Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Smärta är ett vanligt problem hos våra husdjur, även hos hundar. Jämfört med till exempel smärta från rörelseapparaten kan den viscerala smärtan hos hundar vara svårare för hundägare att identifiera, och smärtsignalerna kan vara diffusa och variera. Det finns brist på vetenskaplig dokumentation som undersöker hur hundägare identifierar smärta hos sina hundar, och särskilt när det gäller visceral smärta. Saknas gör också underlag för hur en inspelad utbildning i föreläsningsform online kan påverka hundägares syn på och kunskap om smärtbedömning av hundar. Att hundägare kan känna igen smärttecken är viktigt för hundarnas möjlighet att få vård i tid för eventuella sjukdomar, och därmed deras livskvalitet och välbefinnande i längden.
Detta kandidatarbete på Djursjukskötarprogrammet är en pilotstudie inför ett större projekt, som undersöker hur svenska hundägare uppfattar och bedömer viscerala smärtsignaler på hundar i filmer, före och efter en utbildning online. Vidare undersöks även hur de uppfattade utbildningen och om den bidragit till kunskap hos deltagarna. Utbildningen bestod av en inspelad undervisningsfilm i form av en föreläsning, och för ena gruppen även en tillhörande frågestund efteråt på Zoom med författarna av detta arbete. Utvärderingsmetoden bestod av två enkäter, en innan utbildningen och en efter.
Studien slutfördes i sin helhet av 14 hundägare. De flesta som deltog blev något bättre på att identifiera hundars viscerala smärtor och sätta relevanta ord på dem efter att de genomgått utbildningen och frågestunden. Både frågestunden och utbildningen var uppskattade av deltagarna, och troligtvis är kombinationen en bra grund för att lära sig mer om ämnet. Möjligheten att ställa frågor, diskutera olika vinklar och höra andras berättelser om sina erfarenheter var mycket uppskattat av gruppen med frågestund. Bedömningen av smärta hos hundarna i filmerna i enkäterna varierade dock fortfarande en del baserat på svar från den sista enkäten. Troligtvis beror detta på svårigheterna med att bedöma just visceral smärta jämfört med till exempel smärta från rörelseapparaten, som ofta visar sig i en relativt tydlig hälta eller rörelsestörning. Utmaningarna med att bedöma enkäthundarnas smärtor var enligt deltagarna också faktorer som bland annat variationer i hundarnas temperament eller utseende, och även det vanskliga med att bedöma hundar online via inspelade filmer. Det som deltagarna saknade i utbildningen var tydlighet, längre filmer i flera vinklar, lite bättre förklarat med bland annat vitalparametrar och ännu tydligare skillnad mellan friska och smärtpåverkade.
Resultatet från denna pilotstudie kan motivera legitimerade djursjukskötare till att ytterligare utbilda sina kunder i ämnet smärtbedömning. Hundägarna i denna studie hade hög motivation till lärande för att kunna hjälpa sina djur i tid och minska onödigt lidande. Då det är en mindre studie kan resultatet enbart generaliseras, men det är ändå intressant för vidare studier om smärtutbildning av djurägare.

Pain is a common health issue with our pets, including our dogs. Unlike pain from the musculoskeletal system, visceral pain can be more difficult for dog owners to recognise, and the pain signals can be unclear and vary. There is a lack of scientific research showing how dog owners identify pain signals in their dogs, particularly visceral pain. There is also limited research in how an educational film online can affect the dog owner´s view and knowledge of pain assessment in dogs. For dog owners to be able to recognise signs of pain is a crucial matter in quickly getting veterinary help for eventual diseases, and to improve the dogs´ quality of life and well-being.
This bachelor´s thesis in the Veterinary Nursing program is a pilot study prior to a bigger project, researching how Swedish dog owners understand and assess visceral pain signals in dogs in films, before and after an education online. Furthermore, the participants perceiving of the educational material and improved knowledge is studied. The education consisted of a pre-recorded educational film, designed like a lecture, and for one group it also included a question time after the educational film on the platform Zoom with the authors of this thesis. The evaluation method was formed by two questionnaires, one before the educational film and one after.
The study was fully completed by 14 dog owners. Most of the dog owners in this study improved by identifying signs of visceral pain in dogs and being able to recognise particular signs of visceral pain after the educational film and the question time. Both the educational film and the question time were appreciated by the participants, and most likely, the combination was a good foundation to learn more about the subject. The opportunity to ask questions, discuss different views, and hear other´s experiences were rated highly amongst the group with the question time. The pain assessment of the dogs in the films still varied in the questionnaire after the educational film. This is probably due to the challenges of assessing visceral pain compared to pain from the musculoskeletal system, which often shows clearer signs, like an obvious lameness or movement disorder. The difficulties with assessing the films of the dogs in the questionnaires were according to the participants other factors including variations in the dog´s temperament or appearance of the dogs, and also the fact that they were assessing the dogs over a video. What the participants thought they lacked in the educational film were more clarity, longer films and including different angles, better explanations, including vital parameters, and a better distinction between healthy dogs and dogs showing signs of visceral pain.
The results from this pilot study can motivate registered veterinary nurses to educate dog owners further in the subject pain assessment. The dog owners participating in this study were highly motivated to educate themselves in pain assessment to be able to help their dogs in time and avoid unnecessary suffering. Because it is a smaller study, the results can only be generalized but they are interesting for further studies within pain education for the owners of the animals.