Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Städerna växer och stadens områden ändrar funktion. Bland annat blir de tidigare perifera områdena mer cent­rala och därigenom även verksamheterna som varit place­rade där, t.ex industriområden. Då dessa ändå utgör en årsring i stadens historia kan det därför vara intressant för kommande generationer att kunna utläsa stadens framväxt och historia. Frågan är vad som ska bevaras, hur och varför?

Det finns en ny syn på vad som räknas till kulturvärden. Det är inte längre endast det gamla som blivit värderat av en expert som bevarandevärt som är intressant. I den nya synen tas det även hänsyn till nyare objekt, hela miljöer och mer demokratiskt avgjorda värden. Även de immateriella värdena ingår här i.

Som studieobjekt har jag valt området Norra Sorgenfri i Malmö. Det är Malmös äldsta industriområde och är intressant bland annat för att det har en blandad bebyggelse med byggnader från 1890 och fram till 1990-talet. Området har dock delvis låtits förfalla och Malmö stad har nu bestämt att det ska transformeras till ett bostadsområde. I projektet Norra Sorgenfri arbetar planerarna aktivt med bevarandefrågan.

Till projektet har det genomförts en byggnadsantikvarisk utredning för området. Denna inventerar hela området men värderar endast byggnaderna. Sammanfattande är det de äldsta byggnaderna som bedöms ha det högsta bevarandevärdet. Denna utredning ligger sedan till grund för kommande steg i planprocessen. I planprogrammet har den antikvariska utredningen kompletterats med en ekonomisk värdering samt en bedömning av området utifrån stadsbyggnadsmässiga värden. Ingen speciell inventerings eller analysmetod anges ha använts vid denna inventering. Det finns landskapliga element som har bedömts bevarandevärda. Dock beskrivs inte vad det är som gör dem värda att bevara till skillnad från då byggnaderna beskrivs. Jag har en hypotes om att landskap och byggnader inte behandlas på samma sätt i planprocessen och är därför intresserad av hur det fungerar i just detta projekt. För att undersöka om min hypotes stämmer har jag formulerat några frågor till:

-Vad har bevarats? Hur och varför?

-Behandlar planerarna landskapet och byggnaderna på samma sätt?

-Arbetar planerarna även med den nya synen på kulturvärden med sammanhängande miljöer, nyare föremål, demokratiskt avgjorda bevaranden och immateriella värden?

För att se om problemet ligger i inventeringen av området utför jag en egen inventering av området med en metod jag själv modifierat för att passa till ändamålet. Utifrån de resultat jag kommit fram till drar jag slutsatser i form av riktlinjer som kan vara till nytta i planprocessen:

- Förklara och förmedla värdet av de historiska inslaget i nutiden.

-Transformera istället för att konservera.

- Inkludera även landskapsarkitekter i planprocessen för att få kunskap om de landskapliga värdena.

- Arbeta med bevarandefrågan i alla projekt även om det existerande inte är gammalt och bevarandevärt enligt klassisk mening.

- Inkludera medborgarinflytande i processen för att få en mer demokratisk bild av vad som uppfattas som värdefullt samt för att inkludera eventuella immateriella värden.