Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alternativa betesgrödor (ABG) är en strategi för att förlänga betessäsongen genom att utnyttja grödor eller växtmaterial i fält som vanligtvis inte används till djurfoder. Bakgrunden till studien grundar sig i det stora behovet av grovfoder till får och nötkreatur, där produktion och lagring av vinterfoder är förenat med höga kostnader för maskiner, arbete och konservering. Genom att låta djuren beta en större del av sitt foderbehov direkt i fält kan dessa kostnadsdrivare sänkas, vilket skapar incitament för att förlänga betessäsongen. Genom att använda ABG på åkermark kan lantbrukare tillgå en tidigare outnyttjad resurs av energi och näring, under perioder då de traditionella betesmarkerna inte längre är produktiva. Syftet med arbetet är dels att sammanställa svensk och internationell litteratur, dels samla erfarenheter av användningen av ABG i Sverige och hur de kan förlänga betessäsongen. Detta görs för att få en bild av vilka utmaningar och möjligheter som finns och hur man kan använda ABG för att förlänga betessäsongen i Sverige.
Arbetet baseras på dels en litteraturgenomgång av svensk och internationell litteratur, dels en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer varav 17 svenska lantbrukare intervjuades. Litteraturen visar att ABG kan vara en betydande foderresurs med höga fodervärden, där energi- och råproteinhalter kan bli över 11,5 MJ kg⁻¹ ts respektive 200 g kg⁻¹ ts, vid rätt förhållanden. Avkastningen varierar mellan och inom studier men visar att faktorer som sortval och såtidpunkt har stor inverkan. Litteraturen visar även att bete av spannmål i tidiga utvecklingsstadier har liten eller ingen effekt på kärnskörden, under förutsättning att betet avslutas före stråskjutning (DC30). Intervjuresultaten visar att lantbrukarna genomgående är positivt inställda till ABG som metod för att förlänga betessäsongen, med helhetsomdömen mellan 4,2 och 4,7 på en femgradig skala. De vanligast använda ABG grödorna var gräs- och klöverfrövall samt mellangrödor och spannmål. Lantbrukarna upplever flera fördelar med ABG såsom sänkta foderkostnader, god djurtillväxt och ökad flexibilitet i beteshållningen. Inom växtodling upplevdes även god ogräseffekt, förbättrad markanvändning och god effekt på efterföljande gröda, samtidigt som de observerade effekterna på markstruktur var små eller obefintliga. De viktigaste odlingsåtgärderna för ett lyckat resultat upplevs vara jordbearbetning, såtidpunkt och såteknik som avgörande för frövall, medan ett välreglerat betestryck ses som en avgörande faktor för samtliga grödtyper. För frövallsbete kan detta kopplas till positiva effekter på beståndet, medan det för spannmål handlar om att undvika negativt skördepåverkande effekter av för sent bete. Samtidigt upplevs vissa utmaningar och hinder för vidare användning såsom det begränsade vetenskapliga underlaget och möjligheten till rådgivning.

Alternative forage crops (AFC) represent a strategy to extend the grazing season by utilizing crops or plant materials that are typically not used for animal feed. The background of the study lies in the significant demand for forage to feed sheep and cattle, where the production and storage of winter feed entail high costs related to machinery, labour, and preservation. By allowing livestock to graze a larger portion of their feed intake directly in the field, these costs can be reduced, creating incentives for extending the grazing season. Through the use of AFC on arable land, farmers can access previously unused sources of energy and nutrients during periods when traditional pastures are low in productivity. The purpose of this study is to synthesize Swedish and international literature and to collect experiences regarding the use of AFC in Sweden and their potential to extend the grazing season. This aim is to identify the challenges and opportunities associated with using AFC for season extension in a Swedish context.
The study is based on a literature review of Swedish and international research, as well as a qualitative interview study featuring semi-structured interviews with 17 Swedish farmers. The literature indicates that AFC can serve as a substantial forage resource with high nutritional values; under optimal conditions, energy and crude protein levels can exceed 11.5 MJ kg⁻¹ DM and 200 g kg⁻¹ DM, respectively. Yields vary between and within studies, demonstrating that factors such as variety selection and sowing date have significant impact. Furthermore, the literature shows that grazing cereals at early developmental stages has little to no effect on grain yields, provided that grazing is terminated before stem elongation (GS30). The interview results show that farmers are generally positive towards AFC as a method for extending the grazing season, with overall ratings ranging between 4.2 and 4.7 on a five-point scale. The most commonly used AFC crops included grass and clover seed lays, as well as cover crops and cereals, Farmers experienced several benefits with AFC, such as reduced feed costs, good animal growth, and increased flexibility in grazing management. Within crop production, advantages included effective weed suppression, improved land use, and positive effects on subsequent crops, while observed impacts on soil structure were minimal or non-existent. The most significant management practices for a successful outcome are perceived to be tillage, sowing date, and sowing technique, which are crucial for seed lays. For all crop types, a well-regulated grazing pressure is considered a decisive factor for a successful outcome. In case of seed lay grazing, this is linked to positive effects on the crop, whereas cereals, it is a matter of avoiding negative impacts on grain yield caused by late grazing. Concurrently, certain challenges and barriers to further adoption were identified such as a limited scientific basis and a lack of access to specialized advisory services.