Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Som landskapsarkitekt krävs kunskap och engagemang för att skapa inkluderande stadsmiljöer.
Kunskapen om hur döva och hörselskadade upplever urbana landskap är bristfällig. Att inte inkludera döva och hörselskadade i gestaltningen kan anses problematiskt då det är en marginaliserad grupp som historiskt har utstått förtryck och diskriminering. Först under 1980-talet
fick döva och hörselskadade i Sverige använda sitt modersmål: det svenska teckenspråket. Utan kunskap om döva och hörselskadade och deras upplevelser går det inte att gestalta inkluderande utomhusmiljöer. En av konsekvenserna av detta är att många stadsmiljöer inte är tillräckligt
anpassade vilket skapar en ökad risk för stressiga och farliga situationer. Denna uppsats ämnar ge
en djupare förståelse för hur landskapsarkitekter och stadsplanerare kan anpassa stadsmiljöer för
döva och hörselskadade, för att minska risken för exkludering av denna grupp i framtiden.
I detta kandidatarbete analyseras Uppsala resecentrum utifrån riktlinjer och principer som tagits
fram för att skapa tillgängliga miljöer för döva och hörselskadade. Detta görs genom platsbesök
samt intervjuer med döva och hörselskadade. Intervjupersonernas upplevelser överensstämmer i de
flesta fall med det som riktlinjer och principer skildrar. Landskapets rumslighet och utformning av dess fysiska element har stor påverkan på upplevelsen.
Många av de aspekter som nämns i intervjuer, riktlinjer och principer berör även normativt hörande. Otydliga övergångar och dålig belysning stressar exempelvis även hörande personer, men det påverkar döva och hörselskadade i högre grad. Denna insikt styrker att normativt hörande
också gynnas av tillgänglighetsanpassade miljöer för döva och hörselskadade. Dessa anpassningar hjälper alla, den normativa gruppen såväl som den marginaliserade.

As landscape architects, knowledge and curiosity is key to creating an inclusive urban landscape.
Our knowledge about the deaf and hard of hearings’ experiences in our cities is scarce and severely lacking. Deaf and hard of hearing people have historically been subjected to prejudices and oppression. Until the 1980s the deaf and hard of hearing in Sweden were prohibited to use
their first language: the Swedish sign language. Without knowledge of the deaf and hard of hearing’s experiences it is not possible to design inclusive and accessible outdoor environments.
The consequences are that the city environment is not accessible which creates an increased risk of stressful and dangerous situations. The following work aims to give a deeper understanding of the way landscape architects and city planners can develop accessible landscapes for the deaf and hard of hearing. Working to fill this knowledge gap reduces the risk of excluding marginalised groups
in the future.
This essay intends to analyse Uppsala Central Station by using principles and guidelines that explores accessible environments for the deaf and hard of hearing. This is done by doing a site study and holding interviews with deaf and hard of hearing people. In most cases the interviewee’s
experiences correlated with what was said in the principles and guidelines. The landscape’s design of space and objects have a great impact on the experience.
Many of the aspects mentioned in the interviews, guidelines and principles also affect hearing people. Confusing crossings and bad lighting conditions for example make hearing people feel stressed as well but affects the deaf and hard of hearing to a more extensive degree. This
conclusion further proves that hearing people also benefit from accessible and inclusive environments. These accommodations help everyone, the one who belongs to the norm and those who are is marginalized.