och själlösa bilder. Vidare upptäcks defekter lättare samt upplevs som mer störande, ju mer fotorealistiskt illustrationssätt som tillämpas. Ett sätt att undvika detta är blanda olika tekniker och bildkaraktärer. Detta var också vad jag i arbetet fann som den största möjligheten till att bryta ett slentrianmässigt illustrerande.

When presenting a design proposal, it is important to give the viewer a clear and legible picture of the proposal’s intentions and content. To attain this, there are different illustration techniques, which give images with various appearances; hence they are suited for capturing and mediating different segments of a motif. At the architect firms, however, a lack of time is always present, which makes it difficult to, during the work hours, develop a skill in many different ways of illustrating. A possible risk is therefore that architects get caught in old routine patterns, always choosing the illustrative method that he/she is most comfortable with. In this master thesis different illustration techniques has been examined further, with the purpose to find arguments for an architect to break old habits, when creating eye-level perspectives .The result was obtained through a theoretical background survey (literature study and interviews with professional architects) and a practical head survey (application of different techniques on a given motif). The image results were further analyzed based on following aspects: expenditure of time, current presentation stage, the advantages and disadvantages with the current technique and image characteristic (realistic or visionary approach). With the chosen methodology I found that, it is advantageous to work quickly and more focused on the proposal’s abstract aspects, in early stages. For this the traditional techniques and also the digital photo collages, have suitable features. A detailed and realistic depiction method increases the risk that a viewer finds focus on unwanted parts of the picture. For late presentations, a higher degree of precision is required. The most effective way to achieve this - especially for architects feeling uncomfortable drawing by hand - is to use digital 3D-models along with representing photographs. This, however, tends to result in too photorealistic and soulless images. All the imperfections also become more noticeable and disruptive, the more photorealistic illustrative method.