Epsilon Archive for Student Projects

This is the latest version of this item.

Abstract

I planeringen av landskap händer det ofta att olika intressen möts som strider mot varandra. Den europeiska landskapskonventionen har ett demokratiskt mål om att stärka människors delaktighet i utformningen av landskap. Det gäller även de kulturlandskap som förvaltas och utvecklas inom ramen för skyddsformen kulturreservat. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka perspektiv på kulturreservatens syfte och förvaltning hos de som har anknytning till och förvaltar dem praktiskt. För att uppnå syftet valde jag en etnografisk fallstudie som forskningsstrategi och gjorde fältbesök i två kulturreservat, Bråfors bergsmansby respektive Brottö skärgårdsjordbruk. Under besöken intervjuade jag kulturreservatens praktiska förvaltare och gick omkring tillsammans med dem i kulturreservaten för att få dem att berätta för mig om kulturlandskapet och om hur de förvaltar det. Resultatet visar att de praktiska förvaltarna har en syn på landskapet som närmar sig ett ursprungligen nordiskt sätt att förstå landskap, de kopplar ihop landskapet till brukandet av det och hur det har sett ut traditionsenligt. Det finns en kluvenhet gentemot att förvalta kulturreservat för att ta emot besökare. Jag analyserar att det kan ha att göra med att de praktiska förvaltarna värjer sig mot en annan dominerande syn på landskapet som ett visuellt sceneri att konsumera. Till sist visar resultatet att det finns vissa oenigheter mellan de praktiska förvaltarna och den offentliga förvaltningen av kulturreservat. Jag diskuterar att detta har att göra med de olika förståelserna som finns av landskap samt att kulturreservat är en flexibel skyddsform som gör att det delvis är oklart vad kulturreservat är och ska vara. Givet landskapskonventionens demokratiska tanke drar jag slutsatsen att det finns en risk att de praktiska förvaltarnas perspektiv trängs undan av andra dominerande synsätt på landskap och att det därför är viktigt att ta till vara.

In the planning of landscapes, it often happens that different interests meet that conflict with each other. The European Landscape Convention has a democratic goal of strengthening people's participation in the design of landscapes. This also applies to the cultural landscapes that are managed and developed within cultural reserves. In this master’s thesis, the aim has been to investigate perspectives on the purpose and management of cultural reserves of those who are connected to and manage them practically. To achieve the aim, I chose an ethnographic case study as my research strategy and made field visits to two cultural reserves, Bråfors cultural reserve and Brottö cultural reserve. During the visits, I interviewed the practical stewards of the cultural reserves and walked around with them in the cultural reserves to have them tell me about the cultural landscape and how they manage it. The results show that the practical stewards have a view of the landscape that approaches an originally Nordic way of understanding the landscape – they connect the landscape to its current and traditional use. There is a divided feeling towards managing cultural reserves to receive visitors. I analyze that it may have to do with the practical stewards defending themselves against another dominant view of the landscape as a visual scenery to be consumed. Finally, the results show that there are certain disagreements between the practical stewards and the public administrators of cultural reserves. I discuss that this has to do with the different understandings of landscape that exist and that the cultural reserve is a flexible form of protection which makes it partially unclear what cultural reserves are and should be. Given the democratic idea of the landscape convention, I conclude that there is a risk that the practical stewards’ perspective will be displaced by other dominant views of landscape and that it is therefore important to look after.