Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Utformningen av dagens städer är i hög grad präglad av en standardiserad stadsplanering. Detta generaliserande tillvägagångssätt får särskilt påtagliga konsekvenser i norrländska städer, där konsekvenser den standardiserade stadsplaneringen inte tar hänsyn till, såsom snö, is, kyla och mörker, under vinterhalvåret bidrar till reducerad tillgänglighet, bekvämlighet och upplevd trygghet i det offentliga rummet. Detta leder i sin tur till en minskad utomhusvistelse, rörelse och sociala möten, och därmed även ett försämrat välbefinnande hos stadens invånare.

Arbetsområdet för gestaltningsförslaget är Åparken i Sundsvall, vilken är en del av stadens centrala grönstråk längs Selångersån. Parken har ett strategiskt läge med stora vardagsflöden av människor, trots detta nyttjas parken huvudsakligen som genomfartsstråk, särskilt vintertid. Mot denna bakgrund formulerades forskningsfrågan: Hur kan ett platsbaserat gestaltningsförslag för Åparken i Sundsvall stärka parkens funktionella, sociala och estetiska värden under vinterhalvåret?

Den huvudsakliga metoden för arbetet har varit analys genom syntes, där analys, gestaltning och utvärdering sker iterativt under hela processen. Informationsinsamling har skett genom litteratur- och dokumentstudier, samt inventering och analys i tre skalor; det gröna stråket längs Selångersån, Åkrokens närområde och arbetsområdet Åparken.

Resultatet är ett platsbaserat gestaltningsförslag som tar avstamp i konceptet Flöden, vilket bygger på samspelet mellan det ständiga vardagsflödet av människor genom parken, samt Selångersåns flödande vatten. Konceptet strukturerar parkens rumslighet och syftar till att omvandla Åparken från passage till ett aktivt vinterrum i landskapet.

Förslaget behandlar vintern genom förstärkande element, såsom möjliggörande av skridskoåkning, isvaksbad och snölek, men även genom stödjande element såsom grillplatser, eldfat, samt uppvärmda sittplatser i vindskydd. Flera av dessa element utgör sociala mötesplatser i parken. Kompletterande till detta innefattar parken en stor mängd växtlighet med tydliga estetiska kvaliteter. Detta innefattar exempelvis utmärkande stamfärg, lysande bär, unikt grenverk eller vintergrönt bladverk. För att förstärka dessa värden har belysning placerats strategiskt vid växtlighet, mötesplatser och utmärkande element.

The design of contemporary cities is to a large extent characterised by standardised urban planning. This generalised approach has particularly palpable consequences in cities in northern Sweden, where conditions that the standardised planning does not sufficiently account for, such as snow, ice, cold temperatures and darkness, during the winter season contribute to reduced accessibility, comfort, and perceived safety in public space. This in turn leads to decreased outdoor activity, movement and interaction, and thus also to a decline in residents well-being.

The study area for this design proposal is Åparken in Sundsvall, which is a part of the city’s essential green corridor along Selångersån. The park has a strategic location with substantial daily flows of people, despite this it is primarily used as a passage, particularly during the winter months. Against this background, the following research question was formulated: How can a place-based design proposal for Åparken in Sundsvall strengthen the park’s functional, social and aesthetical values during the winter season?

The primary method in this study was analysis through synthesis, in which analysis, design and evaluation are carried out iteratively throughout the process. Collecting of information has consisted of literature and document studies, as well as site inventory and analysis in three spatial scales: the green corridor along Selångersån, the area surrounding the river bend, and the study area Åparken itself.

The result is a place-based design proposal grounded in the concept Flows, which is based on the interplay between the continuous movement of people through the park, and the flowing water of Selångersån. The concept structures the park’s spatiality and aims to transform Åparken from a passage area into an active winter space.

The proposal addresses winter through reinforcing elements, such as enabling ice skating, winter swimming, and snow play, as well as through supportive elements including barbecue areas, fire features, and heated seating in wind shelters. Several of these element’s function as social meeting places within the park. Complementary to this, the park includes a wide range of vegetation with distinct aesthetic qualities, such as characteristic bark colour, vibrant berries, unique branching structures, or evergreen foliage. To further enhance these values, lighting is strategically placed in relation to vegetation, social nodes and distinctive design elements.