Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Släktet törel (Euphorbia sp.) återfinns i stora delar av världen och kommer ursprungligen från områden i Mellanöstern och Indiska halvön. Det innehåller cirka 2 000 arter som sträcker sig från ettåriga plantor till träd. Släktet är mycket variabelt och innehåller exempelvis arter med C3-, C4- eller CAM-fotosyntes.

I Norden finns sju arter etablerade varav tre är ettåriga (revormstörel, rävtörel och småtörel) och fyra är fleråriga (bantörel, kärrtörel, vargtörel och vårtörel). Revormstörel (Euphorbia helioscopia L.) förekommer allmänt i jordbruksområden i södra och mellersta Sverige. Den trivs på näringsrik mark (åker, trädgårdsland och ruderatmark) och hittas ofta i radodlade grödor som sockerbetor och grönsaker på friland men även i slåtter- och betesvallar. Arten bildar en 10-40 cm hög stjälk med flockliknande blomställning och en ogrenad pålrot. Den förökar sig med frön som kan överleva i marken i över 10 år. Den verkar ha en utdragen groning under vår och sommar vilket kan göra att den undkommer ordinarie bekämpning på våren/försommaren.

Revormstörel innehåller mjölksaft med stark kontaktverkande gift. Saften kan orsaka blindhet och konsumtion av växten kan ge inflammation i tarmar, lever och njurar. Vid svåra förgiftningsfall kan det centrala nervsystemet och hjärtat påverkas, och vid upprepad förtäring över lång tid ökar risken för cancerutveckling. Betesdjur verkar tycka att revormstörel är osmaklig och undviker vanligtvis att beta den. Förekomst av revormstörel sänker både kvalitet och kvantitet i betesproduktionen. Giftet förstörs inte av torkning och är därför problematiskt vid ensilage- och höproduktion. Revormstörel producerar även allelopatiska substanser som kan ge den en konkurrensfördel mot andra gröd- och ogräsarter genom att dessa ämnen stör andra arters groning och tillväxt.

Arten kan vara svårbekämpad på grund av dess plastiska växtsätt. Den kan anpassa sig genom morfologiska förändringar som respons på kemisk och mekanisk bekämpning. Artens sena groning gör att den kan undgå ordinarie kemisk bekämpning och även försvåra mekanisk ogräsbekämpning. En viktig förebyggande metod är en varierad växtföljd där odling av flerårig vall och radsådda grödor växlas med ettåriga konkurrensstarka grödor som håller tillbaka revormstörel. I betesmarker måste arten hållas borta genom att förhindra att det blir luckor i beståndet där revormstöreln kan etablera sig. Mekanisk bekämpning med radhackning i radsådda grödor kan fungera men tar bara bort plantor mellan raderna. I betesvallar kan mekanisk bekämpning genom uppryckning av plantor vara möjlig på mindre ytor. Kemisk bekämpning kan utföras i sockerbetor med preparat från HRAC-grupper 2 och 4.

Under år 2024 verkade förekomsten av revormstörel öka markant i Mellansverige vilket ställde till problem vid foderproduktion i betes- och slåttervallar. Det är viktigt att informera och uppmärksamma lantbrukare och rådgivare på arten. Detta eftersom den minskar grödproduktionen genom konkurrens om vatten, näring och ljus men även genom att avge allelopatiska ämnen som stör groning och tillväxt hos de odlade grödorna. Vidare sänker den både kvalitet och kvantitet på producerat foder genom innehållet av mycket giftig mjölksaft.

I framtiden behövs mer forskning främst kring icke-kemiska bekämpningsmetoder mot revormstörel som är rationella och kan användas på stora ytor. Vidare bör studier göras kring huruvida spridningen av revormstörel verkligen ökar och vad detta i så fall beror på.

The genus spurge (Euphorbia sp.) is found in large parts of the world and originates from the Middle East and Indian Peninsula. Spurge comprises about 2000 species, ranging from annual herbs to trees and containing species with C3, C4 or CAM-photosynthesis.

Seven species are established in Scandinavia of which three are annual species (sun spurge, milkweed, and small spurge) and four are perennials (urban spurge, marsh spurge, leafy spurge, and cypress spurge). Sun spurge (Euphorbia helioscopia L.) appears abundantly in the south and middle part of Sweden. It thrives on fertile land and is often found in row crops such as sugar beets and vegetables but also in leys and grazing lands. Sun spurge develops a 10-40 cm tall stem with a cluster-like inflorescence and an unbranched taproot. It proliferates with seeds that can survive more than 10 years in the soil. Seeds may germinate during spring and entire summer which means that small plants may escape early ordinary weed control.

Sun spurge contains latex with a strongly poisonous contact action. The latex can cause blindness and consumption of the plant may cause inflammations in the bowel, liver and kidneys. Even the central nervous system and heart may be affected and in case of prolonged exposure there is risk for development of cancer. Grazing animals in general avoid sun spurge. Occurrence of sun spurge decreases both quantity and quality of the fodder production. The poison is not neutralised during drying and consequently poses a problem in the production of silage and hay. Sun spurge also produces allelopathic substances, thereby giving the species a competitive advantage against other crop- and weed species by means of disrupting germination and growth of other species.

The species is difficult to control due to its plasticity: It can cope by means of morphological adaptations in response to chemical and mechanical control. Late germination causes the plants to escape from early chemical control and also hinders mechanical control. An important preventive control method is a crop rotation with a perennial ley and row-sown crops rotated with annual competitive crops which suppress sun spurge. On grazing land it is important to prevent the occurrence of gaps in which the weed can establish itself. Mechanical control with row hoeing in row-seeded crops may function but only removes weeds between the rows. In pastures mechanical control by means of pulling up by hand may be a solution for small areas. Chemical control can be performed in sugar beets by means of substances from the HRAC-groups 2 and 4.
In 2024 the occurrence of sun spurge seemed to increase substantially in central Sweden which caused problems in grazing- and ley areas. It is important to inform farmers and advisors about this species because it decreases production in the ways described above. Given the observations made in countries with warmer climates, where spurge plants sometimes pose significant threats to agricultural production, there is reason to believe that climate change could play a crucial role in the spread and establishment of sun spurge as a weed in Sweden. The germination of the spurge family is affected by thermo-inhibition, where seeds often do not germinate below 15 degrees. With rising average temperatures, we may therefore risk not only an increase in sun spurge but also the introduction of potentially more aggressive spurge plants with similar toxicity.

By studying experiences and control strategies from countries where spurge plants are already an established problem, we can better prepare to manage and mitigate the potential threats these weeds pose to Swedish agriculture in the future. We also need to initiate more research on non-chemical rational control of sun spurge which can be used on a larger scale.