Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Enligt IPBES är biologisk mångfald en avgörande faktor för att nå FN:s mål om hållbar utveckling. För att som landskapsarkitekt kunna bidra till att uppnå dessa mål underlättar det om det finns fungerande styrmedel. I den här studien undersöks därför hur styrmedlet grönytefaktor kan främja bevarandet av biologisk mångfald. Detta görs genom att studera sex bostadsgårdar och en park i Rosendal, Uppsala, där ett underlag med kontextbaserad grönytefaktor har tillämpats i samband med exploateringen för att gynna den lokala ekologin.

För att undersöka detta har en dokumentstudie och semistrukturerade intervjuer genomförts. Främst dokument från Uppsala kommun har granskats. Intervjuerna genomfördes med representanter från tre olika byggaktörer som varit involverade i exploateringen, samt med en representant från Uppsala kommun. Analysen grundar sig på den öbiogeografiska teorin som styrker att habitatstorlek och konnektivitet är avgörande för arters överlevnad och därmed biologisk mångfald.

Undersökningarna har visat att platsen hade stora ekologiska värden innan exploateringen och att kommunen tog fram underlag för att dessa värden inte skulle gå förlorade. Grönytefaktorn, som tillämpats på kvartersmark, har bidragit till en ökad mängd grönska men inte haft nämnvärd effekt på bevarandet av biologisk mångfald. Detta trots att underlaget för grönytefaktorn hade tilläggsfaktorer för biologisk mångfald. Kunskapen från naturvärdesbedömning och fördjupade åtgärdsplaner för bevarande av särskilt hotade arter i Rosendal, har inte resulterat i verkningsfulla ekologiska kompensationer inom kvartersmarken.

Avslutningsvis föreslås ett starkare skydd för biologisk mångfald genom krav på att uppnå en viss grönytefaktor för tilläggsfaktorerna för biologisk mångfald. Avtal med strängare påföljder och skärpt lagstiftning för att skydda biologisk mångfald föreslås också.

Biodiversity is a crucial factor in achieving the UN's sustainable development goals. To be able to contribute to the achievement of these goals as a landscape architect, functioning instruments are needed. Therefore this study examines how the green space index (grönytefaktor in Swedish) can promote the preservation of biodiversity. This is done by studying six residential courtyards and a park in Rosendal, Uppsala. There a context-based Green Space Index has been applied to benefit the local ecology.

A document study and semi-structured interviews have been carried out to investigate this. Mainly documents from Uppsala municipality have been reviewed. Three representatives from three different developers involved in Rosendal, and a representative from Uppsala municipality have been interviewed. The analysis is based on the island biogeographical theory, which confirms that habitat size and connectivity are crucial for a spieces survival and thus biodiversity.

The analysis has shown that Rosendal had great ecological values before the development and that the municipality produced documentation to ensure that these values would not be lost. The Green Space Index, which was adapted to the local ecology, has contributed to an increased amount of greenery but has not had a significant effect on the preservation of biodiversity, despite the Green Space Index having additional factors for biodiversity. The knowledge gained from the documentation and conservation plans has not resulted in effective ecological compensation within the neighbourhood.

Finally, it is proposed to strengthen the protection of biodiversity by requiring a certain Green Space Index to be achieved for the additional biodiversity factors alone. Also, agreements with tougher penalties and stronger legislation to protect biodiversity are proposed.