Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie jämför fyra kompensationsmodeller som används för värdering och ersättning av stadsträd: Alnarpsmodellen 2.2, CAVAT, CTLA och VAT19. Syftet är att undersöka vilka ekologiska, sociokulturella, ekonomiska och gestaltande värden modellerna fångar, samt att bedöma deras användbarhet i stadsplanering. Analysen baseras på en strukturerad litteraturstudie och en kvalitativ metod i två steg: (1) en tematisk täckningsanalys av ekosystemtjänster utifrån fyra huvudkategorier (stödjande, reglerande, försörjande och kulturella), bedömda med en ordinal skala från 0 till 3, samt (2) en jämförande utvärdering av praktiska kriterier, inklusive tydlighet i juridiskt sammanhang, ekologiska värden, sociokulturella värden, användarvänlighet, gestaltande värden samt transparens och reproducerbarhet.

Resultaten visar tydliga och systematiska skillnader mellan modellerna. Alnarpsmodellen 2.2 fokuserar på återanskaffningskostnad och exkluderar medvetet immateriella och de flesta ekologiska värden. CAVAT prioriterar sociokulturella och synlighetsrelaterade värden samtidigt som reglerande och stödjande ekosystemtjänster i stort sett utelämnas. CTLA erbjuder ett juridiskt robust och reproducerbart värderingsramverk men fångar få ekologiska och kulturella funktioner utöver platsbaserade justeringar. VAT19 inkluderar flera reglerande ekologiska funktioner men bygger på subjektiva bedömningar som riskerar att undervärdera äldre träd.

Trots dessa skillnader visar analysen att samtliga huvudsakliga värdekategorier representeras inom det samlade materialet, eftersom varje värdedimension fångas på minst en måttlig nivå (≥2 på den tillämpade skalan) av minst en modell. Detta indikerar att befintliga kompensationsmodeller sammantaget har kapacitet att hantera hela bredden av värden kopplade till stadsträd. Studien drar slutsatsen att användning av en enskild modell riskerar att leda till snedvridna avvägningar i planeringen, medan en kombination av kompletterande modeller och värderingsansatser kan bidra till mer balanserade och transparenta beslutsunderlag. Resultaten understryker vikten av att integrera ekonomisk värdering med rumsliga, sociokulturella och gestaltande analyser i stadsplaneringspraktiken.

This study compares four compensation models used to value and compensate urban trees: Alnarpsmodellen 2.2, CAVAT, CTLA, and VAT19. The aim is to examine which ecological, sociocultural, economic, and design-related values the models capture, and to assess their applicability in urban planning. The analysis is based on a structured literature review and a two-step qualitative methodology: (1) a thematic coverage analysis of ecosystem services using four main categories (supporting, regulating, provisioning, and cultural), assessed on a 0–3 ordinal scale, and (2) a comparative evaluation of practical criteria, including legal clarity, ecological values, sociocultural values, usability, design-related values, and transparency and reproducibility.

The results demonstrate clear and systematic differences between the models. Alnarpsmodellen 2.2 focuses on replacement cost and deliberately excludes immaterial and most ecological values. CAVAT prioritizes sociocultural and visibility-related values while largely omitting regulating and supporting ecosystem services. CTLA provides a legally robust and reproducible appraisal framework but captures limited ecological and cultural functions beyond location-based adjustments. VAT19 incorporates several regulating ecological functions but relies on subjective assessments that may risk undervaluing older trees.

Despite these differences, the analysis shows that all major value categories are represented across the models, as each value dimension is captured at a moderate level (≥2 on the applied scale) by at least one model. This indicates that, collectively, existing compensation models are capable of addressing the full range of values associated with urban trees. The study concludes that reliance on a single model risks biased trade-offs in planning, whereas combining complementary models and valuation approaches can support more balanced and transparent decision-making. The findings highlight the importance of integrating monetary valuation with context-sensitive, sociocultural, and design-oriented analyses in urban planning practice.