Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I takt med ökande urbanisering och klimatförändringar ställs nya krav på hur våra städer planeras i relation till naturvärden. Detta examensarbete undersöker hur befintliga skogliga karaktärer och upplevelsevärden kan användas som en resurs i utvecklingen av den nya stadsdelen Bergsbrunna, inom projektet för de Sydöstra stadsdelarna i Uppsala, där omfattande stadsutbyggnad planeras i ett område med höga naturvärden. Genom att ta fram en platsförankrat grönstrukturplan med strategier för utveckling och bevarande av naturvärden utforskas hur skogen kan bli en bärande struktur i en hållbar stadsdel där mänskliga behov och naturens villkor samspelar.

Arbetet bygger på ett kvalitativt och tvärmetodiskt angreppssätt där teori, platsanalys och deltagarbaserade processer kombineras. Metoden inkluderar litteraturöversikt, fältbesök samt deltagande i deltagarbaserade processer utifrån forskningsgruppen Landpaths som kombineras med visuell bearbetning utifrån analyser av Uppsala kommuns strukturförslag. Utifrån analys av ekologiska, rumsliga och upplevelsemässiga värden i det studerade området formuleras strategier som knyter an till teorier om upplevda sensoriska dimensioner och utformning av urbana skogslandskap med fokus på en naturintegrerad stadsutveckling.

Resultatet visar att en grönstrukturplan kan fungera som verktyg för att överbrygga skillnaden mellan visioner och genomförande, genom att konkretisera strategier för hur skogens kvaliteter kan översättas till rumsliga strategier. Särskilt betonas viken av att bevara naturlig karaktär, skapa sammanhängande kopplingar mellan stad och natur samt utveckla öppna och rekreativa miljöer som svarar mot invånarnas behov. Arbetet lyfter även vikten av att dessa värden identifieras och kartläggs i tidiga planeringsskeden för att minska målkonflikter mellan exploatering och bevarande.

Slutsatsen är att naturens roll bör beaktas som en integrerad del av stadens struktur för att främja ett mer hållbart sätt att planera våra städer utifrån gröna visioner och hållbarhetsmål. Arbetet syftar till att inspirera hur landskapsarkitekter och planerare kan bidra till att skapa städer som inte bara är gröna, utan också hållbara och levande utifrån en grönstrukturplan som bygger på platsens befintliga karaktärer.

As urbanization and climate change increase, new demands are being placed on how our cities are planned in relation to natural values. This master’s thesis explores how existing forest characteristics and experiential values can be used as a resource in the development project of Bergsbrunna, part of the Southeast Urban Development Project in Uppsala, where extensive urban expansion is planned in an area with high natural values. By developing a site-specific green infrastructure plan with principles for the development and preservation of natural values, the study investigates how the forest can become a central structure in a sustainable urban district where human needs and ecological conditions are integrated.

The thesis is based on a qualitative and interdisciplinary approach that combines theory, site analysis and participatory processes. The method includes a literature review, field visits and participation in participatory research led by the Landpaths research group, complemented by visual analysis of Uppsala Municipality’s structural planning proposals. Based on the analysis of ecological, spatial and experiential values in the studied area, strategies are formulated drawing on theories of perceived sensory dimensions (PSD) and urban woodland landscape design, focusing on nature-integrated urban development.

The results show that the green infrastructure plan can function as a tool for bridging the gap between vision and implementation by concretizing strategies for how woodland qualities can be translated into spatial design. It particularly emphasizes the importance of preserving natural character, creating coherent connections between city and nature, and developing open and recreational environments that meet the needs of residents. The study also highlights the importance of identifying and mapping these values early in the planning process to reduce conflicts between urban development and nature conservation.

The conclusion is that nature should be seen as an integrated part of the city’s structure to support a more sustainable way of planning based on green visionaries and sustainability goals. The study aims to inspire how landscape architects and planners can contribute to creating cities that are not only green but also resilient and vibrant, using a green infrastructure plan rooted in the site’s existing character.