Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att hundar i klinikmiljö upplever stress stöds av ett flertal studier och är ett vanligt förekommande problem. Hundars stress kan uttryckas genom olika beteendemässiga tecken såsom vokalisering, sänkt kroppshållning och morrande. Stressen kan försvåra vårdpersonalens arbetsuppgifter och i vissa fall även leda till en säkerhetsrisk för personalen. I den vetenskapliga litteraturen framgår det att djurägarens närvaro kan ha en stressreducerande effekt på hundar i kliniska miljöer, tack vare deras starka anknytning. Men studier kring djurägarbesök hos inneliggande hundar på vårdavdelning och dess potentiella effekter på hundens beteendemässiga tecken på stress har inte studerats vidare. Baserat på den genomgångna litteraturen tycks det saknas studier som belyser hur personal inom djursjukvården upplever djurägarbesök och hur detta möjligen kan påverka deras arbetsuppgifter. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka tecken på stress som hundar inskrivna på en vårdavdelning kan uppvisa, samt att undersöka om djurägarbesök till inneliggande hundar påverkar deras beteendemässiga tecken på stress och hur dessa besök upplevs ur djursjukskötare och djurvårdares perspektiv.
Detta gjordes genom att utföra en intervjustudie med tre deltagande respondenter där två av respondenterna arbetade på vårdavdelning på samma djursjukhus i Sverige. Studiens tredje respondent arbetade deltid på samma djursjukhus som övriga två respondenter samt arbetade deltid på annat djursjukhus i Sverige. Samtliga respondenter i studien upplevde att hundarna kunde uppvisa beteendemässiga tecken
på stress såsom vokalisering och avsaknad av aptit under sin inneliggande tid på vårdavdelning. Samtliga respondenter upplevde att hundarna blev lugnare och gladare i djurägarens närvaro vid besök. Vidare sågs även att inneliggande hundar som tidigare matvägrat valde att äta i djurägarens närvaro samt utförde sina behov i högre utsträckning. Respondenternas upplevelser av hundarnas beteendemässiga tecken på stress varierade efter djurägarbesöken. Hundarnas tillstånd uppfattades antingen som en ökad beteendemässig stress eller som en återgång till det tillstånd hundarna befann sig i innan besöket.
Ett djurägarbesök kunde utifrån personalens perspektiv iiss mån fungera tidssparande ifall djurägaren fick i hunden mat och rastade hunden, eftersom detta underlättade och minskade personalens arbetsbörda. Samtidigt kunde djurägarbesök vara tidskrävande i de fall arbetsuppgifter behövde skjutas upp och omstrukturering av arbetsdagen var nödvändigt. Djurägarbesökens påverkan på stress hos inskrivna hundar är enligt studiens resultat varierande och beror på individ, personalens kompetens och hur besöket genomförs. Denna studie utfördes i en mindre omfattning för att ha möjlighet att gå på djupet med tre respondenter i förhoppning att bidra till det outforskade ämnet, däremot krävs ytterligare forskning kring djurägarbesökets effekter hos inneliggande hundar för att slutsatser i större skala ska vara möjligt.

Several studies in the literature indicates that dogs admitted to the care units generally experience stress. Stress in dogs can be expressed through different behavioural signs of stress such as vocalization, a lowered posture and growling. Stress exhibited by dogs can have a detrimental impact on the professional duties of the staff, and in some cases, may even pose a safety risk to personnel. It appears that dogs can form strong attachments to their owners, where the owners´ presence has been shown in studies to reduce stress in dogs in clinical environments. However, studies examining dog owner visits to hospitalized dogs in care units and the potential effects of these visits on dog’s behavioural signs of stress seem to be limited. There also appears to be a lack of studies exploring how animal healthcare personnel experience dog owner visits, and how such visits may affect their professional duties. The aim of this study was therefore to investigate which signs of stress dogs admitted to a care ward may exhibit, as well as to examine whether owner visits to hospitalized dogs affect their behavioural signs of stress and how these visits are perceived by Veterinary nurses and other care givers.
This interview study was based on interviews with three respondents who worked at the care unit of the same animal hospital in Sweden. The third respondent worked part-time at the same animal hospital as the other two respondents, as well as part-time at another animal hospital in Sweden.
The results of the study showed that all respondents observed that dogs could display stress-related behaviours, such as vocalization and reduced appetite, during their stay in the care unit. All respondents in this study felt that the dogs became calmer and happier in the presence of the dog owners during their visit. Furthermore, hospitalized dogs that previously refused to eat chose to do so in the presence of their owners and appeared to have an easier time performing their physiological needs. The respondent’s perception of behavioural signs of stress after an owner visit varied. The respondents reported that the dogs either exhibited increased behavioural signs of stress or returned to their pre- visit state.
A dog owner visit could be time-saving for the personnel if the dog owner fed the dog and took it for a walk, as this facilitated and reduced the personnel´s workload. At the same time, dog owner visits could be time-consuming if work tasks needed to be postponed and if restructuring of the working day became necessary.
According to the results of the study, the impact of dog owner visits on stress in hospitalized dogs varies and depends on the individual dog, the staff´s competence and how the visit is carried out. This study was conducted on a small scale to allow for an in-depth exploration involving three respondents with the aim of contributing to this relatively unexplored topic. However, further research is needed on the effects of dog owner visits on hospitalized dogs to draw conclusions on a larger scale.