Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Lindmalva (Abutilon theophrasti Medik) är ett sommarannuellt örtogräs som kan leda till kraftiga skördesänkningar i sockerbetor. Svenska betodlare har hittills varit förskonade mot lindmalvan och det har enbart rapporterats om enstaka fynd. Lindmalva är ett problemogräs i stora delar av världen och söderut i Europa har betodlarna stora svårigheter med ogräset. Syftet med det här arbetet är att samla in information om lindmalva från omvärlden för att applicera den till svenska förhållande. Detta för att få en bättre förståelse kring lindmalvans biologi, reproduktion och ogräsegenskaper samt hur svenska bönder kan kontrollera lindmalva i sina betfält. Lindmalva är en C3-växt som visar en stor flexibilitet vad det gäller odlingslokal men trivs bäst i radsådda vårgrödor. Den kan växa på flertalet jordarter med varierande pH-värden, temperatur, solinstrålning och nederbördsmängd. Det innebär att den potentiellt kan växa i hela svenska betodlingsområdet. Lindmalvan i svenska betfält har okänt ursprung men i andra europeiska länder kan lindmalva härledas till utsäde och spridning av gödsel från djur som ätit importerat foder innehållande lindmalva. Fröna som är extremt livskraftiga kan även spridas med maskiner inom och mellan gårdar. På grund av lindmalvans stora fröproduktion och extremt livskraftiga frön som kan ligga i frövila upp till 50 år under gynnsamma förhållande är den viktigaste kontrollåtgärden att inte få in fröna i sina fält. Fröna kan gro från 5°C men optimal groningstemperatur ligger i intervallet 24–30°C. Att den optimala groningstemperaturen är så hög orsakar problem i sockerbetsodlingar. Detta för att lindmalvan kan gro sporadiskt under säsongen efter ordinarie kemiska och mekaniska ogräsbekämpningar. I danska betfält har lindmalva setts gro i augusti vilket är ett tänkbart scenario även i sydligaste Sverige då temperaturförhållandena är väldigt lika i dessa områden. Mekanisk bekämpning har god effekt på lindmalva om den sker under rätt väderförhållande och i rätt utvecklingsstadium. Om den inte sker vid rätt väderlek kan den istället locka fler frön till att gro. Den enda herbiciden på svenska marknaden med fullgod effekt på lindmalva är CONVISO® ONE OD, som hämmar aminosyraproduktionen (en s.k. ALS-hämmare). Den fungerar enbart i sockerbetssorter som är resistenta mot ALS-hämmare (convisobetor). Om convisobetor odlas är det viktigt att använda herbicider med andra verksamma substanser i den mån det går i övriga växtföljden för att minska risken för utveckling av herbicidresistens. Vad det gäller bekämpning av lindmalva med de traditionella herbiciderna i svenska sockerbetor behövs en kartläggning över vilka som har god effekt på lindmalva och om formuleringsmedel kan öka effekten. Den absolut säkraste metoden för att bekämpa lindmalva är att handplocka plantorna innan de producerar frön. Det är också viktigt att föra bort plantorna från fältet så att inte fröna kan eftermogna i uppdragna plantor. Detta kan förslagsvis göras när stocklöpare och vildbetorna ska tas bort. Det förebyggande arbetet med god markhälsa, varierad växtföljd, fältanpassad jordbearbetning och planering är nyckeln till att trycka ner ogräs i fälten. Genom att ge sockerbetorna bra förutsättningar till snabb och jämn uppkomst i kombination med mekanisk och kemisk bekämpning finns det goda möjligheter att kontrollera lindmalva i sockerbetor. Enskilda åtgärder kan inte sätta stopp för lindmalvan utan det behövs en kombination av åtgärder. Sammanfattningsvis behövs det mer forskning kring lindmalvans biologi, reproduktion och herbicidtolerans i svenska sockerbetor för att kunna få bukt på den i Sverige.

Velvetleaf (Abutilon theophrasti Medik) is a summer annual broadleaf weed species that can reduce the yield of sugar beets strongly. Swedish sugar beet producers have not had any problems with velvetleaf in their fields yet and only a small amount of plants has been detected. Velvetleaf is a troublesome weed in many parts of the world and beet producers in the southern part of Europe have rather big problems with this species. The purpose with this bachelor thesis was to collect information about velvetleaf from other parts of the world and apply it to Swedish conditions. This to get a better understanding about the biology and reproduction of velvetleaf and how it acts as a weed so that Swedish farmers get a better understanding of how to control velvetleaf in sugar beets. Velvetleaf is a C3-plant, which thrives best in spring sown row crops. The plants show a big flexibility when it comes to growing conditions. Velvetleaf can grow in a wide range of pH-values, temperatures, solar radiation and precipitation. This means that velvetleaf potentially can grow in Swedish sugar beet fields. The Swedish findings of velvetleaf plants have an unknown origin but in other European countries velvetleaf seeds have been derived from seeds and manure from animals that has been eating imported feed containing velvetleaf seeds. The seeds are extremely viable and can be spread with machinery within and between farms. Due to velvetleaf’s large seed production and viable seeds that can stay in seed dormancy for up to 50 years under favourable conditions, the most important control measure is avoiding to introduce velvetleaf into the fields. Seeds of velvetleaf can germinate from 5°C but the optimal temperature is in the range of 24-30°C. The high optimal temperature for germination is problematic in sugar beet production due to the sporadic germination during the growing season after the chemical and mechanical weed control have been performed. In Danish sugar beets fields, velvetleaf has germinated in August. That is a conceivable scenario in southern Sweden as well due to the similar weather conditions. Mechanical control of velvetleaf may give good effects if performed at favourable weather conditions. If the mechanical control is done at wrong weather conditions, it can stimulate seeds to germinate instead. The only herbicide on the Swedish market which is effective on velvetleaf is CONVISO® ONE OD, but it can only be applied on sugar beet varieties that are resistant to ALS-inhibitors (Conviso-beets). If Conviso-beets are grown it is important to use herbicides with other active ingredients in the rest of the crop rotation to avoid developing resistant weeds. When it comes to chemical control of velvetleaf with the traditional herbicides in Swedish sugar beet fields, a mapping of which herbicides that has a good effect of velvetleaf and if formulation agents can increase the efficiency is needed. The best method to control velvetleaf is to hand pull the plants before they produce viable seeds, it is important to remove the plants from the field so that the seeds cannot mature in the pulled-up plants. It can be done while pulling up the wild beets and the beet bolters. The preventive work with good soil-health, crop rotation, adapted tillage and planning is the key to suppress weeds. By giving the sugar beet crop a chance to a fast and even germination in combination with mechanical and chemical control, there is a good chance to control velvetleaf in sugar beets. A single control measure cannot stop velvetleaf, but a combination of measures can. In summary, more research about velvetleaf’s biology, reproduction and tolerance against herbicides in Swedish sugar beets is needed to control it in the future.