Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Abandoned and unused railway structures often possess
great potential if they are reclaimed and reused for new
purposes. The thesis focuses on the global trend of
restoring and revitalizing these areas, converting them
into park areas, rail trails and green corridors in the city
landscape, while preserving their ecological, social, esthetic and historic values.

These rail areas were often abandoned when industries
moved out from the cities, either to industrial areas or
abroad. The use of railways for transporting industrial
goods was also replaced to a large extent my motorized
road vehicles in the mid 20th century, leaving the rails
under-utilized. Because of their location and intrinsic
values, they can be reused for important functions, such
as green areas in the city environment, providing space for
recreational activities and exercise and social meetings and
interactions.

I have closely investigated the three park areas High Line in New York, Promenade Plantée in Paris and Schöneberger
Südgelände in Berlin, which have all gone through this
transformation in recent years. I have summarized my
conclusions in three key concepts to consider: design for
social values, preserve the architectural history, and leave
room for future evolution.

The final part of my work is a design program for an
abandoned railways area in Stockholm: Eriksdal railway
area. I picked this area since it has aspects of all the values mentioned above, and it has especially received
attention for the citizens’ initiative to use the area for urban gardening, art projects, night club activities, and more. The architectural environment is also interesting, with it’s unused industrial structures, monumental bridges, and wild wastelands.

The main concepts in the design program is therefore:
preserve structures, urban gardening for all, and flexible
spaces. The conclusion is that a conscious reclaiming of
railway areas can lead the city into the future while
preserving the historical values!

Övergivna och oanvända rälsområden så som bangårdar,
industrispår och järnvägsrälser är platser med stor potential som ofta inte kommer till sin rätt i en kontext där platsen står bortglömd. En trend har nu spridit sig över världen, där övergivna rälsområden tas tillvara och förvandlas till nya offentliga mötesplatser i staden. Dessa platser, som oftast är vildvuxna ödelandskap och ruderatmark, uppmärksammas för sina ekologiska-, sociala-, estetiska-, kulturhistoriska- och arkitekturhistoriska värden. De står som grund för nya promenad- och parkstråk, rälsstråk och gröna korridorer i staden, i utkanten av staden eller på landsbygden, och det är detta fenomen som står i fokus för min uppsats.

Dessa rälsområden, ofta på strategiska platser, har sedan
postindustrialismens intåg övergivits till följd av att
användandet av räls har förändrats i världen. Bangårdar och
industrirälser har lämnats öde på grund av avindustrialisering, järnvägsrälsen har lämnats när
efterfrågan av dessa sträckor inte längre finns, en följd av
vårt nya bilsamhälle. Rälsområden lämnas även på grund
av ändrade tillstånd i världsekonomin, vid bristande
underhåll, omdragning av räls och förflyttning av
tågstationer.

Dessa stadens mellanrum är värdefulla att återta.
Rälsområden kan fungera som offentliga platser för
människor, fylla behovet av grönstruktur i det urbana
landskapet, ge utrymme för motion, rekreation och
tillfällen för möten samt bevara den historia som
genomsyrar platsen. Genom att förvandla övergiven räls
och dess situation i staden till promenad- och parkstråk
får dessa platser ett uppsving – ett steg mot ett hållbart
stadslandskap.

I uppsatsen tittar jag särskilt på de tre promenad- och
parkstråken High Line i New York, Promenade Plantée i
Paris och Schöneberger Südgelände i Berlin. Dessa har alla
varit övergivna rälsområden som på senare tid har
förvandlats till publika promenad- och parkstråk. I mina
fallstudier beskriver jag hur High Lines tydliga
industrihistoria, det tidigare ödelandskapet, den
bevarade rostiga rälsen och de sociala värden som har varit
närvarande genom processen, var viktiga i High Lines
gestaltning. Promenade Plantées utvecklades till en grön
oas, kvarterspark med sociala tillfällen och varierande
arkitektur. Schöneberger Südgelände har skapats av de
ekologiska förutsättningarna på platsen. Den vildvuxna
ruderatmarken, de bevarade rälsrelikerna och
arkitekturhistorien.

I en jämförelse av dessa parkområden har jag kommit fram
till tre utgångspunkter att förhålla sig till i ett
gestaltningsprogram för ett övergivet rälsområde: gestalta
för sociala värden, bevara arkitekturhistorien och lämna
utrymme för framtida förändring av platsens funktion.
Mitt arbete avslutas med att jag använder dessa
utgångspunkter i ett eget gestaltningsprogram för en
övergiven räls, Eriksdals rälsområde, vid Skanstull i
Stockholm. Jag valde området eftersom det har stor
potential att återanvändas och förvandlas till ett offentligt mötesrum för alla människor.

Jag inventerade och analyserade rälsområdet, läste på om
platsens historia och upptäckte vilka värden området har.
Speciellt de sociala värdena är centrala, och har tagit sig
uttryck i det medborgarinitiativ som finns på platsen i form
av en publik koloniträdgård och odlingsrörelse, Odling på
spåret. Koloniträdgårdarna har varit närvarande på platsen
genom historien och rörelsen som nu har startat känns som
en naturlig fortsättning för platsen. De fyra
brokonstruktionerna som omsluter rummet och den
bevarade rälsen är viktiga för platsens karaktär. Det
utrymme som skapas under broarna huserar flera olika
aktiviteter och funktioner, föränderliga med tiden, dag för
dag, mellan årstider och kanske med åren.

Huvuddragen i mitt gestaltningsprogram är alltså: bevara
strukturer, koloniträdgårdar till alla och flexibla ytor. Min slutsats och produkten av de sammanvävda delmomenten
är att återtagande av övergivna rälsområden leder staden
in i framtiden samtidigt som platsens historia och värden
bevaras!