Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna kandidatuppsats undersöker dels fickparkens roll som en del av en utvecklad grönstruktur i stadsdelen Vasastaden i Stockholm, dels vilka sociala värden som fickparker kan bidra med utifrån Jan Gehls teori om livet mellan husen. Grönstruktur har en stor betydelse för mänskligt liv och sociala interaktioner. Som följd av dagens strategi om förtätning i städer minskar markyta för parker och grönstrukturen riskerar att fragmenteras, vilket riskerar att påverka stadens sociala värden. Det gör att fickparker som komplement till större parker och grönområden är intressant att undersöka. Uppsatsens analys inleds med att identifiera bristområden i stadsdelen gällande närhet till grönstruktur, utifrån riktlinjen om 300 meter till en park på minst 1 hektar. Resultaten visar att Vasastadens södra och östra delar har en god nära tillgång till större parker medan Vasastadens centrala, norra och västra delar identifierades som bristområden. Bristområdena sammanfaller dessutom med en större koncentration av fickparker och får därmed särskild vikt. En högre konnektivitet och spridning av fickparker visas i studien kunna vara ett sätt att kompensera för brist på stora parker, vilket kan vara av betydelse i vardagen. Vad gäller analysen av fickparkers sociala värden framkommer det att fickparker kan skapa förutsättningar för sociala värden genom dess placering, utformning och relation till omgivningen. Fickparker påverkas mycket av sin omgivning där den lilla skalan gör den mer känslig, men också mer flexibel som stadsdelselement. Analysen visar att fickparkens geografiska läge i relation till gatustrukturen påverkar upplevelsen och aktivitetsmöjligheterna, vilket styr vilken typ av social kontakt som kan uppstå. Lågintensiva kontakter är mest förekommande i fickparker, vilket kan vara allt från att se och höra andra människor till att mötas och samtala med väletablerade kontakter. Fickparken är begränsad när det gäller fysisk aktivitet och social aktivitet i större grupp, men kan istället utgöra en social mötesplats, integrerad i kvarteren, som ger upphov till lättillgängliga och vardagliga kontakter. Slutligen identifieras även potentiella ytor i Vasastaden där fler fickparker kan utvärderas och anläggas som en strategi för en utvecklad grönstruktur. Efter denna undersökning ämnar uppsatsen bidra till ny kunskap och nya perspektiv på hur fickparker kan användas i täta stadsmiljöer, både som strategi för att utveckla grönstrukturen och för att bidra till sociala värden.

This thesis examines the role of pocket parks as part of a developed green structure in the Vasastaden district of Stockholm, as well as the social values that pocket parks can contribute based on Jan Gehl's theory of life between buildings. Green structures are of great importance to human life and social interactions. As a result of today's strategy of urban densification, the land area for parks is decreasing and the green structure is at risk of becoming fragmented, which may affect the city's social values. This makes pocket parks, as a complement to larger parks and green areas, an interesting topic to investigate. The analysis in this thesis begins by identifying areas in the district that are lacking in terms of proximity to green spaces, based on the guideline of 300 meters to a park of at least 1 hectare. The results show that the southern and eastern parts of Vasastaden have good access to larger parks, while the central, northern, and western parts of Vasastaden were identified as areas with deficiencies. The areas with deficiencies also coincide with a greater concentration of pocket parks, which gives them particular importance. The study shows that greater connectivity and a wider distribution of pocket parks can serve to compensate for the lack of large parks, which can be significant in everyday life. Regarding the analysis of social values in pocket parks, it appears that pocket parks can foster social values through their location, design, and relationship to the surrounding area. Pocket parks are greatly influenced by their surroundings, where their small scale makes them more sensitive but also more flexible. The analysis shows that a pocket park’s geographical location in relation to the street structure affects the experience and opportunities for activity, which in turn determines the type of social contact that can occur. Low-intensity interactions are most common in pocket parks, ranging from simply seeing and hearing other people to meeting and conversing with established acquaintances. The pocket park is limited in terms of physical activity and social interaction in larger groups, but can instead serve as a social gathering place, integrated into the neighborhood, that fosters easily accessible, everyday interactions. Finally, the study also identifies potential sites in Vasastaden where additional pocket parks could be evaluated and established as a strategy for developing green infrastructure. Following this investigation, the thesis aims to contribute new knowledge and perspectives on how pocket parks can be utilized in dense urban environments, both as a strategy for developing green infrastructure and for fostering social values.