Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Abstract

It is widely recognized that the ability for species and populations to adapt to changes in their environment is correlated with their genetic variation. Despite this, genetic diversity is rarely taken into consideration in the practical management of biodiversity or in the leg-islation controlling the management. Even in cases when genetic diversity is protected by law, other issues are often prioritized. In Sweden, the neglect of the need to monitor genet-ic diversity is extra alarming as many of the species found here are on the border of their range and may be extra sensitive to changes in the environment.
In this thesis work, a questionnaire study was performed among officials working with nature conservation at Swedish County Administrative Boards (CABs) and Municipalities. The study aimed at investigating if officials are working with conserving genetic diversity, how such questions are identified, by who they are identified, what species they concern and if the officials are satisfied with their work. A literature review was also performed, aiming at investigating how genetic diversity is protected by Swedish legislation. The an-swers from the questionnaire survey were compared to the legislative obligations described in the literature review and analyzed for differences between the target groups.
The literature review showed that very few parts of the Swedish legislation explicitly cover genetics, but that several sections indirectly cover the topic. The questionnaire survey showed that all officials at the CABs had made decisions about the need to monitor and/or conserve genetic diversity, whereas most officials at the Municipalities had not. Officials at CABs often had colleagues with similar knowledge about genetics as them-selves, whereas officials at the Municipalities did not. At the CABs, officials had only discussed the genetics of species that are endangered and protected by law. At the municipalities, both rare and common species had been discussed in terms of genetics. At both levels of governance, most officials were uncomfortable with their own and their colleagues ability to identify matters of concern that are related to genetic diversity. Most officials were also discontent with how questions concerning genetics are managed at their place of work and think that their knowledge concerning genetics could be enhanced.
Already in 2006, the Swedish Environmental Protection Agency called for a National Secretariat that would deal with genetic diversity. The results from this thesis work indi-cate that such a national center for counseling in genetic conservation would be valuable, as officials at all governmental levels would then be able to contact it and get advice concerning conservation of genetic diversity. Apart from giving advice to officials in need for it, the center could also be responsible for arranging courses to further enhance the knowledge in genetics possessed by officials at all governmental levels, thus further en-hancing the ability of officials to make well-grounded decisions.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Det är knappast någon nyhet att jordens klimat och ekosystem just nu genomgår stora och snabba förändringar. Inom biologin är det allmänt erkänt att det finns ett samband mellan den genetiska variationen hos en art eller population, och dess förmåga att anpassa sig till förändringar i livsmiljön. Trots detta tar man sällan hänsyn till den genetiska variationen i det praktiska arbetet med att bevara biologisk mångfald och ekologiska system. Lagstiftningen kring dessa frågor har också luckor vad gäller bevarande av genetisk variation, och i de fall då genetisk mångfald faktiskt skyddas enligt lag är trenden att andra frågor ofta prioriteras. I Sverige är detta försummande av den genetiska mångfalden extra oroväckande eftersom många av de arter som finns här befinner sig på gränsen av sina utbredningsområden. Sådana gränspopulationer av arter har ofta unika genetiska sammansättningar och kan därför vara särskilt skyddsvärda.
I detta examensarbete har en enkätundersökning genomförts bland tjänstemän som arbetar med naturvård på svenska länsstyrelser och kommuner. Studiens syfte var att undersöka om de personer som arbetar med bevarandefrågor också arbetar med bevarande av genetisk variation. Enkätfrågorna handlade också om hur tjänstemännen har kommit i kontakt med frågor där det funnits ett behov av att bevara genetisk variation, vem som generellt sett har identifierat att det finns ett behov av att ta hänsyn till genetik i ett visst fall, samt vilka arter som har varit aktuella. Tjänstemännen fick också beskriva om de var nöjda med det arbete de utförde och om de kände sig trygga med sin egen och sina kollegors förmåga att ta ställning i frågor som rör bevarande genetisk mångfald.
Förutom enkätundersökningen så ingick en litteraturstudie i examensarbetet. Litteratur-studien syftade till att undersöka hur den genetiska variationen är skyddad enligt svensk lag. Svaren från enkätundersökningen jämfördes sedan med de skyldigheter som återfunnits i lagstiftningen, och analyserades även för skillnader mellan den de två olika myndigheterna. I litteraturstudien framkom att dem svenska lagstiftningen endast i undantagsfall ger ett uttryckligt skydd för genetisk variation. Däremot finns ett antal ställen i lagtexterna där det är möjligt att tolka formuleringarna som ett skydd för genetisk variation.
