Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Nedsänkta regnbäddar har blivit en central del i hållbar stadsplanering då de bidrar till lokalt omhändertagande av dagvatten, förbättrad vattenkvalitet och ökad biologisk mångfald. Trots detta är kunskapen om vilka växter som fungerar bäst i dessa anläggningar fortfarande begränsad, särskilt i ett svenskt klimat. Växter är viktiga i regnbäddar då de bidrar med rening och fördröjning av dagvattnet samtidigt som de motverkar erosion. Regnbäddar är ofta torra under stora delar av året på grund av sitt genomsläppliga substrat och begränsade avrinningsytor. Det, i kombination med urbana påfrestningar som torka, saltpåverkan och skuggiga lägen, gör regnbäddar i urbana sammanhang en utmanande plats för växter.

Syftet med studien är att identifiera vilka växtarter som fungerar bäst i nedsänkta regnbäddar över tid, samt att jämföra litteraturens växtrekommendationer med erfarenhetsbaserad kunskap från yrkesverksamma inom skötsel och förvaltning. Arbetet bygger på en kombination av litteraturgenomgång, fältstudier och intervjuer i tre utvalda städer: Stockholm, Uppsala och Södertälje. Regnbäddar som ingick i studien uppfyllde specifika krav framtagna i litteraturgenomgången. Kraven var bland annat minst fem år gamla, ligga i stadsmiljö, innehålla kolmakadam som substrat och vara exponerade för halkbekämpning.

Resultaten visar på betydande skillnader mellan de växtarter som rekommenderas i litteraturen och de som faktiskt fungerar bra i praktiken. Av de 183 arter som nämns i litteraturen identifierades endast 18 genom platsbesök och intervjuer som särskilt väl lämpade, medan 6 arter bedömdes som olämpliga, varav fem fanns listade i litteraturen. Studien visade också att regnbäddar i skuggiga lägen utgjorde den största utmaningen för växtetablering, eftersom kombinationen av skugga och torka är särskilt svår för växter att hantera. Detta gäller även för flerskiktade planteringsdesigner, där den lägre vegetationen riskerar att konkurreras ut på grund av brist på solljus.

Sammanfattningsvis visar studien att växtvalet i regnbäddar är komplext och starkt beroende av lokala förhållanden. En ökad integration mellan teoretiska rekommendationer och praktisk kunskap behövs för att säkerställa långsiktigt hållbara, estetiskt tilltalande och kostnadseffektiva regnbäddsanläggningar. Genom att kombinera vetenskaplig litteratur med förvaltarnas erfarenheter ges stadsplanerare och landskapsarkitekter ett mer träffsäkert underlag för framtida växtval i regnbäddar i staden.

Sunken rain gardens have become a key element in sustainable urban planning, as they contribute to local stormwater management, improved water quality, and enhanced biodiversity. Despite their growing importance, knowledge about which plant species perform best in these systems remains limited, particularly under Swedish climatic conditions. Plants are important in rain gardens as they contribute to purification and detention of stormwater and erosion control. Rain gardens are often dry for large parts of the year due to their permeable substrates and limited stormwater catchment areas. This, combined with urban stressors such as drought, salt exposure, and shaded locations, makes urban rain gardens a challenging environment for plants.

The aim of this study is to identify plant species that perform best in sunken rain gardens over time and to compare plant recommendations found in the literature with experiential knowledge from professionals involved in maintenance and management. The work is based on a combination of literature review, field studies, and interviews conducted in three selected cities: Stockholm, Uppsala, and Södertälje. The rain gardens included in the study met specific criteria, such as being at least five years old, located in urban settings, containing biochar-gravel mix as substrate, and being exposed to winter road maintenance practices.

The results show significant discrepancies between recommended species in the literature and those that perform well in practice. Of the 183 species listed in the literature, only 18 were identified through site visits and interviews as particularly well-suited, while 6 species were deemed unsuitable, five of which were still listed in the literature. The study also found that rain gardens in shaded locations posed the greatest challenge for plant establishment, as the combination of shade and drought is particularly difficult for plants to overcome. This also applies to multi-layered planting designs, where lower vegetation levels risk being outcompeted due to lack of sunlight.

In conclusion, the study highlights that plant selection for rain gardens is complex and highly dependent on local conditions. A stronger integration of theoretical recommendations with practical, experience-based knowledge is necessary to ensure the long-term sustainability, aesthetic appeal, and cost-effectiveness of rain garden installations. By combining scientific literature with the experiences of maintenance professionals, urban planners and landscape architects are provided with a more accurate basis for future plant selection in urban rain gardens.