Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The reduction of coarse, dead wood is considered to be the biggest threat to flora and fauna
in boreal forests. Extensive harvest of logging residues would increase this reduction even
more. However, the role of dead wood created at final felling for boreal, epixylic species is
still largely unclear. It is therefore of interest to examine whether epixylic species inhabit the
dead wood in young, boreal stands, especially species considered to be confined to forests in
late successional stages.

The aim of this study was to investigate whether forest-interior species in fact can inhabit
early-successional forests arisen after logging. The study was conducted in young stands
bordering dead wood rich woodland key habitats. All CWD and totally 202 FWD in five plots
were searched for the presence and abundance of the study species, and local environmental
variables, propagule sources and distance to bordering woodland key habitats were recorded.
The effects of the variables on the presence and abundance of five forest-interior epixylic
bryophytes, (Anastrophyllum hellerianum, Buxbaumia viridis, Herzogiella seligeri,
Lophocolea heterophylla and Nowellia curvifolia) were analysed. For comparison epixylic
bryophytes and lichens considered to be open-forest species and generalist species was also
included.

Predictive models could be built for the abundance of A. hellerianum and H. seligeri and for
the occurrence of all forest-interior species (see above) but N. curvifolia. Predictive models
were also built for many of the comparison species both concerning occurrence and
abundance.

The study showed that forest-interior species can inhabit early-successional forests arisen
after logging. However, it was concluded that all CWD in young stands immediately
surrounding woodland key habitats should be excluded from biofuel harvest because species
specific guidelines are not useful for the forest industry.

Populärvetenskaplig sammanfattning

2010 slutavverkades 170 000 ha skog i Sverige. Det är en yta som är bra mycket större än
Öland. Stubbarna som blir kvar utgör en stor del av den totala mängden död ved i dagens
produktionsskogar.

Jag har genom min studie visat att mossor som lever på död ved (vedlevande), som man
normalt bara associerar med gamla skogar (bl.a. den rödlistade vedtrappmossan och fridlysta
grön sköldmossa), också kan leva på stubbar och annan grov död ved i ungskogar nära så
kallade nyckelbiotoper. Nyckelbiotoper är områden i produktionsskogen som skogsstyrelsen
har pekat ut som extra värdefulla för rödlistade arter. De innehåller ofta strukturer som
påminner om naturskogar, t.ex. mycket död ved. Sådan information som min studie har gett
kan visa sig vara värdefull. Stubbar är nämligen aktuella just nu. Eftersom jakten på
koldioxidneutral energi hela tiden ökar riktas nu blickar mot stubbskörd, dvs. att man rycker
upp stubbar med rötterna efter att träden är avverkade och använder veden till bioenergi. Tar
man upp stubbarna riskerar man dessutom att förstöra annan grov död ved vid skörden. Förra
året anmäldes 5010 ha för planerad stubbskörd och det är en siffra som med stor sannolikhet
kommer att öka kommande år. Därför pågår forskning vid SLU i Uppsala för att utreda
positiva och negativa effekter av en storskalig stubbskörd.

Grov död ved är en stor bristvara i den moderna produktionsskogen. I en naturskog dör gamla
träd kontinuerligt och det skapas en jämn tillgång på död ved för sådana organismer som
kräver det för sin överlevnad. Men eftersom träden i en produktionsskog avverkas långt innan
de naturligt skulle dö bryts den naturliga, kontinuerliga tillförseln av död ved. Istället skapas
tillfälligt stora mängder genom de grenar och stubbar som blir kvar på ett kalhygge efter en
slutavverkning, för att sedan minska kraftigt när skogen blir äldre. Denna minskning och
förändring av den döda veden har orsakat att hälften av Sveriges rödlistade arter är sådana
som är beroende av död ved. Det finns nämligen mängder av organismer som kräver död ved
för sin överlevnad. Några grupper där det finns många vedlevande arter är insekter, mossor,
svampar och lavar.

Även om stubbar och annan död ved som skapas vid slutavverkning alltså inte har kommit till
naturligt kan den ändå vara viktig p.g.a. att det inte finns så mycket annan död ved att välja
på. Om man kan ta reda på under vilka förutsättningar stubbar kan vara värdefulla för
ovanliga vedlevande arter kan man undanta dessa från stubbskörd. En stubbskörd som tar
hänsyn till bl.a. vedlevande organismer på ett sådant sätt att de viktiga stubbarna sparas
behöver inte vara negativ och kan möjligtvis bidra till att öka andelen koldioxidneutral energi.
Men då måste vi ta reda på var de viktiga stubbarna finns så att dessa kan skyddas. Min
slutsats är att stubbar i närheten av nyckelbiotoper kan hysa vedlevande arter som missgynnas
av det moderna skogsbruket och att de därför bör undantas från stubbskörd.