Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En av samtidens stora utmaningar är att demokratiskt ställa om till mer hållbara samhällen. Historiskt har sociala rörelser haft en central roll i att driva på samhällsförändringar i Sverige genom folklig förankring och nytänkande lösningar, och framöver kan denna roll vara väl så viktig. I den här studien undersöks hur omställningsrörelser driver på för förändring, främjar engagemang och hanterar motstånd mot deras arbete. Studiens teoretiska utgångspunkt ligger i forskning om ickevåld och sociala rörelser som bedriver civilt motstånd, där strategisk variation identifierats som gemensam nämnare bland rörelser som uppnår sina mål.

Genom att undersöka omställningsrörelser genom tolkningsramen av strategisk variation har den här studien bidragit till förståelse av hur människor engagerade i omställningsrörelser resonerar kring strategin att arbeta med en mångfald av tillvägagångssätt. I materialet framträder tydligt att rörelserna arbetar aktivt och kreativt med variation för att bjuda in till engagemang och skapa en inkluderande rörelse som fångar upp fler människor. Andra strategiska motiv är att verka för lustfylld omställning som tillvaratar lokala förutsättningar, och möjligheten att utforska och forma bättre liv inom planetens gränser.

Undersökningens empiri utgörs av sex semistrukturerade intervjuer med människor engagerade i organisationerna Klimataktion, Omställningsnätverket och Grön kyrka. Dessa representeras av två röster vardera som berättar utifrån sina erfarenheter av sitt engagemang.

Studien belyser hur omställningsrörelsernas uppfinningsrika sätt att arbeta kan vara viktiga för att minska friktionen kring omställning och möjliggöra att den sker snabbare och mer demokratiskt än dem förutan. Centralt är både hur de prövar sig fram och testar att utforma nya sätt att leva och organisera sig, hur de samlar människor, utbildar, informerar, bygger gemenskaper, samt arbetar med inre omställning. Studien skildrar även hur motstånd mot omställning kan ta sig i uttryck, och visar entydigt att de engagerade personerna förklarar det i termer av normer, vanor och narrativ. De beskriver även hur resursstarka aktörer tjänar på att upprätthålla status quo och därför aktivt motarbetar rörelsernas syften. Sammantaget gestaltas en tankestruktur som motverkar omställning, en förståelse där strategisk variation delvis kommer till korta som förklaringsmodell. Sammanfattningsvis synliggör strategisk variation den mångfald av tillvägagångssätt som engagerade i omställningsrörelser kreativt uppfinner och anammar för att hantera motstånd, främja engagemang och driva på för omfattande samhällsomställning i riktningar för hållbarhet.

A current challenge is how to democratically transition towards more sustainable societies. Historically in Sweden, social movements have played a vital part in advocating for societal changes, and they may continue to be a force for change in the future. This study focuses on how transitional movements advocate change, engagement and handle resistance towards their work. Theoretically, the starting point is in research about nonviolence and social movements working with civil resistance, which identifies strategic diversification as a common ingredient among movements that achieve their goals.

By examining transition movements through the theoretical lens of strategic diversification, this study has contributed to the understanding of what factors members of the movements consider when choosing to include different and varied courses of action. The study shows that the organisations work actively and creatively with variation using different strategies to include a broad range of people in the movement. Central motives also include the wish to contribute to a positive transition that takes local conditions into account, and the opportunity to explore and create better ways of living within the planetary boundaries.

The empirics in the study is based on six interviews with members from Klimataktion, Omställningsnätverket and Grön kyrka. The organisations are represented by two voices each.

The results show how transition movements´ creative methods are considered important to lessen the potential friction around transitioning and enable it to be quicker and more democratic. Vital factors include how they innovate new ways of living and organising, how they gather people, educate, inform, build communities, and focus on inner transition. Regarding resistance, the study describes how it can manifest in the context of transition, and clearly shows how the respondents describe it in terms of norms, habits and narratives. They describe how resourceful actors benefit from maintaining status quo, hence actively counteract the purposes of the movement. Overall, a picture emerges of a structure of thought which prevents transition, where strategic diversification partly fails as a theoretical lens to understand the phenomenon. In conclusion, strategic diversification contributes with new perspectives on the multiple methods that the people engaged in transition movements creatively invent and use to handle resistance, mobilize and advocate a comprehensive transition towards more sustainable directions.