Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det råder en förtätningstrend i våra storstäder där parker och andra grönytor bebyggs och fler behöver samsas om de som finns. Med minskade ytor för grönska och rekreation behöver städer se till alternativa lösningar för att tillgodose staden med parkers klimatreglerande, sociala och hälsofrämjande effekter. Ett nytt koncept som introducerats i Stockholm är mikroparker, små parker som ska ge inslag av grönska och bidra med förbättrad dagvattenavrinning, skuggande växtlighet eller fler möjligheter för rekreation mitt i city. Mikroparkerna introducerades först 2025 och har inte hunnit utvärderas av kommunen. Det är således ännu inte fastställt ifall mikroparkerna är permanenta eller tillfälliga inslag i Stockholm.
Det här arbetet är en kvalitativ analys som ämnar utvärdera Stockholms stads fyra mikroparker. Genom fältobservationer baserade på checklistor som bygger på Berggren-Bärrings och Grahns åtta parkkaraktärer; rofylldhet, vildhet, artrikedom, rymd, vidd/allmänning, refug/viste, samvaro/möte och kultur, samt Gehls tolv kvalitetskriterier som berör trygghet, komfort och njutning, undersöker denna studie vilka kvaliteter och parkkaraktärer mikroparkerna besitter samt deras värde som inslag i stadsrummet. Syftet är att granska mikroparkerna som parker och komplement till stadsrummet samt att skapa en diskussion om deras roll, funktion och position inom landskapsarkitektur och urban grönstrukturplanering.
Det arbetet kommer fram till är att mikroparkerna är begränsade av deras förutsättningar och på grund av att de är små ytor högst integrerade i centrala Stockholm uppfyller de få av de egenskaper som tillskrivs den traditionella parken. Mikroparkerna visar sig sakna många av
Berggren-Bärring och Grahns parkkaraktärer och egenskaper fyller de en majoritet av Gehls tolv kvalitetskriterier. Många av de egenskaper som tillskrivs den traditionella parken återfinns inte i mikroparkerna och de bör således inte användas synonymt med parker. Mikroparkerna visar sig vara ett komplement till stadsrummet eftersom de besitter kvaliteter som berör trygghet, komfort och njutning och bidrar till att göra stadsrummen mer trivsamma och anpassade efter människan. Mikroparkerna kan vara ett effektivt sätt att implementera grönska och sociala ytor på platser som saknar förutsättningarna för en park eller större grönyta. Mikroparkerna, som är flexibla, kan visa sig vara ett dynamiskt sätt och en ny lösning för att utveckla och testa hållbara strategier inom stadsplanering.

Urban densification has become a prominent trend in major cities, where parks and other green spaces are being developed and a growing number of people must share the remaining areas. As areas for greenery and recreation decreases, cities need to consider alternative solutions to maintain the climate-regulating, social and health-promoting functions provided by parks. A concept recently introduced in Stockholm is microparks, small parks designed to provide elements of greenery while contributing to improved stormwater runoff, shading vegetation, and increased opportunities for recreation in dense urban environments. The microparks were first introduced in 2025 and have not yet been evaluated by the municipality. Consequently, it has therefore not yet been established whether they will constitute a permanent or temporary feature in Stockholm’s urban landscape.
This study is a qualitative analysis that aims to evaluate the four microparks implemented by Stockholm’s city. The valuation is conducted through field observations based on checklists derived from Berggren-Bärring and Grahn's eight park characteristics: tranquility, wildness, biodiversity, space, general public, refuge, social interaction and culture. As well as Gehl's twelve quality criteria that concern safety, comfort and enjoyment, this study examines the qualities and park characteristics of microparks. The purpose is to examine microparks as parks and elements of street space to create a discussion about their role, function and position within landscape architecture and urban green infrastructure planning.
The conclusion of the study is that microparks are limited by their conditions and since they are small areas highly integrated in the center of Stockholm, they fulfil few of the characteristics attributed to traditional parks. The microparks appear to lack many of Berggren-Bärring and Grahn's park characters and characteristics, but they fulfil a majority of Gehl's twelve quality criteria. Many of the characteristics attributed to the traditional park are not found in the microparks and they should therefore not be used synonymously with parks. However, microparks prove to be a complement to urban space as they possess qualities that relate to security, comfort and enjoyment which contribute to making urban spaces more pleasant and adapted to humans. Microparks can be an effective way to implement greenery and social spaces in places that lack the conditions necessary for a park or larger green areas. Due to their flexibility and rapid implementation, microparks may also represent a dynamic way and an innovative solution for developing and testing sustainable strategies in urban planning.