Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Odlingen av mellangrödor ökar i Sverige. Då de ännu inte är ett vanligt inslag i svenska växtföljder dyker regelbundet nya frågor upp och kunskapsluckor identifieras. Mellangrödor omfattar i det här arbetet samtliga grödor som odlas för odlingssystemets skull snarare än dess skörd, och därför inte räknas som huvudgrödor. De odlas bland annat för deras: (i) förmåga att ta upp näring för att minska näringsläckage, (ii) effektiva kolinlagring och (iii) konkurrenskraft mot ogräs som annars kan få fäste vid avsaknad av gröda på fältet. Ökad användning av mellangrödor ger inte bara kortsiktiga effekter utan kan även påverka odlingssystemet på lång sikt. En fråga som ofta ställs om mellangrödor är om det finns risk för att de uppträder som ogräs kommande säsong och i efterföljande gröda. Egenskaper som gör arterna lämpade som mellangrödor kan även innebära att de i vissa situationer kan tänkas bli konkurrenskraftiga ogräs i stället. Termen ogräs innebär arter som växer på en oönskad plats, vilket gör att samtliga arter kan uppträda som ogräs. I växtodlingssystemet kan ogräsens konkurrens om resurser orsaka minskad skörd och försämrad skördekvalitet, vilket gör ogräs till en av de stora utmaningarna inom växtodling. I denna litteraturstudie sammanställdes information om egenskaper hos (i) arter som vanligen förekommer som åkerogräs samt (ii) vanliga mellangrödor i Sverige. Informationen om mellangrödor användes sedan till en klassificering i fyra grupper som baserades på om grödorna var kvävefixerande eller ej, samt om de var ett- eller två- respektive fleråriga. Under arbetets gång identifierades 31 arter som i olika utsträckning förekommer som mellangrödor i Sverige, varav sju bedöms ha en hög potential att uppträda som ogräs i senare grödor. Dessa är: doftklöver, fodervicker, luddvicker, italienskt rajgräs, vitsenap, westerwoldiskt rajgräs och engelskt rajgräs. Alla arterna har hög konkurrensförmåga och flera av dem kan återväxa efter avslagning. Dessutom har fodervicker, italienskt och engelskt rajgräs uppvisat herbicidresistens, vilket kan göra dem svårbekämpade i efterföljande grödor. Arternas frömognad, utvecklingshastighet och vinterhärdighet är andra egenskaper som vägts in i bedömningen av deras förmåga att föröka sig i kommande huvudgröda och då bli ett kvarstående ogräsinslag på åkern. En generell metod för att hindra spridning av ogräs är att se till att odlingssystemet och miljön missgynnar dem. Trots att ogräs vanligen är väl anpassade till den störda miljö som odlingssystemet innebär så finns det möjlighet att störa miljön på vissa sätt eller under vissa tidsperioder som missgynnar det aktuella ogräset. Det kan till exempel vara att jordbearbeta under det utvecklingsstadiet då ogräs är som känsligast för mekaniska störningar. Det blir svårare att arbeta så kring mellangrödor då de, under sin etablering och tillväxt, ska ges bästa möjliga förutsättningar för att få god tillväxt. Detta kan å andra sidan underlätta vid förebyggande åtgärder då ogräs sällan får optimala förutsättningar vid groning och etablering, då odlingsinsatserna anpassas efter huvudgrödans behov. Genom att förstå hur olika arter förhåller sig till växtplatsens förutsättningar och till andra växter går det att jobba förebyggande, så att mellangrödorna fortsatt fyller sin funktion utan att ha negativ verkan på växtodlingen.

The use of and interest for cover crops have increased in Sweden. Since cover crops are not commonly used in Swedish crop rotations yet, new questions and knowledge gaps appear on a regular basis. In this report, the term ‘cover crops’ is defined as all crops that are cultivated for the benefit of the cropping system rather than the yield itself, and therefore is not considered as a main crop. Cover crops are cultivated for their (i) ability to utilize nutrients in order to decrease nutrient leaching, (ii) efficient carbon sequestration and (iii) competitiveness against weeds, that otherwise may spread during the time gap between main crops. An increased use of cover crops will result in both short-term and long-term consequences. One concern is whether cover crops may appear as weeds in the following season and main crop. The characteristics that make species suitable as cover crops may have both advantages and disadvantages, since these species may appear as competitive weeds in certain situations. The definition of weeds is species that grow in a place where they are not wanted. This means that all species can appear as weeds, including cover crops. The weeds compete for resources with the main crop and may lower both quantity and quality of the yield, making weeds one of the largest challenges in crop cultivation. In this literature study, important characteristics of cover crops and common weeds were identified. The cover crops were classified by their traits as agricultural crops, which enables an estimation of their potential of becoming weeds. This resulted in a classification of cover crops in four groups based on the ability to fix nitrogen or not and whether they had a life cycle of one, two or several years. Thirty-one species of cover crops used to various extent in Sweden, were identified and evaluated. Seven species were considered to have a high potential of becoming weeds later on in the crop rotation. These were: Persian clover, common vetch, hairy vetch, Italian ryegrass, white mustard, Westerwold ryegrass and perennial ryegrass. All of these species are highly competitive and several of them may regrow after cutting. In addition to these characteristics, common vetch, Italian and perennial ryegrass have shown signs of herbicide resistance, which makes them more difficult to control. Seed maturation, development rate and winter hardiness were other characteristics considered when evaluating whether these species can reproduce during competition with crops and other weeds, and in that way become future weed problems in the fields. One method used to prevent weeds from spreading is making the cropping system and environmental conditions unfavourable for the weeds. Despite many weed species’ ability to adapt to changing growth conditions in agricultural fields; it might be possible to disturb the weeds in some ways or during some periods. For example, performing soil tillage when the weeds have reached a certain growth stage where they are sensitive for disturbance. This method might be difficult to use when cover crop species become weeds, since during establishment and growth, they should have the best conditions possible in order to grow and have the desired effect on the cropping system. On the other hand this might help as preventative method since weeds rarely get optimal conditions at germination and establishment, as result of the efforts being adapted to the main crop. By understanding how different species adapt to the conditions in the field as well as to other species, it may be possible to work preventative. In this way, cover crops can still contribute with positive effects to the cropping system without the risk of becoming a problematic weed in the future.