Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Landskapsarkitekter skulpterar, regisserar och komponerar våra livsmiljöer. Det är ett hantverk som kräver sin penna, sitt öra och ett känsligt sinne. Samtidigt befinner sig landskapsarkitekter i en kontext där en samhällelig utveckling knuffar regin in i stela processer och effektiviserade system (Bornemark 2018). I propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” (Prop. 2017/18:110) (Kulturdepartementet 2018) presenteras ett helhetsgrepp om arbetet med den gestaltade livsmiljön som en nationell arkitekturpolicy där arkitektur, form, konst och design bland annat ska bidra till ett hållbart samhälle. Vad som är hållbart är inte alltid så lätt att mäta. I takt med att grönytor och offentliga rum minskar domineras de allt oftare av marknadskrafter och därmed försvagas deras roll som plats för folkets kulturyttringar (Gabrielsson 2007). Samtidigt överskuggar funktionella värden en förlorad uppfattning av miljöernas helhetsupplevelse och utformning (van Etteger et al. 2016).

Landskapsarkitekters problemrymd benämns ibland som ”wicked problems”, det vill säga flerdimensionerade komplexa fält som är svåra att hantera med traditionellt linjära, analytiska och systemtekniska metoder (Ritchey 2012). För att bemöta de komplexa problem som landskapsarkitekter ställs inför undersöks det kreativa konceptet som design- och gestaltningsverktyg.

Studien undersöker det kreativa konceptet och dess roll, uppkomst och utmärkande komponenter utifrån ett teoretiskt ramverk som komponerats utifrån en litterär studie baserat på både nordisk och engelskspråkig litteratur. Ramverket utgår från tre ben: konceptet som ett berättande instrument, meningsfull idé och estetisk möjliggörare.

Genom intervjuer med verksamma praktiker undersöks konceptet därefter som verktyg vid gestaltning utifrån det teoretiska ramverket. Intervjuerna bearbetas om och presenteras som en novellsamling där samtal om process, yrkesroll och kreativitet diskuteras med autoetnografiska, fenomenologiska inslag.

Studien visar hur verksamma praktiker orienterar sig i konceptbyggandet och hur verktyget bidrar till en tydlig process, med argumenterande kvalitéer. Studien synliggör även en upplevd kompetensbrist i abstrakt tänkande hos landskapsarkitekter och ett ökat behov av konstnärlig spännvidd i gestaltningsprocessen.

Landscape architects sculpt, direct and compose our living environments. It is a craft that requires a pen, an ear and a sensitive mind. At the same time, landscape architects find themselves in a context where societal development is pushing their artistic craftmanship into rigid processes and streamlined systems (Bornemark 2018). The proposition "Politik för gestaltad livsmiljö" (Prop. 2017/18:110) (Kulturdepartementet 2018) presents a comprehensive approach to the work with the designed living environment as a national architecture policy in which architecture, art and design should contribute to a sustainable society. What is sustainable is not always easy to measure. As green areas and public spaces diminish, they are increasingly dominated by market forces, thus weakening their role as a place for people's cultural expression (Gabrielsson 2007). At the same time, functional values overshadow a lost sense of the overall experience and design of environments (van Etteger et al. 2016).

The problem space of landscape architects is sometimes referred to as 'wicked problems', i.e. multi-dimensional complex fields that are difficult to address with traditional linear, analytical and systems engineering methods (Ritchey 2012). In order to address the complex problems faced by landscape architects, the creative concept is examined as a design tool.

The study examines the creative concept and its role, emergence and distinctive components from a theoretical framework composed from a literary study. The framework is based on three components: the concept as a narrative instrument, meaningful idea and aesthetic enabler. Through interviews with active practitioners, the concept is examined as a tool for design based on the theoretical framework. The interviews are processed and presented as a collection of short stories where conversations about process, professional role and creativity are discussed with the help of autoethnographic, phenomenological elements.

The study shows how active practitioners orient themselves in concept building and how the tool contributes to a clear process, with argumentative qualities. The study also highlights a perceived lack of competence in abstract thinking among landscape architects and an increased need for artistic range in the design process.