Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) är ett nationellt miljöövervaknings-program som syftar till att undersöka och följa upp den biologiska mångfalden i Sverige ur ett landskaps perspektiv. En grundläggande del av rutininventeringarna är registrering av linjeobjekt. GPS-koordinater tas på varje linjeobjekt och matchas sedan mot kartunderlag och linjeobjektets naturtyp kan då avläsas. Alla kartor har en osäkerhet i klassning av naturtyp och gränsdragning som gör att klassning utifrån kartunderlag inte är lika exakt som klassning i fält, vilket skulle kunna bidra till att det finns en skillnad mellan de olika sätten att klassa linjeobjekt. Genom att titta på samma linjeobjekt i fält och på kartor och klassa linjeobjekten efter markslag och naturtyp kunde man jämföra klassningarna för att se hur tillförlitliga de olika kartunderlagen var. De kartor som valdes för projektet var Fastighets-kartan, Vägkartan och Svenska Marktäckedata (SMD). Passande linjeobjekt för projektet var diken, hägnader, skogskanter och transportleder då dessa ofta förekommer mellan två olika naturtyper. Projektet var uppdelat i två delar. Den första delen var fältundersökning av kända linjeobjekt och gjordes för att se om det förekom någon skillnad i klassning av linjeobjekt då klassningen gjorts antingen utifrån kartunderlag eller utifrån en undersök-ning i fält. Det andra delprojektet testade noggrannheten i markslagsgränser. Syftet var att ta reda på hur kartornas bedömning skiljer sig från bedömningen som gjorts i fält. De olika kartorna var bra på olika saker och hade olika felmarginaler. Syftet med en undersökning bör därför styra vilken karta man väljer. SMD var i det stora hela bra på att följa de natur-liga gränserna och på att avgöra vilket markslag det var. Tittar man däremot på ett specifikt objekt var den något sämre på att avgöra den exakta placeringen av objektet. Vägkartan var dålig på att följa de naturliga gränserna och den var också dålig på att avgöra markslaget. Fastighetskartan var bra på att bedöma vilket markslag det var men ibland inte fullt lika bra på att följa de naturliga gränserna. De största orsakerna till en felklassning var oftast att objektet låg så nära kanten mellan två markslag att kartornas felmarginaler fick stor betydelse för vilken klassning objektet fick. Det förekom även att kartorna hade felaktig klassning av naturtyp. För att få en så bra klassning som möjligt bör klassningen helst göras i fält där man direkt ser var objektet befinner sig. Detta kräver dock tydliga instruktioner för hur bedömningen ska göras.

Abstract
NILS (National Inventory of Landscapes in Sweden) is a national environmental monitor-ing program that aims to investigate and monitor biodiversity in Sweden from a landscape perspective. A fundamental part of routine inventories is the registration of line objects. GPS coordinates are taken of each line object and then matched against the map data, lineobjects habitat can then be read. All maps have an uncertainty in the classification of habitat types and boundaries that make classification on the basis of map data is not as accurate as the classification in the field, which could contribute to the distinction between the different ways to classify lineobjects. By looking at the same lineobject in the field and on maps and classify lineobjects by landtype and habitat, it is possible to compare classifications to ensure the reliability of the different maps. The maps selected for the project was the Property Map (Fastighetskartan), the Road Map (Vägkartan) and the Swedish Land Cover Map (Svenska Marktäckedata, SMD). Appropriate lineobjects for the project are ditches, fences, forest edges and transport routes which often occur between two different habitat types. The project was divided into two parts. The first part was the field investiga-tion of known lineobjects and was made to see if there was any difference in the classification of lineobjects on which classification was done either by maps or from the investigation in the field. The second part tests the accuracy of landtype boundaries. The aim is to find out how our map assessment differs from assessment undertaken in the field. The various maps are designed for different purposes and have different margins of error. The purpose of an investigation should therefore control which map you choose. SMD was on the whole good at following the natural borders and to determine which types of land it was. If we look however at a specific object was the somewhat less able to determine the exact location of the object. Vägkartan was poor to follow the natural boundaries and it was also bad at determining landtype. Fastighetskartan was good at assessing which types of land it was, but sometimes not as good at following the natural borders. The main causes of an incorrect classification was usually that the object was so close to the edge between the two landtypes. The map margins of error was very important for the classification of the object.. It also happens that the maps are inaccurate classification of habitat. To get as good rating as possible, classification was done preferably in the field, where you can see directly where the object is located. However, this requires clear instructions for how the assessment should be done.