Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sockerbetor angrips av flertalet bladsvampar, bland annat Cercospora beticola, Erysiphe betae, Ramularia beticola och Uromyces betae. Erysiphe betae orsakar sjukdomen betmjöldagg medan Uromyces betae orsakar betrost. För sjukdomarna som orsakas av Cercospora beticola och Ramularia beticola finns inga bra svenska namn, men i detta arbete kommer de att benämnas ”cercospora” respektive ”ramularia”. Mjöldagg och ramularia är tillsammans de två bladsjukdomar som orsakar de största och mest återkommande problemen i Sverige. Under de senaste åren har bladsvamparna och deras negativa inverkan på sockerskörden uppmärksammats mycket i vårt land. Sockerhalten i betorna påverkas negativt genom att angripna betor sätter ny blast och resultatet av det blir att sockerskörden sjunker samtidigt som den inre betkvaliteten påverkas negativt genom att blåtalet höjs.

Bekämpningsstrategierna mot bladsvampar innefattar odling av resistenta sorter och fungicidbehandlingar. De sockerbetssorter som odlas kan ha en inbyggd partiell resistens mot en eller flera sjukdomar. Fastän de har en partiell resistens behövs fungicider för att upprätthålla höga skördar. Det finns två fungicider som är godkända i Sverige mot bladsvampar i Sverige; Amistar och Comet. Ingen av fungiciderna har någon kurativ verkan och därför är det viktigt att göra en behandling i tid, innan angreppen blivit för starka. Det nuvarande bevakningssystemet för bladsvampar i Sverige bygger på erfarenheter och försöksresultat från Tyskland.

Syftet med detta examensarbete var att 1) studera angreppen av cercospora, betmjöldagg, ramularia och betrost i olika odlingsområden för att få mer kunskap om hur de olika sjukdomarna utvecklas under odlingssäsongen, 2) ta fram underlag för prognoser för behandling av bladsvampar i Sverige och 3) utvärdera de bekämpningströsklar som används i Sverige.

Angreppen av ramularia blev svaga under säsongen 2008, medan mjöldagg var den enskilda sjukdom som stod för de största angreppen. Rost uppträdde sent på säsongen men var under den sista undersökningsveckan den sjukdom som orsakade de starkaste angreppen. Av cercospora noterades endast ett fåtal angrepp, vilket var väntat eftersom klimatet i Sverige normalt inte är tillräckligt varmt för att gynna utvecklingen av denna sjukdom.

Angreppen av ramularia och rost påverkas till viss del av odlingsområdet. Ramularia gynnas av en kort växtföljd och det tillsammans med gynnsamma klimatförhållanden ökar risken för starka angrepp. Mjöldagg gynnas av höga kvävehalter i marken. I fält som gödslats med stallgödsel uppvisades starkare angrepp av svampen är i de fält som gödslats med handelsgödsel.

Angreppsnivån i de fält som behandlades när bekämpningströskeln var uppnådd ökade kort därefter upp till höga värden. Detta visar på betydelsen av att behandla fältet så fort bekämpningströskeln är uppnådd. Angreppen i fält där en behandling sattes in tidigt på säsongen förblev svaga under de följande veckorna innan de sakta började öka i storlek. I de fält där behandlingen utfördes senare hade bladsvamparna redan fått chans att föröka sig och tillväxa och angreppen blev därmed starkare. De sena behandlingarna hade endast en liten effekt på utvecklingen av angreppen som fortsatte att öka i omfattning även efter behandlingen. Slutsatsen är att vid behandling vid två tidpunkter är det viktigt att fältet först behandlas en gång tidigt på säsongen innan angreppen fått chans att tillväxa, för att sedan komma med en uppföljande behandling ungefär tre veckor senare.

Sugar beets are infected by several leaf pathogens, for example Cercospora beticola, Erysiphe betae, Ramularia beticola and Uromyces betae. Erysiphe betae causes the disease powdery mildew while Uromyces betae causes beet rust. For diseases caused by Cercospora beticola and Ramularia beticola there are no good Swedish names, but in this work they will be named “cercospora” and “ramularia”. Powdery mildew and ramularia leaf spot are the two leaf diseases that cause the biggest and most recurring problems in Sweden. In recent years, the negative impact of leaf diseases on sugar yield has received much attention in Sweden. The sugar content is negatively affected by the production of new leaves. In addition, the internal beet quality is also negatively affected with an increasing content of amino-N.

Control strategies against leaf diseases include growing resistant varieties and fungicide treatments. The sugar beet varieties may have a partial resistance to one or more of the various diseases, but nevertheless, fungicides are necessary to maintain high yields. There are two fungicides approved in Sweden against leaf diseases in sugar beet; Amistar and Comet. None of them have any curative effect and therefore it is important to spray early, before the infection becomes to severe. The current surveillance system of leaf diseases in Sweden is based on experience and test results from Germany.

The purpose of this work was 1) to study the infections of cercospora, powdery mildew, ramularia and rust in various areas to obtain more biological information on each disease, 2) to provide data for the forecasts of the treatment of leaf fungi in Sweden and 3) evaluate the control thresholds used in Sweden.

The infections of ramularia were scarce during the season 2008. Powdery mildew was the disease that accounted for the largest attacks. Beet rust occurred late in the season and was in the final surveillance week the disease that had the highest infestation levels. Cercospora appeared only in a few fields, which was expected due to the climate in Sweden with to low temperatures for this disease.

The infections in the fields which were sprayed according to the recommended control threshold value, reached high levels shortly after treatment. This indicates the importance of spraying as soon as the threshold values is reached. Often farmers wait several days mainly of practical reasons. The infections in fields sprayed early at low infection levels remained low throughout the subsequent weeks before disease slowly began to increase. In fields treated at higher infection levels, the respective fungi already had had a chance to multiply and infect and the attacks were more severe in those fields. The late treatments only had a small effect on the disease development and disease continued to increase even after spraying. With two treatments of the crop it seems to be important to do the first treatment early in the season at a low level of infection corresponding to the threshold value, and to do the second treatment two to three weeks later.

The severities of ramularia and beet rust are affected by the specific growing area. Ramularia benefits from a short crop rotation and together with favorable climatic conditions the risk of major attacks can be increased. Powdery mildew benefits from high nitrogen levels in the soil. Beet crops that were fertilized with manure showed higher disease severities than those that were fertilized with commercial fertilizers.