Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Träd i urbana miljöer har förmåga att mildra några av de klimatfaktorer som gör städer till alltmer utmanande platser att leva på för människor och växter. Växtmaterialet i framtidens gröna infrastruktur behöver vara anpassat till vattenbrist, som idag är den mest begränsande faktorn för urban växtlighet. En möjlighet, som borde tas tillvara, är ekotyper med torktålighet. Aktörerna inom växtindustrin har dock bristande kunskap om, eller tillgång till, information om ekotyper. Få ansatser har gjorts för att ge mer djupgående förklaringar till vad som orsakar detta.

Syftet med arbetet har varit att identifiera vilka hinder som finns för att svenska återförsäljare av växtmaterial ska utöka sina utbud med torktåliga ekotyper. Därigenom skulle det bli möjligt för bland annat landskapsarkitekter, att nyttja ekotyper i framtidens gröna stadsmiljöer. Således har jag undersökt hur kunskap om växters stresstolerans skapas, förmedlas, inhämtas och tillämpas av olika aktörer inom växtindustrin, samt inom forskningen och vid botaniska trädgårdar. Jag har använt mig av vetenskapliga publikationer och digitalt material från återförsäljare och hemsidor, för att ett ge en nyanserad bild utifrån de olika aktörernas perspektiv.

Information om växters härdighet är inte uppdaterad. Då vet varken återförsäljarna eller beställarna om växtmaterialet i utbudet är hållbart för framtiden. Andra återkommande hinder för aktörernas bidrag till användningen av ekotyper, är att utvecklingen av stresstoleranta växter drabbas av ekonomiska begränsningar. Det har delvis sitt ursprung i uppfattningen att det inte är möjligt att utveckla tolerant, urban växtlighet. Dessutom prioriteras ofta estetiska egenskaper, på bekostnad av växters lämplighet för olika miljöer. Bristerna i forskningens kommunikation av ny kunskap om stresstolerans, kan leda till att beställare förlorar förtroendet för forskning. I så fall utgör det ett stort problem för vetenskapens uppdrag, som grund för demokratiska dialoger och positiv samhällsförändring.

Det framgår att landskapsarkitekter är viktiga för bland annat återförsäljarnas generella kompetens kring växtmaterialet. Metodvalet gjorde det dock inte möjligt att inom ramen för arbetet ingående granska hur landskapsarkitekter, eller andra yrkesgrupper med liknade kompetenser, mottar information om ekotyper genom universitetsutbildningarna. Trots den bristen, är det möjligt att slå fast att den enda obehindrade kommunikationsvägen, är beställarnas efterfrågan gentemot återförsäljarna. Den efterfrågan är därför en viktig faktor för att ställa krav på återförsäljarna att utöka sina utbud av ekotyper, som beställarna sedan kan använda för att skapa en hållbar och tolerant grön infrastruktur.

Trees in the urban environment can mitigate some of the climactic factors which make cities increasingly challenging living environments for plants and people. Plant material for the future green infrastructure, needs adaptation to water scarcity, which today is the most challenging aspect for urban vegetation. An alternative, that should be considered, is drought tolerant ecotypes. However, actors within the plant industry lack knowledge about, or access to, information regarding ecotypes. Few attempts have been made to provide more in-depth explanations of this knowledge deficit.

The purpose of this paper has been to identify the hindrances for Swedish retailers of plant material to expand their supply of drought-resistant ecotypes. Thereby enabling its usage for landscape architects, among others, in the future green urban environments. Therefore, I have analysed how the knowledge of stress resistant plants is generated, disseminated, collected, and applied by actors within the plant industry, as well as within scientific research and at botanical gardens. I have reviewed scientific publications, digital material from retailers, and web sites, to provide a nuanced answer from the actors’ different perspectives.

Information regarding the hardiness of plant material is not updated. Hence, neither retailers nor urban planners, will not whether the plant material in supply is sustainable for the future, or not. Moreover, recurring hindrances for retailers’ contribution to the usage of ecotypes, are economic limitations for the development of stress tolerant plants, which is partly due to the conception that it is not possible to create tolerant urban vegetation. In addition, aesthetic considerations are often prioritised, at the expense of the suitability of plants to different environments. Shortcomings in research communication of new knowledge about stress tolerance, could cause the urban planners to lose confidence in science. If so, it poses a major problem for the mission of science, as a basis for democratic dialogs and positive societal change.

It appears that landscape architects are, among others, an important part of the retailers’ general expertise about plant material. However, the chosen method did not enable, within the limitations of this paper, a review on how information about ecotypes is disseminated to landscape architects, and other professions with similar expertise, through their university education. Despite this flaw, it is possible to determine that the only unhindered means of communication, is urban planners’ demand towards the retailers. That demand is therefore an important aspect in putting pressure on retailers to expand their supply with ecotypes, which then urban planners can be use in creating a sustainable and tolerant green infrastructure.