Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En mer miljömedveten och energismart byggbransch behövs för säkerställandet av hållbara städer både idag och för kommande generationer. Därför introducerar fler och fler exploatörer miljöklassificeringssystem, även kallade miljöcertifieringssystem, som arbetsmetod. Miljöklassning innebär en bedömning av den miljöpåverkan som byggnation av en ny fastighet medför. Oklart är hur och om dessa system är tillämpningsbara från ett landskapsarkitekturperspektiv och i följande arbete ämnar jag att besvara följande frågeställning: Vad skiljer de allt mer frekvent använda miljöcertifieringssystemen BREEAM och Grönytefaktorn ur ett svenskt landskapsarkitekturperspektiv? Två av de största systemen på den svenska marknaden, BREEAM Europe Commercial och Grönytefaktorn, analyseras och jämförs med stöd i två aktuella exploateringsområden: Masthusen och Norra Djurgårdsstaden. För att på ett transparent och konkret sätt definiera landskapsarkitektur används Ian Thomsons trivalenta designmetod. Metoden bygger på att utvärdera och analysera manualerna efter hur väl de hanterar sociala, ekologiska och estetiska aspekter. Det av analysen erhållna resultatet påvisar en tydlig skillnad systemen emellan. Grönytefaktorn innehåller fler faktorer som är relevanta ur landskapsperspektiv jämför mer BREEAM. De sociala värdena hanteras i ungefär lika stor utsträckning i de båda systemen, medan den ekologiska aspekten behandlas betydligt mer omfattande i Grönytefaktorn. Den estetiska aspekten hanteras i ett fåtal faktorer i Grönytefaktorn och inte alls i BREEAM. Gemensamt för de båda systemen är bristfälliga begreppsdefinitioner, som leder till att systemen blir mindre transparenta och användbara. Slutsatserna som studien påvisar är att de båda systemen hanterar de trivalenta aspekterna på olika sätt, men där Grönytefaktorn klart är överlägset BREEAM. Grönytefaktorn har en större andel faktorer som tar hänsyn till de trivalenta aspekterna, varför systemet skulle kunna tolkas som mer tillämpningsbart utifrån ett landskapsarkitekturperspektiv. I en framtida vidareutveckling skulle tydligare begreppsdefinitioner och ett mer trivalent förhållningssätt stärka systemens funktion som effektiva planeringsverktyg för byggprocessens samtliga inblandade, inte minst för oss landskapsarkitekter.

In order to ensure sustainable cities for future generations the building construction industry needs to become more environmentally conscious. Therefore, more and more developers introduce environmental assessment methods, also called classification systems. The systems are assessments of the environmental impact of new real estate constructions. It is still unclear how these systems are applicable from a landscape architecture perspective and in this paper, I intend to answer the following question: What differentiate the environmental assessment methods BREEAM and “Grönytefaktorn” (The Biotope Area Factor) from a Swedish landscape architecture perspective? Two of the most famous systems, BREEAM Europe Commercial and Grönytefaktorn, are analyzed and compared. Two current development areas, “Masthusen” and the Royal Seaport, are presented to support and enhance the results. I use Ian Thomson trivalent design method in order to find a transparent and practical way to define landscape architecture. The method makes it possible to investigate how well the systems deal with social, ecological and aesthetic aspects. The obtained results show a clear difference between the two schemes. Grönytefaktorn contains more factors that are relevant from a landscape perspective compared to BREEAM. The social values are handled in more or less same extent in both systems, while the ecological aspect is dealt with more extensive in Grönytefaktorn. The aesthetic aspect is handled in a few factors in Grönytefaktorn but not at all in BREEAM. Common to both systems are the lack of term definitions, which make the systems less transparent and useful. The conclusion of the study shows that the systems handle the trivalent elements in different ways, but that Grönytefaktorn clearly is superior to BREEAM. A higher percentage of factors that handles the trivalent aspects are present in Grönytefaktorn. This means that the system could be interpreted as more applicable from a landscape architecture perspective. In future versions of the systems, clearer terminology definitions and more trivalent approach would strengthen the systems role as effective planning tools for both the building industry and for the landscape architects.