Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Våra kroppar är gjorda för en livsstil med hög fysisk aktivitet, men som inte används i vår moderna livsstil. Detta får stora konsekvenser för individen där sjukdomar relaterade till minskad fysisk aktivitet kan leda till kortare livslängd. Samtidigt påverkas samhället i stort ur ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv med bland annat ökad sjukfrånvaro, arbetslöshet, mindre levande städer och ej hållbara transportmedel. Det finns därmed ett stort behov av att öka gång som transportsätt, där den stora utmaningen är att få folk att vilja gå. Detta argumenterar för den miljöpsykologiska integreringen i landskapsarkitektur, en disciplin som med fördel kan tillämpas för att påverka beteendemönster - inte minst inom transportsätt. Att integrera det miljöpsykologiska perspektivet i våra utemiljöer ställer krav på landskapsarkitekter, som i dagsläget inte har tid eller konkreta åtgärder att arbeta med för att integrera disciplinen i arbetet, vilket påverkar kvaliteten i våra utemiljöer. För att fylla forskningsluckan hur miljöpsykologin kan samspela med landskapsarkitektur genom att bidra till en mer evidensbaserad design som främjar gång, togs ett miljöpsykologiskt ramverk med gångfrämjande miljöattribut fram. Detta gjordes genom en litteraturstudie där gångfrämjande miljöattribut identifierades genom en tematisk analys. Ramverkets huvudteman blev Levande stadsrum och Mänsklig anpassning, där samtliga gångfrämjande miljöattribut går i linje med dessa teman. Med hjälp av en fallstudie testades ramverket på Robert Anbergs väg i Ronna, Södertälje kommun - ett stråk som har förutsättningar för att gång ska användas som främsta transportsätt, men som idag präglas av bilismen. Fallstudien gjordes genom kartläggning med inspiration av Corner, där platsspecifika dokument och miljöpsykologiskt ramverk kartlades i samspel med landskapsarkitekturens perspektiv. Av detta kunde utmaningar och lösningar identifieras som sedan visualiserades i designförslag i form av strukturplaner och inzoomningar med konkreta förslag. Slutligen kunde en gemensam diskussion föras i hur miljöpsykologi och landskapsarkitektur kan samspela med varandra och vilka utmaningar som finns. Slutsatsen blev att miljöpsykologin behöver samspela med landskapsarkitekturen för att komma till uttryck i våra utemiljöer, men också vice versa där landskapsarkitektur behöver miljöpsykologins integrering för att bli mer evidensbaserad, vilket är viktigt för att öka gång som transportsätt och för att främja en hållbar utveckling ur samtliga hållbarhetsdimensioner.

Our bodies are made for a lifestyle with a high level of physical activity, but which is they are not used in our modern everyday life. This has major consequences, both individually where we get a shorter life expectancy with diseases related to reduced physical activity, and at the societal level. At the same time, Society as a whole is affected from an economic, social and ecological perspective, including increased unemployment, more lifeless cities and unsustainable means of transport. There is therefore a great need to increase walking as a mean of transport, where the big challenge is to get people to want to walk. This argues for the integration of environmental psychology into landscape architecture, a discipline that can be applied to influence behaviour – not least in means of transport. Integrating the environmental psychology perspective in our outdoor environments places demands on landscape architects, but who currently do not have the time or concrete measures to integrate the discipline into their work which affects the quality of our outdoor environments and is the research gap of this thesis. To solve the research gap, environmental psychology will interact with landscape architecture by developing an environmental psychological framework with walking-promoting environmental attributes, which then will be tested in a case study on a site that is in a need of increased walking. This can contribute to a more evidence-based design, which is important for solving today's societal challenges, not least for creating walk-promoting environments.

The method for developing an environmental psychologic framework to promote walking, consisted of a literature review analyzed thematically, where walking promoting environmental attributes could be identified that resulted in a framework. The main themes of the framework were Living Urban Spaces and Human Adaptation, where all walk-enhancing environmental attributes strengthen these. With the help of a case study, the framework was tested on Robert Anbergs väg in Ronna, Södertälje municipality - a path that has potential for walking to be used as the primary mode of transport, but which today is characterized by car use. The case study was done by mapping with inspiration from Corner, where site-specific documents and environmental psychology frameworks were mapped together with landscape architecture. From this, challenges and solutions could be identified, which then became visualized in design proposals, both with structure plans and also zooms in with concrete proposals. Finally, a discussion could be made on how environmental psychology and landscape architecture can interact with each other and what challenges exist. The conclusion was that environmental psychology needs to interact with landscape architecture to be expressed in our outdoor environments, but also vice versa, where landscape architecture needs the integration of environmental psychology to become more evidence based – important to increase walking as a mean of transportation and to promote sustainable development from all sustainability dimensions.