Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Renen är ett hjortdjur som i Sverige ägs och sköts av samer organiserade i samebyar. För det mesta går renarna fritt och livnär sig på naturligt bete, men samlas ihop vid särskilda tillfällen för exempelvis märkning och slakt. Rennäringen idag är hårt pressad av rovdjurrelaterade
förluster i renhjordarna. Detta examensarbete är en del av ett pågående projekt som handlar om björnens predation på renar och åtgärder för att skydda renkalvar från björnpredation under deras första levnadsveckor.

I början av april 2013 togs totalt cirka 2000 vajor från två skogssamebyar in i fyra olika hägn för att skydda renarna mot rovdjursangrepp under kalvningsperioden. Genom att förse 937 kalvar med en mortalitetssändare vid utsläpp ur hägnen i början av juni kunde kalvdödligheten följas även under sommarbetesperioden. Sändarna startar och skickar
signaler om kalven dör och sändaren ligger orörlig under en viss tid.

Alla 97 kalvar som dog i hägnen obducerades antingen på plats eller på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Fram till och med november hittades därefter ytterligare
105 kalvar med hjälp av mortalitetssändare. Därutöver avlivades tio kalvar på grund av munhåleinfektioner, vilket upptäcktes vid en extrasamling av hjorden i juli. Av de totalt 115 kalvar som dött eller avlivats efter utsläpp obducerades 64 för att fastställa dödsorsak.

Kalvdödligheten under hägnperioden var i hägn A 8,8 %, hägn B 10,9 %, hägn C 2,0 % och hägn D 1,1 %. Den vanligaste dödsorsaken för kalvar som dött i hägn var utmärgling, utan
andra synliga förändringar. Dessa kalvar har troligen blivit övergivna, varit svagfödda eller av någon anledning inte kunnat dia. De flesta kalvar som blivit övergivna var endast ett eller ett par dygn gamla. Det visar på risken att vajan överger kalven under de första dygnen efter
kalvning och tyder på att vajan måste få lugn och ro under och efter kalvningen. Andra dödsorsaker i hägnen var infektioner, olyckor samt några dödfödslar. I två av hägnen (C och D) sågs nästan inga hälsoproblem.

I samband med kalvmärkningen i hägn A i början av juni upptäcktes och avlivades två kalvar med infektion i munnen. Senare visade det sig att flera kalvar hade drabbats av infektioner som bekräftades vara sjukdomen nekrobacillos, orsakad av bakterien Fusobacterium necrophorum. Med hjälp av mortalitetssändare och en extrasamling av renhjorden från hägn A har totalt 44 fall av munhåleinfektion dokumenterats vid obduktion. Av dessa bekräftades
24 som nekrobacillos genom bakteriologisk odling och/eller typiskt histologiskt utseende. Tre fall av munhåleinfektion noterades i ett av de andra hägnen. Nekrobacillosutbrottet medförde att infektioner blev den vanligaste dödsorsaken det första halvåret, hos kalvar som fötts i hägn. Även andra inflammationer såsom tarminflammation och lung- och
lungsäcksinflammation observerades.

Denna studie av renkalvdödlighet vid övervakad kalvning i hägn visar att det finns betydande hälsorisker med hägning och utfodring av ren under kalvningsperioden. Jämförelser mellan hägnen tyder på att högre djurtäthet liksom stora antal djur totalt inom ett hägn medför risk för ökat antal övergivna kalvar, försämrad hygien och ökad risk för infektionssjukdomar.

Reindeer in Sweden are semi-domesticated and are owned by the indigenous Sami-people. Traditionally, the reindeer are freeranging with some supervision and herding, and are only
gathered into corrals on special occasions such as marking of the young calves and when it is time for slaughter or transport.

The reindeer industry today is under intense pressure from increasing numbers of predators and owners are losing up to half of the calves during the first summer. In the search of
effective ways to manage the problem an ongoing study measures the effects of keeping reindeer in a fenced area during calving, when most of the predation is taking place.
We studied causes of mortality in reindeer calves born in supervised enclosures. In early April 2013 about 2000 female reindeer from four owner groups were herded into four enclosures with different animal densities depending on number of owned reindeer and local enclosure sizes. Calving and the effects the enclosures had on mortality rates was monitored. By providing 937 of the calves with a mortality transmitter at their release from the enclosures in early June, calf mortality could be monitored during the summer after the release. The transmitters send a signal when it has been immobile for a couple of hours, indicating that the calf is dead.

The 97 calves that died in the enclosures were autopsied either on site or at the National Veterinary Institute (SVA) in order to determine the cause of death. After the release from the enclosures until the end of November, an additional 105 calves were found outside the enclosures by homing in on transmitter signals. A further ten calves with oral infection were euthanized in an extra herd gathering in early July. Of these 115 calves, 64 were sent to SVA
for more detailed necropsy. Calf mortality in the different enclosures were 8,8 %, 10,9 %, 2,0 % and 1,1 % in enclosure A, B, C and D respectively. The most frequent cause of calf death in the enclosures was emaciation, as a result of having been abandoned, weak born or for some other reason not being able to suckle. Most of the abandoned calves were only one or a couple of days old. In the enclosures there was also some mortality due to infections, a few stillborn calves and accidental deaths. Two of the corrals (C and D) had almost no mortality due to infectious causes.

At the time for the calf marking and release from the enclosures, two calves were euthanized due to oral infection. A total of 44 transmitter-located calf cadavers and diseased calves euthanized at the extra gathering of reindeer from corral A had oral infections typical of
necrobacillosis. Of these, 22 were confirmed as Fusobacterium necrophorum infection by bacterial culture or as necrobacillosis from typical histopathology lesions. Only three oral infection cases were seen in calves from the other enclosures. The necrobacillosis outbreak
resulted in infection being the most common cause of death of deceased corrall-born reindeer calves. Other infectious causes of death were pneumonia, pleuritis and enteritis.
This study shows that keeping reindeer in enclosures during the calving period may increase risks for outbreaks of infectious diseases and possibly other causes of death, even if direct predation is prevented. Since most of the abandoned calves were no older than one or two days, there is an apparent risk of calf abandonment. It indicates the importance of a calm environment for the female during delivery and the time it takes to bond with the calf. High
animal density and or large herds within a corral, increases the risk of disturbances during calving and the risk for a disease outbreaks. Also, maintaining good hygiene around the feeding sites is probably an important factor in minimizing outbreaks of some infectious
diseases.