Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många barn i Sverige blir skjutsade till skolan vilket skapar kaosartade trafikmiljöer i anslutning till skolor främst under morgonen och i viss mån även eftermiddagen. Skolgårdarna måste i och med detta ge plats för bilar trots att det inte är till någon fördel för barnen.

I början av mitt arbete genomförde jag en litteraturstudie
för att se varför barn inte är lika säkra som vuxna i trafiken. Barn är kortare och har inte samma uppfattningsförmåga som vuxna, de kan inte heller bedöma varifrån ett ljud kommer vilket gör att de är osäkra och utsatta i en miljö med bilar.

Jag studerade morgontimmarna vid Bryngelstorpskolan
i Nyköping, våren 2012. Skolan har problem med
morgontrafiken för att barnen blir skjutsade till skolan trots att de flesta bor inom gångavstånd. Jag var vid skolan och observerade och ställde frågor till barn, föräldrar och rektor för att ta reda på hur de upplevde trafiksituationen.

Frågeställningen i arbetet var:
- Hur ser trafikmiljöer i anslutning till skolor ut idag?
- Vad är problematiken kring dessa trafiksituationer?

Bryngelstorpskolan använde jag som problemexempel och
frågeställningen inför förbättringsförslagen på problemet var:
Hur kan en säker och fungerande trafikmiljö i anslutning till en skola se ut?

För att svara på frågorna studerade jag dels
Bryngelstorpskolan i Nyköping och dels samtalade jag med
trafikplanerare i Nyköpings kommun och andra kommuner
som arbetar med trafik vid skolor. Dessa var Nynäshamns
kommun och Stockholm stad. Deras erfarenheter bidrog
till att jag fick en bild av hur arbetet med trafik vid
skolor ser ut idag. Det arbetas idag med både fysiska och
beteendepåverkande åtgärder. Fysiska åtgärder säkrar
trafikmiljöerna och de beteendepåverkande åtgärderna
förankrar trafikmiljöförändringarna hos barn och föräldrar.
Planerarna ansåg att enbart fysiska lösningar inte är en hållbar åtgärd. Trafikmiljöerna är osäkra och kaosartade på grund av familjernas vardagsrutiner och på grund av hur samhället idag är uppbyggt med aktiviteter hit och dit och stressade levnadsvanor. Bilturen anses spara tid, och föräldrarna förstår inte att den snarare snor värdefull social och aktiv tid för barnen. På frågan om vad problematiken är så blev svaret ganska snart under arbetets gång tydligt att det är föräldrarna som orsakar kaoset, problemet och osäkerheten för barnen på deras skolområde.
Jag studerade även exempel på åtgärder som utredare och
teknikkonsulter gjort och utfört på tre skolor i Stockholm. I de studerade exemplen tas inte bilen helt bort ur fokus, många åtgärder är enbart fysiska även om konsulterna samarbetat med Stockholms stad för att också påverka beteenden.

Konsulterna påpekar till och med i sina utredningar att vid
vissa skolor kan problemet inte lösas med fysiska åtgärder.
Detta tyder på att grundproblemet verkligen inte bara är den
fysiska miljön. Jag tror dock att samhällsplanerare, exempelvis landskapsarkitekter, kan skapa områden som främjar mindre biltrafik och mer fysisk aktivitet. Trygga, säkra miljöer där grannarna kan varandras namn och barnen känner trygghet i sin närmiljö skapar social kontroll och mer rörelsefrihet. I en sådan boendemiljö kanske föräldrar vågar låta barnen gå eller cykla till skolan själva eller tillsammans med kamrater eller någon vuxen.

I slutet av arbetet summerade jag mina erfarenheter
från samtal med trafikplanerare, studerade exempel och
observationerna vid Bryngelstorp i tre förslag som kan
förbättra den befintliga situationen i Nyköping. Förslagen har tre olika inriktningar. Det första bygger på att bilarna inte kan ta ut svängarna på skolområdet utan måste föras sakta framåt och utsätter därmed inte barnen för samma fara som tidigare.

Förslag två fokuserar på att ge bilen gott om plats för att
undvika konflikter mellan barn och bilar. Förslag tre fokuserar på skolvägen och minskar ner antalet bilar vid skolområdet till endast personalens bilar. I detta förslag lämnas barnen av en bit från skolan och får gå sista biten.

Many children in Sweden are driven to school which creates
chaotic traffic environment adjacent to school areas. This
happens mostly during the morning and to some extent even
in the afternoon. Today school yards must allow cars even
though that is not beneficial for the children.

I did a literature study to start with because I wanted to know why children are not as secure as adults are in traffic. Children are shorter and do not have the same perception as adults, they also can not determine the direction of a sound which means that they are unsafe and vulnerable in an environment with cars.

I did a case study at Bryngelstorpskolan in Nyköping. I
visited the school during the morning hours in the spring of
2012. The school has problems with morning traffic because
the children are driven to school even though most of them
live within walking distance from school. I observed the
chaotic traffic and asked questions to the children, parents
and the principal to find out how they experienced the traffic situation. The issue in my report was:
- How does traffic areas adjacent to schools look like today?
- What are the problems of these traffic situations?

I used Bryngelstorpskolan as an example of a Swedish
school with the mentioned problems. My question for the
suggestions for improvement was:
How can a safe and functional traffic situation adjacent to a school be planned and look like?

To answer the questions I studied Bryngelstorpskolan in
Nyköping, conversed with traffic planners in the municipality of Nyköping and other municipalities dealing with traffic planning at schools. These municipalities were Nynäshamn and City of Stockholm. I got a picture of how the planning process of traffic situations at schools look like today out of their experience. Municipalities work today with both physical and behavioral measures to influence the situations.

Physical measures secure traffic environments and measures
that have impact on behavior anchors the change in children
and parents. The planners believed that only physical
measures are not a sustainable action. Traffic environments
are unsafe and chaotic because of families’ daily life and how today’s society is formed. We participate in activities here and there and have kind of stressful lifestyles. Parents drive their kids to school in the hope of saving time but instead they rather steal valuable social and active time for the kids. When I asked what the problem with the chaotic traffic really is the answer was pretty soon clear that it is the parents who cause chaos, which is the problem and the unsafely for the children in their school area.

I also studied cases where investigators and engineering taken measures and performed improvements at three schools in Stockholm. In the studied examples the car is not completely out of focus, many actions are purely physical, even if they coworked with the City of Stockholm to also have a chance to affect behavior. Consultants point out in their investigations that at some schools, the problem cannot be solved by physical measures. The basic problem is not the physical environment. I think, however, that city planners, landscape architects for example, can create areas that promote less car traffic and more physical activity. Safe, secure environment where neighbors know each other’s names and the children feel secure in their home environment creates social control and more independent mobility for the children. In such residential environment parents may dare to allow children to walk or cycle by themselves or with a friend or an adult to
school.

I summarized my experiences in the end of the work. Three
suggestions to improve the current situation in Nyköping
came out of the experiences from traffic planners, studied
examples and observations at Bryngelstorp. The proposals
have three different focuses. The first is based on that cars have a limited place to drive on in front of the school yard.

The speed is slow and the children is not expose to the same
danger as before. Proposal two focuses on giving the car
plenty of space to avoid conflicts between children and cars.

Proposal three focuses on kids’ way to school and reduce the
number of cars on the school yard to only staffs cars. Children will be dropped of a couple of hundred meters from school and will walk the rest.