Resultaten från enkätundersökningen visade att tjänstemännen på kommuner och läns-styrelser hade ungefär samma könsfördelning och utbildningsnivå inom genetik. En skillnad mellan de två myndigheterna var att tjänstemännen på länsstyrelserna oftast hade kollegor som också hade kunskaper i genetik, medan de anställda på kommunerna tenderade att vara de enda på sin arbetsplats som besatt den typen av kunskaper. Enkätundersökning-en visade också att samtliga tjänstemän på länsstyrelsenivå någon gång hade fattat beslut som rörde ett eventuellt behov av att övervaka och/eller bevara genetisk variation hos en art eller population. På den kommunala nivån hade däremot majoriteten av tjänstemännen inte fattat något sådant beslut. Det fanns även skillnader mellan vilka arter som hade diskuterats i termer av genetik på de två myndigheterna. På länsstyrelserna hade samtliga tjänstemän endast arbetat med arter som är hotade på ett eller annat sätt, och som därmed är
5
skyddade enligt lag. På kommunerna däremot hade såväl oskyddade som skyddade arter diskuterats i termer av genetik. På båda myndighetsnivåerna angav de flesta av undersökningens deltagare att de varken var bekväma med sin egen eller sina kollegors förmåga att identifiera frågor som berör genetisk variation. Majoriteten var också generellt missnöjda med hur frågor som rör genetisk variation hanteras på deras arbetsplats. Huvuddelen av de tillfrågade ansåg även att deras egna kunskaper om genetik skulle kunna förbättras.
Att bevarande av genetisk variation är ett bortglömt område inom den svenska förvaltningen är inget nytt, redan år 2006 rapporterade Naturvårdsverket att man såg ett behov av att instifta ett nationellt sekretariat som skulle fokusera helt på frågor som rör genetisk variation om man ville uppfylla de behov som fanns inom området. År 2012 hade något så-dant center fortfarande inte bildats, vilket delvis är bakgrunden till detta examensarbete, det var helt enkelt intressant att ta reda på hur situationen ser ut sex år efter att Naturvårds-verket rapporterat om ett behov som fortfarande inte blivit tillgodosett. I den ursprungliga rapporten från Naturvårdsverket refererades dock bara till det arbete som sker på länsstyrelserna, medan arbetet på den kommunala nivån helt förbisågs. Den kommunala nivån är dock nog så viktig i det svenska bevarandearbetet, inte minst för att merparten av det ar-bete som rör plan- och byggärenden ligger på den nivån. Detta var orsaken till att den kommunala nivån togs med i undersökningen från början, och resultatet av det beslutet har visat sig lyckat i och med att andra aspekter på bevarandearbetet har kunnat belysas. Inte minst har det varit intressant att kunna påvisa skillnaderna mellan hur kommuner och läns-styrelser arbetar, och se att man på den kommunala nivån tar hänsyn även till arter som inte är nationellt hotade på ett helt annat sätt än vad man har på länsstyrelsenivån.
Resultaten från detta examensarbete understryker också att ett sådant nationellt centrum för rådgivning i genetisk bevarande som föreslogs redan år 2006 skulle vara mycket värde-fullt, eftersom tjänstemän på alla statliga nivåer skulle då kunna kontakta dem och få råd i frågor som rör genetisk variation. Inte minst för den kommunala nivån skulle detta kunna vara värdefullt, eftersom tjänstemännen där ofta saknar tillräckligt kunniga kollegor att diskutera dessa frågor med. Förutom att ge råd till behövande tjänstemän så skulle ett nationellt centrum också kunna ansvara för att tjänstemän på alla statliga nivåer fick fortbildning inom ämnet genetik, vilket också behövdes enligt enkätundersökningen. Väl utbildade tjänstemän som är trygga i sina roller och som vid behov kan få stöd i sitt beslutsfattande av andra väl utbildade personer är själva grunden för ett rättsäkert samhälle, inte minst när det rör förvaltningen av något så komplext som den genetiska variationen i våra vilda växt- och djurpopulationer.