Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Forskning indikerar att luktsinnet har en betydande inverkan på stressreduktion, varpå doftande utemiljöer kan bidra till ett ökad välmående. I en tid av urbanisering med minskande naturresurser som följd, kan en medveten användning av doftande växter i urbana miljöer vara ett sätt möjliggöra för den naturkontakt som vi människor verkar må bra av. I samband med Covid-19, där luktbortfall är ett associativt symptom till sjukdomen, kan en utemiljö med doftande växter dessutom vara mål för luktträning såväl som återhämtning. Dock finns få praktiska exempel på gestaltningar med doft i fokus, vilket gör att en sådan gestaltning kan öppna upp för vidare forskning både i förhållande till stress och luktträning.

Syftet med arbetet är att undersöka hur en utemiljö med fokus på doft kan bidra till positiva sinnliga upplevelser och på så sätt fungera som en återhämtande utemiljö. Detta för att fördjupa förståelsen för naturens positiva inverkan på människan och således ytterligare bredda landskapsarkitektens kompetens i att skapa utemiljöer som kan bidra till en ökad folkhälsa.

Arbetet resulterar i en gestaltning med fokus på doft, i anslutning till SLU Ultuna, vilken baseras på en förstudie innehållande en teoretisk bakgrund, referensprojekt, intervjuer med växtexperter och en platsanalys. Som en del av gestaltningsprocessen sammanfattas förstudiens olika delar i ett antal designprinciper vilka sedan appliceras i gestaltningen. Utöver designprinciperna resulterar förstudien även i ett urval av doftande växter, vilka sedan ligger till grund för växtvalet i gestaltningen.

Resultatet visar på ett gestaltningsförslag där doft varit i fokus, och innehåller dels konkreta designstrategier i syfte att förstärka och möjliggöra mötet med dofter, och dels ett mer abstrakt förhållningssätt till att designa med dofter. Detta abstrakta förhållningssätt är ett svar på de kunskapsluckor, svårigheter och begränsningar som finns inom ämnet, men också ett sätt att utmana det visuella fokuset som ofta annars finns inom landskapsarkitektur.

Research indicates that the sense of smell has a significant impact on stress reduction, thus fragrant outdoor environments can contribute to increased well-being. In an era of urbanization resulting in decreasing access to natural resources, a conscious use of fragrant plants in urban settings can facilitate the contact with nature that humans seem to benefit from. In the context of Covid-19, where loss of smell is an associated symptom of the disease, an outdoor environment with fragrant plants can also serve as a target for smell training as well as recovery. However, there are few practical examples of designs focusing on scent, which suggests that such a design can open up for further research both regarding stress and smell training.

The purpose of the thesis is to investigate how an outdoor environment focusing on scent can contribute to positive sensory experiences and thus function as a restorative outdoor environment. This is to deepen the understanding of nature's positive impact on humans and thus further broaden the landscape architect's competence in creating outdoor environments that can contribute to increased public health.

The thesis results in a design focusing on scent, adjacent to SLU Ultuna, which is based on a preliminary study containing a theoretical background, reference projects, interviews with plant experts, and a site analysis. As part of the design process, the various parts of the preliminary study are summarized into a number of design principles which are then applied in the design. In addition to the design principles, the preliminary study also results in a selection of fragrant plants, which then form the basis for the plant selection in the design.

The result presents a design proposal where scent has been the focus, and includes both concrete design strategies aimed at enhancing and facilitating encounters with scents, and a more abstract approach to designing with scents. This abstract approach is a response to the knowledge gaps, difficulties, and limitations within the subject, but also a way to challenge the visual focus that often dominates landscape architecture.