Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Matsvinn är ett stort globalt problem med betydande konsekvenser, både kopplade till ekonomi och miljö. Årligen slängs ungefär 40 % av alla livsmedel som producerats globalt. I Sverige arbetar kommuner med tillsyn och kontroll av verksamheter enligt miljöbalkens bestämmelser. Miljöbalken utgör grunden för den svenska miljölagstiftningen och de allmänna hänsynsreglerna utgör en central del av denna lagstiftning. De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken stadgar bland annat att den som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med resurser och minska mängden avfall. Det är kommunen som tillsynsmyndighet som ska tillämpa miljöbalkens bestämmelser vid tillsyn. Kommuner ska ta fram en tillsynsbehovsutredning och tillsynsplan som beskriver vilka tillsynsområden som ska prioriteras. Matsvinn kan kopplas till miljöbalken eftersom slöseri med livsmedel innebär ett onödigt användande av naturresurser och energi. Detta kan anses strida mot bestämmelsen i 2 kap. 5 § miljöbalken där det stadgas att resurser ska användas effektivt och att avfall ska minimeras. Syftet med denna studie var att undersöka om och hur kommuner i Sverige arbetar med att minska matsvinnet enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kopplat till kommunernas tillsynsarbete. Metoden som använts är en enkätundersökning där totalt 22 kommuner kontaktades, varav 11 kommuner svarade helt eller delvis på enkäten. Resultaten från studien visar att matsvinn inte är inkluderat i kommunernas tillsynsbehovsutredningar eller tillsynsplaner, trots att lagstiftningen ger stöd för detta. Vidare visar resultaten att majoriteten av kommunerna inte utövar tillsyn över matsvinn i dagsläget. Kommunerna angav att det finns hinder för att inkludera matsvinn som ett tillsynsområde. Dessa hinder är till exempel brist på resurser och att kommuner prioriterar tillsyn över andra tillsynsområden som anses innebära en större risk för människors hälsa och miljö. Enligt studiens resultat finns det lagstöd för kommunerna att utöva tillsyn över matsvinn, men trots detta saknas en praktisk tillämpning av dessa bestämmelser i kommunernas tillsynsarbete. Ett tydligare stöd från centrala tillsynsvägledande myndigheter behövs för att vägleda kommunerna att använda befintlig lagstiftning mer effektivt i sitt tillsynsarbete för att få verksamheter att minska sitt matsvinn.

Food waste is a major global problem with significant consequences, both economically and environmentally. Every year, approximately 40 % of all food produced globally is thrown away. In Sweden, municipalities work with supervision and control of operations according to the provisions of the Swedish Environmental Code. The Swedish Environmental Code constitutes the foundation of Swedish environmental legislation, and the general rules of consideration form a central part of this legislation. The general rules of consideration in Chapter 2 of the Swedish Environmental Code state, among other things, that those who operate an activity or undertake a measure shall conserve resources and reduce the amount of waste. It is the municipality, as the supervisory authority, that shall apply the provisions of the Swedish Environmental Code during supervision. Municipalities shall prepare a supervision needs assessment and a supervision plan that describe which areas of supervision are to be prioritized. Food waste can be linked to the Swedish Environmental Code because wasting food implies an unnecessary use of natural resources and energy. This can be considered to conflict with the provision in Chapter 2 Section 5 of the Environmental Code, which states that resources shall be used efficiently and that waste shall be minimized. The aim of this study was to investigate whether and how municipalities in Sweden work to reduce food waste according to the general rules of consideration in the Swedish Environmental Code, in connection to the municipalities' supervisory work. The method used was a survey in which a total of 22 municipalities were contacted, of which 11 municipalities responded fully or partially to the survey. The results from the study show that food waste is not included in the municipalities’ supervision needs assessments or supervision plans, despite the fact that legislation provides support for this. Furthermore, the results show that the majority of municipalities do not currently carry out supervision of food waste. The municipalities stated that there are obstacles to include food waste as a supervisory area. These obstacles include, for example, lack of resources and the fact that municipalities prioritize supervision of other areas that are considered to pose a greater risk to human health and the environment. According to the study’s results, there is legal support for municipalities to exercise supervision over food waste, but despite this, there is a lack of practical application of these provisions in the municipalities’ supervisory work. Clearer support from central supervisory guidance authorities is needed to guide municipalities in using existing legislation more effectively in their supervisory work to get businesses to reduce their food waste.