Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Till vår vetskap finns endast en tidigare studie som har undersökt mätning av hudveckstjocklek med
skjutmått hos hund och undersökt hur detta mått korrelerar till “Body Condition Score” (BCS).
Hullbedömning med en BCS-skala är en vanligt förekommande metod inom veterinärmedicinen.
Metoden är dock i grunden en subjektiv bedömning och beror på bedömarens skicklighet. Syftet
med detta kandidatarbete var att undersöka huruvida ett skjutmått kan vara ett objektivt hjälpmedel
vid hullbedömning med BCS-skalan.
Detta kandidatarbete behandlade redan insamlad data från ett större samarbetsprojekt mellan
Sverige och Danmark, där samtliga mätningar utfördes av två veterinärstudenter under två månader.
Studiepopulationen bestod av 23 avlivade hundar, som avlivades av skäl icke relaterade till studien.
Datainsamlingen utfördes inom två timmar efter avlivning och i denna ingick en bedömning av BCS,
varefter mätningar av hudveckstjocklek utfördes på tre olika mätställen (dorsala nacken, axillen och
ländryggen). Först utfördes en subjektiv skattning av hudveckstjockleken, sedan utfördes de
objektiva mätningarna i triplikat med skjutmåttet “Harpenden® Skinfold Caliper”. Medelvärden och
standardavvikelser (SD) beräknades och korrelationer mot BCS analyserades. Kategorisering av
BCS skapades för att kunna utvärdera sambandet mellan BCS-kategori och hudveckstjocklek. BCSkategorierna var underviktiga (BCS 2-3), normalviktiga (BCS 4-5), överviktiga (BCS 6-7) och obesa
hundar (BCS 8-9).
Generellt visade resultatet på god samstämmighet mellan den subjektiva skattningen och den
objektiva mätningen med skjutmåttet, dock gällde detta inte på individnivå. Resultatet visade att
hudveckstjockleken för dorsala nacken och ländryggen ökade för varje BCS-kategori, men detta
gällde inte för mätstället axillen, vilken föreföll uppvisa en interaktion med storlek och/eller ras.
Den starkaste och mest signifikanta korrelationen (R2 0,35; p = 0,003) mellan hudveckstjocklek och
BCS visades för dorsala nacken, medan den svagaste och minst signifikanta korrelationen (R
2 0,20;
p = 0,032) uppvisades för axillen. För ländryggen var korrelationen (R
2 0,26; p = 0,012) högre än
för axillen men lägre än för dorsala nacken.
Sammanfattningsvis indikerar resultaten att mätning av hudveckstjocklek med ett skjutmått kan
användas som ett objektivt hjälpmedel vid klinisk hullbedömning av hund. Dorsala nacken var
mätstället där hudveckstjockleken hade starkast korrelation med BCS, ett fynd som kan vara av
intresse för kommande studier. Mätning av hudveckstjocklek rekommenderas att utföras med
skjutmått för ökad objektivitet och för möjligheten att kunna registrera små förändringar i hull.
Metoden bör utvärderas genom att följa hullförändringar över tid hos en och samma individ,
exempelvis under ett viktminskningsprogram. Att använda ett skjutmått som ett objektivt
hjälpmedel för bedömning och uppföljning av hull har potential att kunna användas inom klinisk
verksamhet, men detta behöver dock verifieras i framtida longitudinella studier.

To our knowledge, there is only one previous study that has investigated measurement of skinfold
thickness with a caliper in dogs, and its correlation to the Body Condition Score (BCS). Body
condition assessment with the BCS-scale is a common method within veterinary medicine. This
method is however a subjective evaluation method, that depends on factors such as the skill of the
assessor. The purpose of this study was to investigate whether a caliper can be an objective
evaluation tool, complementing the assessment of body condition with the BCS-scale.
This study used already collected data from a larger collaborative project between Sweden and
Denmark, where all measurements were carried out by two veterinary students for two months. The
study population consisted of 23 euthanized dogs, which were euthanized by causes unrelated to the
study. The collection of data was carried out within two hours following euthanasia and included an
assessment of BCS, after which measurements of the skinfold thickness were carried out for three
different measurement locations (the dorsal neck, the axilla and the lumbar back). Firstly, a
subjective assessment of the skinfold thickness was performed, and thereafter the objective
measurements in triplicate with the Harpenden® Skinfold Caliper were carried out. Means and
standard deviations (SD) were calculated and correlations to BCS were analysed. Categories of BCS
were created to evaluate the relationship between BCS-category and skinfold thickness. The BCScategories were underweight (BCS 2-3), ideal (BCS 4-5), overweight (BCS 6-7) and obese dogs
(BCS 8-9).
In general, the results showed good agreement between the subjective assessment and the
objective measurement with the caliper, this however did not apply on an individual level. The
results further showed that the skinfold thickness for the dorsal neck and the lumbar back increased
numerically for each BCS-category, but this did not apply for the axilla which appeared to exhibit
an interaction with size and/or breed. The strongest and most significant correlation (R2 0,35; p =
0,003) between skinfold thickness and BCS was shown for the dorsal neck, while the weakest and
least significant correlation (R2 0,20; p = 0,032) was shown for the axilla. For the lumbar back, the
correlation (R2 0,26; p = 0,012) was higher than the axilla but lower than the dorsal neck.
In conclusion, the results indicate that measurement of skinfold thickness with a caliper can be
used as an objective evaluation tool in clinical body condition assessment of dogs. The dorsal neck
was the measurement location where the skinfold thickness had the strongest correlation with BCS,
a finding that might be of interest for future studies. The measurement of skinfold thickness is
recommended to be performed with a caliper for increased objectivity and for the opportunity to
detect minor changes in body condition. The method should be evaluated by following body
condition changes over time for one and the same individual, for example during a weight loss
program. A caliper as an objective evaluation tool for assessment and monitoring of body condition
has the potential for use in clinical practice, but the method requires verification in future
longitudinal studies.