Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna uppsats syftar till att undersöka hur två svenska storstadskommuner beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer. I takt med ökad urbanisering, klimatförändringar och minskad artdiversitet blir det allt viktigare att urbana miljöer främjar biologisk mångfald. Samtidigt kan det vara en utmaning att gestalta biologisk mångfald i stadsmiljö, eftersom miljöer med stor biologisk mångfald inte alltid upplevs estetiskt tilltalande. I kommunernas övergripande policydokument finns riktlinjer som reflekterar idéer och antaganden om gestaltning av biologisk mångfald, som i sin tur ger signaler till utförarna om den politiska viljan och riktningen framåt. I uppsatsen görs därför en kvalitativ analys av policydokument från storstadskommunerna Stockholms stad och Malmö stad, för att jämföra hur de beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer.

Resultatet visar att de undersökta kommunernas beskrivningar är relativt samstämmiga. Biologisk mångfald förs fram som en del i städernas visuella karaktär och identitet och som en bidragande faktor till vacker gestaltning. Den ses också som en av många funktioner i den täta stadens mångfunktionella gestaltning, vilket framför allt exemplifieras med två gestaltningsgrepp; öppen dagvattenhantering och gröna väggar och tak.

Insamlad data diskuteras i förhållande till två teorier om estetik och ekologisk hållbarhet formulerade av Joan Iversson Nassauer och Elizabeth K. Meyer. Teorierna beskriver de krockar som kan uppstå mellan människors estetiska landskapspreferenser och naturens verkliga utseende, men också hur dessa utmaningar kan lösas genom gestaltning och i förlängningen skapa både intresse och förståelse för ekologisk hållbarhet. I fallet Stockholms stad och Malmö stad är det tydligt att de exempel på gestaltningsgrepp som förs fram, ligger i linje med Nassauers förespråkande av inramning för att signalera omhändertagande. Att kommunerna beskriver biologisk mångfald som en viktig del av kommunernas visuella identitet och skönhet utgör en god grund. Men när biologisk mångfald samtidigt ses som en av många funktioner i en mångfunktionell gestaltning som prioriterar mänskliga behov, är risken att gestaltningen inte presterar ekologiskt.

För att skapa reella rum för biologisk mångfald i staden, förespråkas separation som ett komplement till Nassauers ordnade formspråk och Meyers resonemang kring estetiska upplevelser. Genom att ta fasta på det kulturella formspråket och samtidigt skapa separerade gröna miljöer för biologisk mångfald som också ger upplevelsevärden, kan landskapsarkitekter bidra till en större förståelse för vikten av biologisk mångfald i stadsrummet. Detta kräver inte mindre utan mer fokus på gestaltning i framtidens stadsutvecklingsprojekt. Det är en konst att gestalta biologisk mångfald.

This paper aims to investigate how two Swedish metropolitan municipalities describe designing for biodiversity in urban environments. As urbanisation, climate change and reduced diversity of species increase, it is becoming increasingly important for urban environments to promote biodiversity. At the same time, designing for biodiversity in the urban environment can be a challenge, as environments with high biodiversity are not always perceived as aesthetically pleasing. In the municipalities' policy documents, there are guidelines that reflect ideas and assumptions about designing for biodiversity, which in turn give signals to practitioners about the political will and direction for the future. A qualitative analysis of policy documents from the metropolitan municipalities the City of Stockholm and the City of Malmö is conducted, to compare descriptions of designing for biodiversity in urban environments.

The results show the descriptions are relatively consistent. Biodiversity is presented as part of the visual character and identity of the cities and as a contributing factor to beautiful design. Biodiversity is also seen as one of many functions in the multifunctional design of the dense city, which is mainly exemplified by two design concepts: open stormwater management and green walls and roofs.

Collected data are discussed in relation to two theories on aesthetic sustainability formulated by Joan Iversson Nassauer and Elizabeth K. Meyer. The theories describe clashes that can arise between people’s aesthetic landscape preferences and the actual appearance of nature. But they also show how these challenges can be solved through design and increase both interest and understanding of the importance of ecological sustainability. In the case of the City of Stockholm and the City of Malmö, the examples of design approaches put forward are in line with Nassauer’s advocacy of orderly frames as cues to care. The fact that the municipalities describe biodiversity as an important part of their visual identity and beauty is a good basis. But when biodiversity is seen as one of many functions in a multifunctional design that prioritises human needs, there is a risk the design does not perform ecologically.

To create real spaces for biodiversity in the city, separation is advocated as a complement to Nassauer’s orderly frames and Meyer’s aesthetic experiences. By utilising the cultural design language while creating separated green environments for biodiversity providing experiential values, landscape architects can contribute to a greater understanding of the importance of biodiversity in urban space. This requires not less but more focus on design in future urban development projects. It is an art to design for biodiversity.