Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Katter visar ofta tecken på rädsla och frustration i samband med veterinärbesök. Kattens möjligheter
att agera på dessa känslor med önskat beteende blir ofta begränsade på kliniken. Dessa
begränsningar i kombination med de många stressorer som kan finnas för en katt på veterinärklinik
kan leda till stress hos katten. Stressen ger fysiologiska och emotionella effekter hos katten. Detta
kan i sin tur leda till ett utåtagerande beteende hos katten som försvårar en undersökning och kan
även ge avvikande diagnostiska fynd. Möjligheten att ställa korrekt diagnos kan således påverkas.
Kattägare upplever i stor utsträckning att deras katt blir stressad på poliklinik och det har visats att
kattägare därför undviker att ta sin katt till veterinären.
Det finns råd i vetenskaplig litteratur för hur stress hos katt kan minimeras i samband med
veterinärbesök som i denna studie benämns stressreducerande åtgärder. Hur användandet av dessa
stressreducerande åtgärder för katt ser ut på veterinärkliniker i Sverige idag undersöks i detta
kandidatarbete.
En litteraturöversikt utfördes för att utröna vilka stressreducerande åtgärder som rekommenderas
i vetenskaplig litteratur och utifrån denna sammanställning skapades en online-enkät. Denna enkät
med frågor om stressreducerande åtgärder skickades ut till 160 kliniker runt om i Sverige och hade
en svarsfrekvens på 27,5 %.
Av dessa uppgav 56,8 % av respondenterna att de använde stressreducerande åtgärder vid en
majoritet av kattbesöken och en majoritet angav att de använde 5 av 15 efterfrågade
stressreducerande åtgärder "Alltid” eller ”Ofta”. Av 13 åtgärder för vänt- och undersökningsrum
hade 7 införts på en majoritet av klinikerna.
De mest frekvent upplevda hindren för införande av stressreducerande åtgärder var utformningen
och/eller klinikens befintliga lokaler, tidsbrist och kunskapsbrist. Om kliniken hade nedskrivna
rutiner fanns det genomgående också en mer omfattande användning av stressreducerande åtgärder.
Upplevda hinder för tillämpning av stressreducerande åtgärder är ett önskvärt ämne för framtida
studier. Detta för att ta reda på vad som krävsför att fler veterinärkliniker ska anta ett mer omfattande
arbete med stressreducering för katt.

Cats commonly show signs of fear and frustration in connection with veterinary visits. The cat’s
ability to respond to these emotions with the desired behavior is often limited at the veterinary clinic.
These limitations, in combination with the many stressors that can be present for a cat at a veterinary
clinic, may lead to stress for the cat. Stress may have physiological and emotional implications for
the cat. This, in turn, may lead to the cat acting out, making an examination more difficult and result
in abnormal diagnostic findings. The possibility of making a correct diagnosis can thus be affected.
Cat owners experience, to a large extent, that their cat becomes stressed in outpatient clinics, and it
has been shown that cat owners therefore avoid taking their cat to the veterinary.
There is advice in scientific literature focused on minimizing stress in cats during veterinary
visits, in this study termed as stress-reducing measures. How widespread the use of these stress
reducing measures is for cats are in veterinary clinics in Sweden is investigated in this bachelor's
thesis.
A literature review was conducted to establish which stress reducing measures are recommended
in the literature and based on this review an online survey was created. This survey, with questions
regarding stress reducing measures, was distributed to 160 veterinary clinics in Sweden and had a
response rate of 27.5%. Out of these 56.8% of respondents reported that they used stress-reducing
measures in a majority of cat visits and a majority stated that they used 5 out of 15 requested stress
reducing measures “Always” or “Often”. Of the 13 measures for waiting and examination rooms, 7
had been introduced in a majority of the clinics.
The most frequently perceived obstacles to the implementation of stress reducing measures were
the layout and/or the clinic’s existing premises, lack of time and lack of education. If the clinic had
written routines, there was consistently also a more extensive use of stress-reducing measures.
Perceived obstacles for the application of stress-reducing measures are a desired subject for
future studies. This to ascertain what is needed for more veterinary clinics to adopt a more extensive
work with stress reduction for cats.