Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Övervikt bland hästar är idag ett vanligt förekommande problem. Kunskapen om hästars övervikt är ofta bristfällig hos hästägare vilket leder till att de överutfodrar sina hästar. Att ha kontroll på hästens vikt är nödvändigt för att kunna avgöra om hästen ökar eller minskar sin vikt. Utefter vad hästen väger och hur mycket den arbetar kan en anpassad foderstat beräknas. I många stall finns inte tillgång till våg och det är då svårt att regelbundet väga sin häst. Istället finns det viktberäkningsmetoder som med hjälp av måttband, kan beräkna och uppskatta hästens vikt. Det finns också flera hullbedömningsmetoder för att visuellt och med palpering av områden på hästen, uppskatta om hästen är fet eller mager.
Syftet med den här studien var att hitta en praktisk metod för utvärdering av viktnedgång och hullreducering hos överviktiga och feta hästar. Detta gjordes genom undersökning av samstämmighet mellan vägd och uppskattad kroppsvikt och mellan ultraljudsmätt och uppskattat kroppsfett på två grupper av gotlandsruss och islandshästar. Den ena gruppen (försök) genomgick en dietförändring och bedömdes ha högre hull än normalt, alltså en viss del ansatt fett. För att kunna jämföra resultaten, användes hästar som ej fick förändrad diet och hade ett lägre hull (kontroll).
Studien genomfördes under nio veckor på Travskolan Wången. Hästarna vägdes, mättes, hullbedömdes och ultraljudades för mätning av underhudsfett på rumpan. För att få hästarna att förändra vikt och hull, gjordes en omläggning av foderstaten. Regressionsanalyser gjordes för att utvärdera vilken viktberäkningsmetod som stämde bäst överens med den vägda faktiska vikten. Hullbedömningen av hästarna gjordes enligt två olika metoder.
Efter fyra veckor hade försökshästarna signifikant gått ner 9 (±2) kg i medel. Sedan fortsatte viktminskningen och som mest gick de i ner 13 (±2) kg. Individuellt sett varierade viktnedgången och någon häst förlorade mer än 13 kg. Ingen av viktberäkningsmetoderna i detta försök var speciellt bra anpassade för gotlandsruss och islandshästar eftersom de alla gav en viss felberäkning. Det var därför också svårt att med dessa metoder utvärdera en eventuell viktnedgång.
Försökshästarna reducerade signifikant sitt totala hull, men på vissa bedömningspunkter kunde ingen förändring över tid registreras. Vid hullbedömning enligt den ena hullbedömningsmetoden bedömde alla bedömare olika, och enligt den andra metoden bedömde två av bedömarna lika medan den tredje bedömde annorlunda. Hullbedömningen stämde inte överens med ultraljudsmätningarna eftersom ingen av hästarna i försöket minskade sitt underhudsfett på rumpan. Den här studien var troligen inte tillräckligt lång och omfattande för att påvisa samband mellan viktnedgång och hulllbedömningspoäng. Det fanns en tendens till ett samband, men troligen för lågt för att kunna dra slutsatsen att hullbedömning kan visa om hästarna har minskat i kroppsmassa. Vissa bedömningspunkter förändrades inte under försökets gång, så studien gav heller inget svar på hur lång tids bantning som krävs för att hullreducering skulle skett på alla bedömningspunkter.