Epsilon Archive for Student Projects

This is the latest version of this item.

Abstract

Gatuträd är idag en självklar del av våra alltmer växande städer. De gynnar oss både estetiskt och fysiskt med de ekosystemtjänster som de bidrar med. På grund av förtätningen av städerna minimeras dock utrymmet för träden. Detta gäller både ovan och under mark där rötterna får konkurrera med infrastruktur i form av ledningar och vägöverbyggnader. Markkompaktering från trafik förstör även jordstrukturen innehållande vatten och luft som rotsystemen behöver. Nya metoder i form av skelettjordar har under de senaste 30 åren tagits fram för att förbättra förhållandena, främst det rotvänliga utrymmet för träden. En av dessa metoder togs fram av Stockholms stad och kallas Stockholmsmodellen. Dessa typer av växtbäddar finns i olika modeller men består ofta av makadam i stora fraktioner blandat med till exempel växtjord. Andra substrat har även tagit sig in på marknaden där biokol är en sådan. Många tillvägagångsätt finns vid anläggande av dessa växtbäddar där många städer har olika lösningar som de anser är bäst.

Trots dessa nya anläggningsmetoder finns fortfarande etableringsproblematik av träden. Fallgropar och risker finns vid anläggandet som kan påverka resultat negativt. Denna uppsats undersöker de här fallgroparna och vilka faktorer som måste tas i beaktning för att resultatet ska bli lyckat. Det undersöks även varför Stockholmsmodellen nu ska revideras. Vad är det man vill förbättra? Som metod används litteraturstudie och intervjuer som grund för att besvara frågeställningarna. Intervjupersonerna har olika bakgrund och syn på det berörda ämnet. Dessa har legat som stor grund till undersökningen.

Resultatet visar bland annat en kunskapsbrist hos många entreprenörer och projektörer. Kunskapen som saknas är ofta hur olika substrat skiljer sig och förståelsen för hur markfysikaliska egenskaper påverkas av olika faktorer. Även att man inte anpassar konstruktionerna efter platsens förhållanden.

Urban trees are regarded as a natural aspect of our expanding cities. They benefit us both aesthetically and physically with the ecosystem services they provide. However, due to urban densification, the space for trees is reducing. This applies both above and below ground, where roots must compete with infrastructure such as pipes and road structures. Furthermore, the water and air holding capacity is becoming increasingly reduced due to soil compaction caused by traffic. This compromises and damages the structure of the soil, which is essential for the root system and the tree’s health. New methods using strucural soils have been developed in the past 30 years to improve these conditions. They are primarily used for providing root-friendly spaces for trees. One of these methods was developed by the city of Stockholm and is called “Stockholmsmodellen”. This type of construction includes various models of plant beds all of which consist of large fractions of macadam mixed with, for example, soil. Other substrates such as biochar have also entered the market. There are many approaches to the construction of these plant beds, with many cities having different solutions they consider to be the most effective.

Despite these various approaches to the construction, establishment issues of the trees remain. Risks and setbacks occur that impact the results. This paper examines these risks and the factors that need to be considered for successful results. Furthermore, it investigates why the Stockholmsmodellen is now being revised and what improvements are being sought. The study uses both interviews and literature to address the research questions. The interviewees have different backgrounds and perspectives on the subject, providing a broad foundation for the study.

Results show among other things, a need for more knowledge among many contractors and designers. The lack of knowledge tends to concern the differences between various substrates and the understanding of how soil-physical properties are affected by different factors. Lastly, the study concludes that there is a tendency to ignore site-specific conditions, resulting in insufficient adaptions to the construction approach.