Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bakgrunden till arbetet belyser kulturhistoriska värden inom landskapsarkitekturen och poängterar att dessa i gestaltningsprocesser på landskapsarkitektprogrammet vid SLU i Uppsala stundtals har haft en begränsad roll. Samtidigt framhålls betydelsen av kulturhistoriska värden för både gestaltning och människors upplevelse av platsen, samt deras förankring i Sveriges nationella mål och lagstiftning. Arbetsområdet Gamla Uppsala är en kulturmiljö med höga historiska värden och ett stort antal besökare. Platsen kännetecknas av flera aktörer med skilda intressen, vilket medför behov av samordning och samarbete. Mot denna bakgrund, och utifrån en efterfrågan på destinationsutveckling från aktörerna, syftar arbetet till att föreslå åtgärder som stärker kulturhistoriska värden och rumsligheter för att utveckla platsens identitet och anpassa den för en bredare besöksgrupp.

Den teoretiska utgångspunkten baseras på begreppen aesthetic thrift, form and fabric samt gestaltning i kulturmiljö, med stöd i teorier av Catherine Dee och Maria Flink. Teorin betonar vikten av att utgå från och vidareutveckla befintliga landskapsvärden. Arbetet genomförs med en gestaltningsbaserad metod där platsbesök, dokumentstudier och skissarbete samverkar och utgör grunden för åtgärder för destinationsutveckling.

Resultatet redovisas i form av ett åtgärdsprogram i A3-format som omfattar analys, inventering, värdering samt en gestaltningsidé för framtida destinationsutveckling. Gestaltningsidén presenterar en övergripande gestaltningsriktning samt mer konkreta exempel på utformning av en huvudentré och ett nytt upplevelsestråk med fokus på lek. De föreslagna utvecklingsåtgärderna utgår från konceptet väven, vilket används som en metafor för att integrera nya värden och upplevelser i den befintliga strukturen och samtidigt synliggöra platsens komplexa historiska lager. Resultatet visar hur kulturhistoriska och rumsliga värden kan vidareutvecklas genom en platsanpassad och sammanhängande gestaltning. Avslutningsvis diskuteras metodens tillämpning, förslagets hållbarhet, skötsel samt särskilda utmaningar och möjligheter vid gestaltning i kulturmiljö.

The background highlights cultural-historical values in landscape architecture and points out that these have sometimes played a limited role in design processes within the landscape architecture program at SLU in Uppsala. At the same time, the importance of cultural-historical values for both design and people's experience of the place is emphasized, as well as their anchoring in Sweden's national goals and legislation. Gamla Uppsala, the project area, is a cultural environment with high historical values and a large number of visitors. The site is characterized by several stakeholders with different interests, which necessitates coordination and cooperation. Given this context and based on a demand for destination development from the stakeholders, the aim of this work is to propose measures that strengthen cultural-historical values and spatiality to develop the site's identity and adapt it for a broader visitor group.

The theoretical starting point is based on the concepts of aesthetic thrift, form and fabric, and design in cultural environments, supported by theories by Catherine Dee and Maria Flink. These theories emphasize the importance of building and further developing existing landscape values. The work is carried out using a design-based method where site visits, document studies, and sketching work interact and form the basis for destination development measures.

The results are presented in the form of an action program in A3 format that includes analysis, inventory, evaluation, and a design concept for future destination development. The design concept presents an overall design direction as well as more concrete examples of the design of a main entrance and a new experience trail with a focus on play. Proposed development measures are based on the concept of the woven fabric, which is used as a metaphor for integrating new values and experiences into the existing structure while highlighting the complex historical layers of the site. The results show how cultural-historical and spatial values can be further developed through site-adapted and coherent design. Finally, the application of the method, the sustainability of the proposal, maintenance, and specific challenges and opportunities in designing cultural environments are discussed.