Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Normal hull- och muskelsammansättning associerar med god fysisk hälsa hos hund, men trots
detta har 30 % av Sveriges hundpopulation estimerats vara överviktig. I kliniskt arbete används ett
”Body Condition Score” (BCS) system för att bedöma hundars kroppssammansättning, och det finns
flertalet studier som undersöker hundägares förmåga att hullbedöma hundar. Enligt vår vetskap
saknas däremot studier som undersöker universitets- och djurhälsopersonals förmåga att hullbedöma
hundar. Syftet med denna studie var således att undersöka hullbedömningskompetensen hos en
grupp universitets- och djurhälsopersonal, samt undersöka effekten av en kort utbildning inom BCSskalan. Vidare undersöktes variansen av morfometriska omfångsmått för fem olika
mätlokalisationer som framöver skulle kunna undersökas som kompletterande verktyg vid
hullbedömning.
Studien var uppdelad i två delar: Ena delen bestod av en hullbedömningsutbildning med syfte
att undersöka en grupp universitets- och djurhälsopersonals grundläggande kompetens och respons
på utbildning och kalibrering. Den andra delen bestod av morfometriska omfångsmått där nacke,
främre och bredaste bröstkorgen samt främre och bakre buken mättes av två olika mätpersoner, i
triplikat med måttband och dynamometer. Hälften av hundarna mättes i tillägg även med måttband
utan dynamometer. Totalt 13 hundar deltog i hullbedömningsutbildningen och totalt 16 hundar
utvärderades med omfångsmått.
Resultaten visade att universitetens- och djurhälsopersonalen hullbedömde relativt korrekt i
relation till en referenspersons bedömningar, men med viss tendens att överskatta hullet hos
hundarna. Denna överskattning korrigerades dock i stor utsträckning efter en kort utbildning och
kalibreringsdiskussion. Resultaten från de morfometriska omfångsmåtten visade att varianserna var
numeriskt låga både inom och mellan mätpersoner, men att vissa mätlokalisationer var mer
svårmätta än andra. Resultaten visade även att det var gynnsamt att utföra mätningarna med
dynamometer jämfört med endast ett måttband. Vissa hundar med avvikande kroppskonformation,
lindrig övervikt eller angränsande undervikt var utmanande att hullbedöma och/eller mäta korrekt.
Samstämmigheten hos djurhälsopersonal, likt hos hundägare, gynnas troligen av utbildning i
hullbedömning och av diskussion kring hur BCS-skalan bör användas, detta för att möjliggöra att
korrekta BCS-scores tilldelas. Morfometriska omfångsmått konstaterades i denna studie ha hög
numerisk precision inom och mellan mätpersoner, framförallt gällande mätlokalisationerna ”kranialt
bröst” och ”kaudal buk”, mätt med dynamometer. Fler studier bör utföras för att undersöka huruvida
dessa mätlokalisationer kan användas som komplement vid hullbedömning av hund. Både vid
hullbedömning och vid mätning av morfometriska omfångsmått bör det föreligga en medvetenhet
hos djurhälsopersonalen om att svårbedömda hundar existerar, samt medvetenhet om att resultatet
mellan olika mätpersoner kan variera trots liknande utbildning och erfarenhet inom
omfångsmätning.
Nyckelord: BCS, bröstomfång, bukomfång, djurhälsopersonal, hullbedömning, morfometriska mått,
nackomfång, utbildning.

Normal fat and muscle composition is associated with good physical health in dogs. Despite
this, about 30% of Sweden's dog population has been estimated to be overweight. Clinically, the
"Body Condition Score" (BCS) system is used to assess dogs' body condition, and there are several
studies that examine dog owners' ability to assess their dogs. To our knowledge, there are no studies
that examine the ability of BCS assessment in university- and veterinary healthcare personnel. The
purpose of this bachelor’s thesis was to investigate the body condition assessment skills of a group
of university- and veterinary health care personnel, as well as the effects of a short education on the
usage of the BCS scale. Furthermore, this thesis aimed to investigate the variance of morphometric
circumference measurements of five different anatomical locations, which in future research might
be investigated as potential complementary tools for BCS assessment.
The study was divided into two parts: One part consisted of a short education in body condition
assessment with the aim of examining basic competence of a group of university and veterinary
healthcare personnel as well as their response to training and calibration. The second part consisted
of morphometric circumference measurements of the neck, cranial and widest chest as well as
cranial and caudal abdomen. The locations were measured by two different observers, in triplicates
with a measuring tape equipped with a dynamometer. Half of the dogs were in addition evaluated
with a tape measure solely, without a dynamometer. A total of 13 dogs participated in the body
condition assessment education, and a total of 16 dogs were included for morphometric
measurements.
The results showed that the university and veterinary healthcare personnel assessed body
condition relatively correctly compared to assessments made by the primary investigator, but with
a slight tendency to overestimate the body condition of the dogs. However, this overestimation was
largely corrected after a short training and calibrating discussion. The results from the morphometric
circumference measurements showed that variance was numerically low both within and between
observers, but that some anatomical locations were more difficult to measure than others. It was
beneficial to perform the measurements with a dynamometer compared to only using a measuring
tape solely. Some dogs with non-typical body conformation, such as slight overweight or bordering
to underweight were more challenging to assess and/or measure correctly.
The agreement of veterinary healthcare personnel, like that of dog owners, is likely to benefit
from education in body condition assessment and from discussion about how the BCS scale should
be used, to enable correct BCS scorings. Morphometric circumference measurements showed high
numerical precision both within and between observers in this study, especially regarding the
locations of the "cranial chest" and "caudal abdomen", measured with a dynamometer. Additional
studies should be conducted to investigate whether measurements of these anatomical locations
could be used as complementary tools when assessing body composition in dogs. Both when
assessing BCS and when obtaining circumference measurements, there should be an awareness
among the veterinary healthcare personnel that dogs that are difficult to assess exist, as well as an
awareness that the results between different observers may vary despite similar education and
experience in circumference measurements.
Keywords: Abdominal circumference, BCS, body condition assessment, chest circumference,
education, morphometric measurements, neck circumference, veterinary staff