Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Beteende skulle kunna vara en användbar markör för näringsmässig obalans hos idisslare om det finns en motivation hos djuret att kompensera obalansen genom selektivt ätbeteende. Idisslare sägs inneha en ”näringsvisdom” som innebär att de har förmågan att selektera olika sorters växter av varierande näringsinnehåll och toxiner för att möta deras näringsmässiga behov och undvika förgiftning. Djuren kan genom återkopplingsmekanismer känna av konsekvenserna efter foderintag vilket påverkar dess preferenser för särskild föda. Återkopplingsmekanismerna gör att idisslaren upplever mättnad eller obehag. Obehag orsakas av över- eller underskott av näringsämnen och leder till minskad preferens för den intagna födan. I intensiva produktionssystem består djurfodret av ensidiga givor. Givorna är optimerade för att möta den genomsnittliga individens behov vilket kan resultera i överskott eller obalans av näringsämnen. Djur som inte får sitt näringsbehov tillfredställt riktar sin födosöksaktivitet mot andra tillgängliga stimuli, som slicka eller tugga på olika objekt eller på varandra. Hos idisslare är tungrullning en typisk ätrelaterad stereotypi. Om idisslare tillbringar mindre tid än normalt på idissling kan detta vara en indikator på att foderstaten innehåller för lite fibrer. Natriumbrist kan misstänkas om idisslaren slickar på saltkontaminerade ytor. Flera forskare anser att de intensiva produktionssystemen bör låta idisslare vara mer aktiva deltagare i utfodringssystemet. Ett större 1
urval av fodermedel tillåter djuren att agera efter sina födopreferenser. Denna litteraturstudie visar på att det finns flera bevis för att näringsmässig obalans kan kopplas till djurets ätbeteende. Dock kan det vara svårt att härleda över- eller underskott av ett specifikt näringsämne till djurets beteende.

Behavior could be a useful indicator of nutritional imbalances in ruminants if the animals have a motivation to correct these imbalances by feeding behavior. Ruminants possess a degree of nutritional wisdom, which mean that they have the ability to select different kinds of plants containing varying concentrations of nutrients and toxins, to meet their nutritional needs and avoid poisoning. Animals are able to sense the consequences of food intake through feedback mechanisms which modify their foraging preferences. These feedback mechanisms enable the animal to experience satisfaction (satiety) or discomfort (malaise). Malaise is caused by excesses of nutrients or toxins and by nutrient deficiency, and leads to a decreased preference for the ingested food. In intensive production systems the animal feed consists of monotonous rations. Rations are optimized to meet animal average needs which may result in excesses or imbalances of nutrients on individual level. Animals whose nutritional requirements are not fulfilled will direct their foraging activity towards other stimuli, for example licking or chewing on objects or on-each other. Tongue rolling is a typical food-related stereotypy in ruminants. If ruminants spend little time on rumination it can be an indicator that the rations are too low on fiber. Sodium deficiency can be suspected if the animals are licking on salt-contaminated surfaces. Several researches have suggested that intensive ruminant production systems should allow ruminants to be more active players in the feeding process. Having the choice between a variety of foods allows the ruminants to manifest their food preferences. This literature review shows ample evidence of which nutritional imbalances can be linked to the feeding behavior. However, it may be difficult to derive excess or deficit of a specific nutrient to the animal´s behavior.