Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Minskning av matsvinn är ett av delmålen i FN:s Agenda 2030, en handlingsplan för omställning till ett hållbart samhälle. Globalt ska matsvinnet halveras per person i butik och konsumentled och minskas längs hela livsmedelskedjan till år 2030. Matsvinn har en hög påverkan på miljön, koldioxidavtrycken, vattenfotavtrycken, markanvändningen samt den biologiska mångfalden som påverkas genom tillverkning av mat som slängs, vilken enligt FAO är en tredjedel av all mat som årligen tillverkas i världen.
Arbetets syfte var att genom en litteraturstudie samla in och kartlägga åtgärder som antingen har testats eller implementerats för att minska hushållens matsvinn, med fokus på åtgärder som har visat sig vara effektiva i att minska matsvinnet, samt tidsperioden minskningen var påvisat. Kartläggningen skulle svara på frågorna: Kan hushållen minska mängden matsvinn? Hur lång tid tar det för att minskningen ska synas? Kan minskningen behållas under en längre period?
Det finns inte en allmän godtagen definition för livsmedelsavfall i litteraturen, experterna är inte helt överens om vad som ska ingå i en sådan definition. Oftast väljer artikels författare att förklara hur de definierar matsvinn i deras studie/artikel, om dricka och/eller oätbara beståndsdelar ingår i undersökningen.
Det finns inte heller en standardmetod för mätning av matsvinn, vilket kan leda till resultat som inte går att jämföra, svårigheter i att dra slutsatser och att följa trender. Hushållens livsmedelsavfall mäts genom fem olika metoder: enkät, köksdagbok, avfallsrevision, vägning och användning av indirekt data. Det finns ingen metod som anses vara bäst och även om samma mätningsmetod används flera gånger kan resultatet variera på grund av skillnader i protokollen som används.
Hushållen anses stå för den största delen av livsmedelsavfallet, år 2019 ansvarade hushållen för 61% av det totala livsmedelsavfallet i världen. I EU ansvarade hushållen för 53% av det totala livsmedelsavfallet år 2020, vilket motsvarade 70 kg per person.
Artiklarna som granskades i detta arbete var studier om hushållens matsvinn från flera länder med olika åtgärder samt under olika långa perioder. Utifrån de granskade studierna visar resultatet att hushållen kan minska mängden matsvinn, det tar minst en vecka för att minskningen ska märkas men den syns tydligast efter 3 veckor. Hushållen kan behålla minskningen av matsvinn och fortsätta med den 5 veckor efter att åtgärden har genomförts, men den avtar efter 8 veckor. Minskningen beror främst på beteendeförändring hos hushållen.
För att resultatet skulle vara pålitlig behövs att fler studier granskas, främst studier med kontrollgrupp, vars mätningar innehåller både det flytande och det fasta livsmedelsavfallet (både det oundvikliga och det onödiga) samt studier som pågår under längre perioder och följs upp efter flera månader.

Reducing food waste is a sub-indicator to sustainable development goal number 12 of UN’s the Agenda 2030 for Sustainable Development. Target 12.3 states that globally by 2030 food waste at the retail and consumer levels and food losses along production and supply chains should be cut by half per capita. Food waste has a high impact on the environmental footprint (climate, water, land, biodiversity) due to unnecessary food production. FAO estimates that each year approximately one-third of all food produced in the world is lost or wasted.
The aim of this thesis was to gather and map information from literature on measures that have been tried or implemented to reduce the household food waste, focusing on measurements proven successful in reducing the household food waste including the timeframe for the reduction. Following questions should be answered: Can households reduce their food waste? How long does it take for the reduction to happen? Do the achieved food waste reduction results remain in the long term?
There is no general definition for food waste, the experts have different opinions about what should be counted as food waste. The researchers chose to clarify in their studies how they define food waste and if liquid waste and non-edible foods are included in the study.
There is no standard for measurements of food waste, which can cause difficulties in comparing results between studies and following food waste trends. There are five measurement methods for household food waste: surveys, kitchen diaries, waste audit, weighing and indirect data. None of the methods is considered to be better than the others, in fact even if the same method is used multiple times the results can differ due to differences in protocols.
The households are considered to be responsible for the majority of the food waste along the food chain. Worldwide household food waste was 61% of the total amount of food waste in 2019. EU’s household food waste was 53% of the total amount of food waste during 2020, that is 70 kg per capita.
The articles that were reviewed for this thesis were studies from different countries, with different measurements of food waste and various time frames. The studies’ outcome was that the household food waste can be reduced in about one week, with substantial reduction after 3 weeks. The food waste reduction continues 5 weeks after start and moves towards the baseline after 8 weeks. The observed food waste reduction depends mainly on behaviour change after the interventions.
The result of this thesis should be confirmed by gathering more information from studies using control groups, with a longer time frame and that follow up the result after several months.