Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I takt med att städer förtätas minskar både tillgången till och kvaliteten på barns utemiljöer för lek. Samtidigt ställs ökade krav på att lekmiljöer i täta stadsdelar ska rymma många funktioner på begränsade ytor. I denna kontext får vegetation ofta en underordnad roll i utformningen av lekplatser, trots omfattande forskning som visar dess betydelse för barns lek, hälsa, motoriska utveckling och möjligheter till återhämtning. Detta examensarbete undersöker vilken roll vegetation har i urbana lekmiljöer, med fokus på hur vegetation bidrar till lekvärden och rumsliga kvaliteter, hur den påverkas av högt slitage samt hur samspelet mellan planering, användning och förvaltning formar vegetationens långsiktiga förutsättningar.

Arbetet genomförs som en kvalitativ studie som kombinerar litteraturgenomgång, platsstudier och semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstepersoner verksamma inom planering, gestaltning och förvaltning. Fyra lekmiljöer i täta stadsdelar i Stockholm studeras för att belysa hur vegetationens omfattning, struktur och placering påverkar barns användning av platsen över tid. Analysen tar sin teoretiska utgångspunkt i affordance-teori samt tidigare forskning om naturlek, slitage, robusthet och förvaltning av gröna miljöer i urbana sammanhang.

Resultaten visar att vegetationsrika delar av lekmiljöerna ofta är attraktiva och intensivt använda, där barn ges möjligheter till fantasilek, utforskande, rörelse och avskildhet. Vegetationen fungerar som ett rumsligt och materiellt stöd för lek, snarare än som enbart ett visuellt inslag. Samtidigt framträder dessa miljöer som särskilt sårbara när användningstrycket är högt och utrymmet begränsat. Slitageskador, kompakterad jord och förlorade lekvärden uppstår snabbt när vegetationens volym, sammanhang och växtbäddarnas dimensionering inte är anpassade till den faktiska användningen.

Studien identifierar ett återkommande glapp mellan tidiga planeringsambitioner om gröna, naturpräglade lekmiljöer och de rumsliga, tekniska och organisatoriska förutsättningar som krävs för att vegetation ska fungera långsiktigt. Icke-bindande riktlinjer, små och fragmenterade planteringsytor samt bristande samordning mellan planering, gestaltning och förvaltning bidrar till att vegetationens lek- och naturvärden gradvis försvagas över tid.

Examensarbetet drar slutsatsen att vegetation i urbana lekmiljöer behöver ges större rumslig generositet, integreras med förväntade användningsmönster och stödjas av skötselstrategier anpassade för högt slitage. För att skapa hållbara och lekbara gröna miljöer i täta stadsdelar krävs en starkare koppling mellan tidiga planeringsskeden, gestaltning och långsiktig förvaltning.

Urban densification has profoundly changed how children’s outdoor play takes place, particularly in inner-city environments where space is limited and multifunctionality is prioritised. In these contexts, vegetation is often marginalised in the design of playgrounds, treated as an aesthetic feature rather than as an active component of play, despite well-established evidence of its importance for children’s physical, cognitive and emotional development. This thesis explores the role of vegetation in urban play environments, focusing on its contribution to play qualities, its vulnerability under intensive use, and the institutional and spatial conditions that shape its long-term viability.

The study adopts a qualitative approach, combining a review of relevant literature with site analyses and semi-structured interviews with municipal practitioners involved in planning, design and management. Through detailed observations of urban play environments in dense districts of Stockholm, the research examines how different spatial configurations, planting strategies and maintenance regimes influence children’s interactions with vegetated spaces over time. The analytical framework draws on affordance theory and research on nature-based play and the durability of green structures in high-use environments.

The results show that vegetated areas are attractive and frequently used parts of playgrounds, offering opportunities for imaginative play, exploration and retreat. At the same time, these areas are particularly sensitive to intensive use, evident in soil compaction, vegetation decline and a gradual loss of spatial and play-related qualities when space is limited and use pressure is high.

The study reveals a recurring mismatch between early planning ambitions for green and nature-oriented play environments and the spatial, technical and organisational conditions required to support vegetation over time. Non-binding guidelines, small planting areas and fragmented responsibility between planning and management contribute to this gap.

The thesis concludes that for vegetation to function as a durable and meaningful component of urban play environments, it must be given more generous spatial allocation, integrated with anticipated patterns of use, and supported by management strategies adapted to high levels of wear. Strengthening the connection between early planning stages, design and long-term management is essential for creating resilient, playable and vegetation-rich environments in dense urban areas.